Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om ebolavirusinfektion
LyssnaEbolavirus kan orsaka blödarfeber (hemorragisk feber) med hög dödlighet. Utbrott av sjukdomen förekommer med jämna mellanrum i Central- och Västafrika, varav det som drabbade Liberia med omkringliggande länder 2013–2015 är det i särklass största. Viruset upptäcktes för första gången 1976 i Demokratiska republiken Kongo.
Sidans information
Vad orsakar ebolavirusinfektion och hur sprids det?
Ebolavirus är ett RNA-virus som tillhör virusfamiljen filovirus, som orsakar blödarfeber. Det finns sex varianter av ebolaviruset beskrivna, varav fyra har orsakat sjukdom hos människor. Varianterna är ebolavirus, sudanvirus, taï forest-virus och bundibugyo-virus.
Idag anses den naturliga värden vara fladdermöss (fruit bats), men det är inte helt klarlagt. Virus överförs till människor från dessa fladdermöss. Smittvägen är oftast indirekt via hantering av rått kött från andra infekterade djur såsom apor och hjortdjur. Ebolavirus smittar mellan människor genom infekterade kroppsvätskor såsom saliv och blod, vilket framförallt innebär en risk för anhöriga och vårdpersonal. Även sexuell smitta förekommer. En särskild risk för virusspridning är kontakt med döda kroppar under förberedande och genomförande av begravning.
Infekterade personer blir smittsamma först vid symtomdebut och smittsamheten ökar under sjukdomsförloppet. Genomgången infektion ger immunitet, men det är oklart hur länge skyddet består och mot vilka typer det skyddar mot.
Symtom och komplikationer
Inkubationstiden för ebolavirusinfektion är 2–21 dagar. Patienten insjuknar snabbt i influensaliknande symtom som hög feber, huvudvärk, halsont, mag- och tarmsymtom samt muskelsmärtor. I slutet av sjukdomsförloppet kan det uppstå blödningar i huden och inre organ. Dödligheten varierar men har beräknats ligga på 50–90 procent vid utbrott i drabbade afrikanska länder. Med tillgång till adekvat intensivvård är dödligheten sannolikt betydligt lägre.
Diagnostik och behandling
Diagnosen ställs genom detektion av virusets arvsmassa med molekylärbiologiska metoder. Senare i sjukdomsförloppet kan virusspecifika antikroppar påvisas i blod från patienten.
Specifik behandling saknas annat än experimentella läkemedel som används i utbrottssituationer. Vården inriktas på att behandla patientens symtom.
Förebyggande åtgärder
Familjemedlemmar och sjukvårdspersonal bör alltid vara noga med att undvika kontakt med blod och kroppsvätskor. Strikt skyddsklädsel krävs vid vård av sjuka personer.
Det finns godkänt vaccin mot en av varianterna av ebolavirus, den som kallas ebolavirus.
Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Ebolavirusinfektion klassas enligt smittskyddslagen som samhällsfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.
Om man misstänker högsmittsam blödarfeber ska extra smittskyddsåtgärder vidtas och patienten provtas och vårdas på isoleringsavdelning. Vid positivt prov ska patienten flyttas till en högisoleringsavdelning.
Om transport av höginfektiöst prov till Folkhälsomyndigheten