Entamoeba histolytica trofozoiter med intracellulära och extracellulära rödablodkroppar. Foto: Anders Magnusson, FolkhälsomyndighetenEntamoeba histolytica trofozoiter med
intracellulära och extracellulära
röda blodkroppar.
Foto: Anders Magnusson,
Folkhälsomyndigheten
Amöbainfektion är en parasitsjukdom som finns i många delar av världen. Den är dock vanligare i till exempel Asien, Afrika och Sydamerika än i Europa.

Vad orsakar amöbainfektion och hur sprids det?

Entamoeba histolytica, den mikroorganism som orsakar amöbadysenteri, kan mikroskopiskt inte särskiljas från Entamoeba dispar, som är apatogen, det vill säga icke sjukdomsframkallande. För att skilja dessa åt måste alltså mer sofistikerad metodik användas (se nedan). Sedan denna metodik införts har man kunnat konstatera att sjukdomen amöbainfektion tidigare kraftigt överdiagnostiserats.
Antalet inhemskt smittade fall är numera mycket lågt.

E. histolytica förekommer i tarmen i en vegetativ form, trofozoiter. De lämnar dock kroppen som cystor (en viloform). Trofozoiterna är känsliga för intorkning och omgivningstemperatur och är inte smittsamma i sig. Cystorna tål större temperaturvariation, men ej kokning, och kan leva och bibehålla sin förmåga att infektera – till exempel via förorenat vatten – under en längre tid. De kan dock inte föröka sig utanför människokroppen. Parasiten utsöndras via avföringen. Infektionsdosen är låg, endast några få cystor behövs för att man ska bli sjuk. Smittspridning sker främst via vatten och/eller födoämnen men också direkt via händer och avföringsförorenade föremål.

Sexuell smitta har rapporterats.

Bärarskap kan förekomma under lång tid, och en persons smittsamhet består så länge cystor kan påvisas i avföringen, vilket i obehandlade fall kan vara i månader till år.

Inkubationstiden är normalt 2–4 veckor men kan variera från några dygn till flera månader.

Symtom och komplikationer

Infektion med E. histolytica kan förlöpa helt symtomfritt och amöban lever då i tarmen utan att skada tarmslemhinnan. Amöban kan också orsaka lindrig diarrésjukdom. Ibland ses dock svår dysenteri med smärtsamma tarmsammandragningar, frekventa, ofta blodiga tarmtömningar samt påverkat allmäntillstånd.

I enstaka fall kan amöbor spridas till andra organ och orsaka varhärdar, vanligtvis i levern. Antibiotikabehandling bör ges till såväl sjuka som symtomfria bärare med E. histolytica, både för att minska risken för komplikationer och för att minska smittsamheten.

Diagnostik och behandling

Diagnos ställs i regel via mikroskopisk analys av avföringsprov eller tarmslemhinna. Artbestämning av E. histolytica gentemot E. dispar kan utföras med bland annat PCR-teknik i fecesprov. PCR kan också användas för påvisande av E. histolytica i material från varhärd (abscess). Det finns också kommersiella E. histolytica-specifika antigentest för påvisande av E. histolytica i feces. Blodprov för påvisande av antikroppar är av stort värde vid misstänkt amöbaorsakad varhärd i levern. I sådana fall kan man inte alltid påvisa amöban i feces. Påvisande av antikroppar kan också ha värde vid svår dysenteri.

Amöbainfektion behandlas med antibiotika.

Förebyggande åtgärder

God vatten- och livsmedelshygien samt god handhygien förebygger smitta. Vid vistelse i områden där smittan är vanlig bör man dricka kokt eller buteljerat vatten samt undvika råa grönsaker och upprätthålla noggrann handhygien. Amöborna är liksom andra protozoer mycket motståndskraftiga mot vattenklorering. Vaccin finns ej mot sjukdomen.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Infektion med E. histolytica är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Infektion med E. histolytica är en smittspårningspliktig sjukdom. E. dispar ska således inte anmälas enligt smittskyddslagen. Vid misstanke om inhemsk vatten- eller livsmedelsburen smitta skall miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas.

Exempel på utbrott

Vid ett vattenburet utbrott med mag- och tarmsymtom i Sälen 1986 (dricksvattnet blev förorenat med avloppsvatten) insjuknade under tre veckor totalt 3 600 personer. Hos dessa isolerades Giardia lamblia från ca 1 500 personer och hos drygt 100 personer påvisades amöba (oklart om det var E. histolytica eller E. dispar).

Kuriosa

Rödsot är en gammal svensk benämning för sjukdomstillstånd med blodiga diarréer. Namnet kan ha använts om amöbadysenterin men avsåg oftare den bacillära dysenterin (shigellainfektion). Dys kommer från grekiskan och betyder dålig, illa fungerande, enteri av grekiska enteron (tarm), och dysenteri kan tolkas som "ont i tarmen". Bägge sjukdomarna kan ha liknande symtombild och fick därför samma namn innan mikrobiologisk analys fanns tillgänglig. Senare benämnde man sjukdomarna amöbadysenteri respektive bacillär dysenteri.