Tillsyn och tillsynsvägledning enligt miljöbalken

Lyssna

Tillsynen ska främja miljöbalkens syfte att uppnå en hållbar utveckling. Tillsyn innebär kontrollerande åtgärder som direkt syftar till att enskilda följer reglerna.

Begreppet tillsyn enligt miljöbalken

Under 2020 skedde en lagändring som gav begreppet tillsyn en lite tydligare beskrivning. Med tillsyn avses bland annat att tillsynsmyndigheten ska:

  1. på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken följs samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse,
  2. underlätta för en enskild att fullgöra sina skyldigheter enligt de handlingsregler som avses i 1 genom information och liknande verksamhet.

Definitionen av begreppet tillsyn återfinns i 26 kap 1§ miljöbalken.

Tillsyn ska alltså omfatta granskning för att kontrollera att ett tillsynsobjekt följer miljöbalken. Tillsyn omfattar också främjande och förebyggande åtgärder som riktar sig till en enskild aktör för att underlätta för den aktören att följa reglerna. Gemensamt för kontroll av regelefterlevnad respektive främjande åtgärder är att de riktar sig till en enskild verksamhetsutövare. Tillsyn handlar alltså om regelefterlevnad vilket innebär att miljöstrategiskt arbete inte är tillsyn.

Tillsyn enligt miljöbalken – definition av tillsyn (naturvardsverket.se)

Begreppet tillsynsvägledning

Tillsynsvägledning är utvärdering, uppföljning och samordning av tillsyn samt råd och stöd till tillsynsmyndigheterna. Syftet med tillsynsvägledningen är att säkerställa att tillsynen bedrivs effektivt, enhetligt och ändamålsenligt.

Begreppet tillsynsvägledning definieras i 26 kap. 1 a § miljöbalken.

Folkhälsomyndighetens arbete med tillsynsvägledning

Folkhälsomyndigheten har ansvar att ge tillsynsvägledning inom området hälsoskydd, men vi bedriver ingen egen tillsyn enligt miljöbalken.

Vi ger stöd och råd till kommunala tillsynsmyndigheter genom att tolka lagstiftningen och följa kunskapsläget, ta fram skriftlig vägledning och allmänna råd samt svara på frågor. Vi följer också årligen upp kommunernas och länsstyrelsens arbete med tillsyn och tillsynsvägledning. Arbetet leds av Naturvårdsverket i samarbete med Folkhälsomyndigheten, Statens jordbruksverk, Havs- och vattenmyndigheten, Kemikalieinspektionen och länsstyrelserna.

Folkhälsomyndighetens har också i uppdrag att samordna hälsoskyddstillsynen i Sverige. Det gör vi genom att delta på regionala hälsoskyddsträffar, ordna utbildningsinsatser eller tillsynsprojekt som är riktade till kommunala tillsynsmyndigheter. Vi tar också fram mål och aktiviteter för tillsyn och tillsynsvägledning inom hälsoskydd till den nationella tillsynsstrategin.

Begreppet verksamhetsutövare

Begreppet verksamhetsutövare är inte definierat i lagstiftningen, utan en bedömning får göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Oftast är det fråga om juridiska personer som exempelvis ett företag eller en ekonomisk förening, men det kan också vara privatpersoner som ansvarar för en verksamhet eller del av sådan. Både fastighetsägare och nyttjanderättshavare kan vara verksamhetsutövare. I rättspraxis har den som har de faktiska och rättsliga möjligheterna att vidta en åtgärd betraktats som verksamhetsutövare. Det utesluter inte att två eller flera fysiska eller juridiska personer samtidigt kan anses vara verksamhetsutövare. Se Mark- och miljööverdomstolen dom, M 1198-16, Svea Hovrätt.

Avtal som har ingåtts mellan parter i fråga om ansvar för olika delar av en verksamhet kan ge vägledning i frågan om vem som ska anses ha haft faktisk och rättslig möjlighet att vidta relevanta åtgärder, men det är inte möjligt att avtala bort verksamhetsutövaransvaret enligt miljöbalken. Se Mark- och miljööverdomstolens dom M 4570-18 (Svea hovrätt).

Tillträde vid tillsyn

Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till fastigheter och byggnader för att kunna utöva och fullfölja sin tillsyn.

Vid all tillsyn gäller det att visa hänsyn och genomföra tillsynen genom minsta möjliga skada och intrång. Samtidigt som tillsynsmyndigheten har en tydlig befogenhet måste den rättigheten användas med försiktighet. Myndigheten måste förhålla sig till proportionalitetsprincipen, och får alltså inte använda mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet.

Utgångspunkten är att tillträde för tillsyn i första hand ska ske efter överenskommelse med exempelvis ägaren eller hyresgästen. I vissa fall kan det ändå vara motiverat med oanmäld tillsyn, till exempel då man behöver kunna se en verksamhet utan att den tillrättalagts inför tillsynsbesöket.

Om ägaren eller nyttjanderättsinnehavaren inte ger tillåtelse kan myndigheter ändå ha rätt till tvångsvis tillträde till byggnader, fastigheter, andra anläggningar och transportmedel enligt 28 kap. 1 § miljöbalken, om tillträde för att fullgöra en myndighets uppgifter. Denna rättighet bör endast nyttjas om det bedöms nödvändigt för att tillsynsmyndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter. Tillsynsmyndigheten måste alltid göra en bedömning i varje enskilt fall om det är nödvändigt att vidta tvångsingripanden. Bestämmelsen om tvångsvis tillträde är visserligen generellt utformad men det är viktigt att den används med omdöme.

Källa: Miljöbalk, prop. 1997/98:45 (regeringen.se)

Tillträde till bostäder

Med hänsyn till det integritetsintrång som det innebär för den boende är tillträdesrätten till bostäder starkt begränsad. Tillträde till bostäder får endast ske i den utsträckning det behövs för att förebygga eller undanröja olägenhet för människors hälsa, enligt 28 kap. 6 § 2 stycket miljöbalken. Det framgår inte närmare av vare sig förarbetena eller rättspraxis när tillsynsmyndigheten får bereda sig tillträde till en bostad. När det är rimligt att bereda sig tillträde till bostäder måste därmed avgöras från fall till fall.

Naturvårdsverket ger mer vägledning om tillträde, polishandräckning och ersättning för ingripande i sin vägledning: Tillsyn enligt miljöbalken – tillträde (naturvardsverket.se)

Tillsynsavgift enligt miljöbalken

Den myndighet som genomför tillsynen har möjlighet att avgiftsbelägga sin tillsyn, med timtaxa eller fast årlig avgift.