Leptospiros är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Sjukdomen går hos människa under flera olika namn, bland annat Weils sjukdom och fältfeber. Sjukdomsbilden kan variera från symtomlöshet till livshotande tillstånd. De symtomgivande fallen tycks utgöra en minoritet.

Leptospiros hos människa var i Sverige under 1900-talets första hälft inte ovanligt, numera ses nästan inga fall alls.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Leptospiros orsakas av arten Leptospira interrogans som är spiralvridna bakterier, spirocheter, och liknar syfilis- och borreliabakterierna. Den mest kända undertypen är icterohaemorrhagiae, som framför allt är orsak till den allvarliga formen av leptospiros (Weils sjukdom). Vilda smågnagare, särskilt råttor, är den främsta reservoaren, men även hundar, nötboskap och svin kan vara värddjur.

Smittan sprids främst via kontakt med urin från råttor eller andra smittade djur, i regel genom att smittsam urin, eller vatten som förorenats av smittsam urin, kommer i kontakt med huden och kan tränga in i små sår eller rispor. Bakterien kan även tränga igenom slemhinnor, till exempel i ögonen.

Inkubationstiden är vanligen en till två veckor.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Sjukdomsbilden kan variera. Det vanligaste torde vara en helt symtomlös infektion eller en infektion med feber och influensaliknande symtom, som ofta passerar utan att orsaken fastställs.

Vid Weils sjukdom, då bakterierna ger blodförgiftning (sepsis), sker ett snabbt insjuknande med hög feber, frossa, huvud- och muskelvärk samt påverkat allmäntillstånd. Efter fyra till fem dygn ses lever- och njurpåverkan med gulsot respektive vätskeansamling i vävnaderna. Ibland uppträder blödningar. Dödligheten uppges vara fem till tio procent.

Vid fältfeber, som troligen orsakas av andra, närbesläktade leptospiraarter, ses en liknande men mildare sjukdomsbild, i regel utan gulsot. Sjukdomen kan behandlas med antibiotika.

Diagnosen misstänks utifrån den kliniska bilden eller vetskap om möjlig smittexponering. Den fastställs genom serologisk metodik, men odling kan utföras på blod eller urin.

Allmänt förebyggande åtgärder

Sjukdomen kan förebyggas genom gnagarbekämpning och kontroll av eventuellt andra djur, som kan fungera som bärare. Det finns inget vaccin mot sjukdomen för humant bruk tillgängligt i Sverige.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Leptospirainfektion är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Även veterinära myndigheter bör underrättas, så att eventuella förebyggande åtgärder kan vidtas och andra människor informeras om riskerna.

Leptospiros hos djur är en anmälningspliktig sjukdom. Vid import och införsel av djur gäller särskilda regler.

Kommentarer

Globalt tillhör leptospiros bland djur de vanligaste av de bakteriella zoonoserna. I Sverige är infektion med kliniska symtom ovanligt bland djur, men serologiska undersökningar visar att de utsätts för smitta, troligen på grund av kontakt med gnagarurin.

  • I juli 2007 inträffade ett utbrott av leptospiros som drabbade 24 jordgubbsplockare på en gård i Tyskland. Smittan kunde återfinnas hos åkersorkar som var vanliga på fältet och riskfaktorer för sjukdom var sår på händerna och kontakt med sorkar. Sommaren 2007 hade varit ovanligt våt och varm vilket kan ha gynnat smittspridningen.

Läs mer på andra webbplatser

CDC: Leptospirosis