Sjukdomsinformation om psittakos

Andra benämningar: Ornithos, papegojsjuka,

Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.

Psittakos, är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa, och kan orsaka svår luftvägsinfektion.

Fåglar utgör reservoaren för smittämnet. Till en början iakttogs sjukdomsfall hos människa efter kontakt med smittämnet via papegojfåglar, så kallade psittacina fåglar, därav namnet psittakos och benämningen papegojsjuka. Senare visade det sig att smittämnet är allmänt förekommande bland vilda fåglar. Även andra djur kan smittas.

Vad orsakar psittakos och hur sprids den?

Sjukdomen orsakas av bakterien Chlamydia psittaci. Närbesläktade organismer orsakar hos människa ögonsjukdomen trachom samt, en annan luftvägsinfektion ibland kallad TWAR och klamydiainfektioner i könsorganen.

Smittämnet är allmänt förekommande bland vilda fåglar. Människor kan smittas direkt via träck och kroppsvätskor från vilda fåglar, burfåglar och fjäderfä. Friska smittbärande fåglar förekommer och dessa kan utsöndra smittämnet oregelbundet under månader. I stressituationer, som exempelvis vid transporter och vid förvaring i trånga burar, kan dessa smittbärare insjukna och då utsöndra stora mängder smitta. Smittämnet förekommer främst i smittade fåglars avföring och luftvägssekret och kan spridas till människa via kontaminerat damm i luften. Infektionsdosen är låg, relativt få organismer räcker för att ge en infektion. Så gott som alla personer är mottagliga och genomgången infektion ger inte säker immunitet. Smittöverföring från människa till människa har beskrivits vid ett fåtal tillfällen. Smittämnet kan överleva relativt länge i miljön.

Inkubationstiden är vanligen cirka tio dygn men kan variera från en till fyra veckor.

Symtom och komplikationer

Sjukdomen kan vara mild eller med mer symptomlikna influensa med allmänpåverkan och generell muskelvärk. Den kan även bli allvarlig och då orsaka framförallt lunginflammation, men ibland symptom från andra organ till exempelhjärninflammation.

Diagnos och behandling

Diagnos ställs genom molekylärbiologiska metoder i prov från luftvägarna eller genom att antikroppar påvisas i blod.

Sjukdomen behandlas med antibiotika.

Förebyggande åtgärder

För att minska risken att smittas av psittakos, och även av andra smittämnen som bärs av vilda fåglar (exempelvis salmonella) bör nära kontakt med fågelträck och sjuka fåglar undvikas. Om exempelvis ett fågelbord måste rengöras, bör detta rengöras utomhus och blötas ned med exempelvis såpvatten för att undvika att torkad fågelavföring dammar. Att använda högtryckstvätt för att spola bort fågelavföring bör undvikas eftersom det kan öka mängden smittämne i luften. Det är viktigt att tvätta händerna noga efteråt.

Vid arbeten i slutna utrymmen eller där man måste ta bort stora mängder fågelavföring och fågelbon i exempelvis ventilationstrummor, i hängrännor eller på öppna vindar bör man också i dessa fall använda såpvatten och dessutom ha lämpligt väl utprovat andningsskydd med partikelfilter.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Psittakos är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.

Läs mer på andra webbplatser

CDC: Psittacosis

Smittskyddsläkarnas smittskyddsblad om sjukdomar

1177 Vårdguiden

Privatpersoner hänvisas till 1177 Vårdguiden för rådgivning och hjälp eller till närmaste vårdcentral, infektionsklinik eller vaccinationsmottagning för medicinsk bedömning.

Statistik över papegojsjuka