Gruppen Trematoder (flundremaskar) är mycket stor och flera trematodarter kan orsaka sjukdom hos människa. Den globalt viktigaste är Schistosoma, som orsakar snäckfeber.

Nedan följer en kortare beskrivning av några av de andra humanpatogena trematoderna:

Clonorchis sinensis (kinesiska levermasken, orientalisk levermask)

Clonorchis sinensis finns endemiskt i Fjärran Östern, bland annat i Kina och Vietnam. Parasiten har emellanåt påvisats hos svenskar som vistats i dessa endemiska områden.

Människa smittas genom förtäring av rå eller otillräckligt upphettad fisk, vars muskulatur kan innehålla så kallade metacerkarier, varifrån de vuxna maskarna (1-2 cm stora) utvecklas. De vuxna maskarna är lokaliserade till levern och kan där orsaka inflammation, framför allt genom att täppa till gallgångar. I sällsynta fall kan det utvecklas en levercirrhos. Läkemedel finns som kan döda de vuxna maskarna.

Diagnosen ställs genom att man påvisar de karakteristiska äggen i avföringen.

Dicrocoelium dendriticum ("den lilla levermasken")

Dicrocoelium dendriticum är huvudsakligen en parasitsjukdom hos idisslare, till exempel nötkreatur och får, men kan någon enstaka gång även infektera människa. Smittan finns endemiskt i blad annat Nordafrika, Sydamerika och stora delar av Asien. Infekterade djur utsöndrar ägg, som via avföringen kommer ut i det fria. Efter en utvecklingsfas hos snäckor på land bildas cerkarier, vilka å sin sida äts upp av vissa myror där utvecklingen går vidare. Det slutliga värddjuret (i undantagsfall människa) smittas om det skulle råka få i sig dessa infekterade myror.

Parasiten tar sig via portablodet till levern där den fullvuxna masken utvecklas (cirka en cm stor). Symtom på leverskada uppträder endast vid massiv smitta, hos människa är symtom mycket ovanliga.

Diagnosen ställs genom att man påvisar de karakteristiska äggen i avföringen.

Fasciola hepatica (fårets levermask, leverflundra)

Fasciola hepatica är huvudsakligen en parasitsjukdom hos får och nötkreatur, men kan även infektera människa. Smittan finns endemiskt i stora delar av världen. Infekterade djur utsöndrar ägg som via avföringen kommer ut i sötvatten.

Efter en utvecklingsfas hos snäckor sker sedan i vissa vattenväxter, till exempel vattenkrasse, en vidare utveckling till metacerkarier. När människa äter sådan infekterad vattenkrasse "kläcks" metacerkarierna i tunntarmen, och parasiten tar sig via portablodet till levern där den fullvuxna masken utvecklas (två till tre cm stor). Leverskadan hos människa är nästan alltid mycket lindrig men ibland kan gallstensliknande smärtor uppträda. Det finns nu läkemedel som kan döda de vuxna maskarna.

Diagnosen ställs genom att man påvisar de karakteristiska äggen i avföringen eller genom att påvisa antikroppar.

Fasciolopsis buski

Fasciolopsis buski finns endemiskt framför allt i Sydostasien och i Indien. Parasiten har emellanåt påvisats hos svenskar som vistats i dessa endemiska områden.

Människa smittas genom förtäring av ätliga vattenväxter, som kan innehålla smittsamma så kallade metacerkarier. När människa äter av dessa vattenväxter "kläcks" metacerkarierna i tunntarmen, varvid parasiten binder sig till tarmväggen, där den fullvuxna masken så småningom utvecklas (kan bli drygt fem cm stora).

De flesta infektioner är lindriga och brukar inte ge upphov till några symtom överhuvudtaget. I de sällsynta svårare fallen, där i regel maskförekomsten är massiv, kan patienten utveckla sår på tarmen med uttalade diarréer och buksmärtor som följd. Det finns tämligen effektiva läkemedel som kan döda de vuxna maskarna.

Diagnosen ställs genom att man påvisar de karakteristiska äggen i avföringen.

Heterophyes heterophyes

Heterophyes heterophyes finns endemiskt i Nordafrika, Mellanöstern och Fjärran Östern.

Människa kan smittas genom förtäring av rå eller otillräckligt upphettad fisk, vars muskulatur kan innehålla så kallade. metacerkarier, varifrån de vuxna maskarna (en till två cm stora) utvecklas. De vuxna maskarna är lokaliserade till tunntarmen och kan där orsaka inflammation, som kan leda till diarrébesvär. Det är beskrivet att maskägg kan komma på villovägar och bland annat infektera hjärta och hjärna.

Läkemedel finns som kan döda de vuxna maskarna. Diagnosen ställs genom att man påvisar de utsöndrade äggen i ett avföringsprov.

Opistorchis

Opistorchis viverini finns endemiskt i framför allt Ostasien medan Opistorchis felineus huvudsakligen finns i Europa och Ryssland.

Människa, liksom katt och hund, smittas genom förtäring av rå eller otillräckligt upphettad fisk, vars muskulatur kan innehålla så kallade metacerkarier, varifrån de vuxna maskarna (cirka en cm stora) utvecklas. De vuxna maskarna lokaliseras sig till de större gallgångarna och kanalen till bukspottkörteln.

Infektionen är i regel symtomlös, men vid uttalad infektion med många maskar kan gallstensliknande besvär uppträda liksom symtom som vid sjukdom i bukspottkörteln (störd tarmfunktion med diarré och gasbildning). I mycket sällsynta fall kan infektion utlösa cancer i gallgångarna. Läkemedel finns som kan döda de vuxna maskarna.

Diagnosen ställs genom att man påvisar maskäggen i avföringen.

Paragonimus spp (lungmask)

Paragonumus spp finns framför allt endemiskt i Ostasien men fall finns också beskrivna från Afrika och Sydamerika. Parasiten har någon gång påvisats hos svenskar som vistats i dessa endemiska områden.

Människa smittas genom förtäring av råa eller otillräckligt upphettade skaldjur (krabba, kräftor), vars muskulatur kan innehålla så kallade metacerkarier, varifrån de vuxna maskarna (cirka en cm stora) utvecklas. Metacerkarierna "kläcks" i tunntarmen och masken tar sig via bukhålan, diafragman och lungsäcken till lungorna där de ger upphov till inflammation med röntgenologiska lungförändringar. I det akuta skedet kan patienten ha feber, diarré, buksmärtor, hosta, ibland med blodiga upphostningar.

Symtom som vid lungsäcksinflammation är också ganska vanligt. I ett mer kroniskt skede är symtomen i regel måttliga med kanske endast lätta luftvägssymtom. Sjukdomsbilden med de röntgenologiska lungförändringarna kan göra att tillståndet misstolkas som tuberkulos. Läkemedel finns som kan döda de vuxna maskarna.

Diagnosen ställs genom att man påvisar de karakteristiska äggen i patientens upphostning alternativt i avföringen. Påvisning av antikroppar kan också utföras.

Allmänt förebyggande åtgärder

Något vaccin finns inte mot någon av ovannämnda trematodsjukdomar varför enda förebyggande åtgärd är att man avstår från att äta framför allt rå fisk eller råa skaldjur när man vistas i endemiska områden.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Dessa trematodsjukdomar är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen, och några smittskyddsåtgärder är inte motiverade vid eventuella fall.