Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om smittkoppor
LyssnaSmittkoppor var en virussjukdom som tidigare drabbade människor i hela världen. Sjukdomen som i likhet med vattkoppor gav typiska hudutslag var mycket vanlig och hade hög dödlighet. Annan benämning: Variola.
Sidans information
Smittkoppor var den första sjukdomen som man framgångsrikt kunde vaccinera mot. År 1980 förklarade Världshälsoorganisationen (WHO) världen vara fri från smittkoppor och avslutade därmed ett framgångsrikt, drygt tioårigt utrotningsprojekt. Detta byggde på att man i de länder där sjukdomen fanns, aktivt sökte upp alla misstänkta smittkoppsfall och i så stor utsträckning som möjligt vaccinerade befolkningen kring de funna fallen. Det sista land som förklarades fritt från sjukdomen var Somalia (1977).
Under början på 2000-talet ökade hotet om att smittkoppor skulle användas som ett terrorvapen. Utvecklingen av nya vaccin tog åter fart och många länder utökade sina förråd av vaccin. I USA inleddes också ett omfattande vaccinationsprogram av militär och sjukvårdspersonal. Många länder bland dem Sverige har utarbetat särskilda planer för hur smittkoppor skall bekämpas om den åter skulle dyka upp.
Vad orsakar smittkoppor och hur sprids det?
Smittkoppor orsakades av variolavirus, ett så kallat poxvirus. Smittkoppor var en mycket smittsam sjukdom. Den spreds framför allt som droppsmitta men kunde också spridas luftburet (bland annat via ventilationssystem). Smittkoppor har till exempel kunnat spridas mellan olika sjukhusavdelningar som till och med legat på skilda våningsplan.
Inkubationstiden var i regel omkring 12 dygn (8–20 dygn).
Symtom och komplikationer
Sjukdomen är känd för sina karakteristiska hudutslag, ofta över hela kroppen, men smittkoppsviruset kunde engagera i stort sett alla organsystem, inte minst luftvägarna. De sjuka blev oftast svårt påverkade, och dödligheten har angivits till cirka 20 procent, men kunde vid vissa epidemier vara betydligt högre. Neurologiska följdtillstånd var mycket vanliga.
Diagnostik och behandling
Virus kan påvisas med molekylärbiologiska metoder eller elektronmikroskopi i prov från blåsor. Analyserna måste utföras i högsäkerhetslaboratorium.
Någon specifik behandling av smittkoppor finns inte.
Förebyggande åtgärder
Det finns nya vacciner utvecklade som kan användas om behov skulle uppstå.
Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Smittkoppor klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig- och tillika samhällsfarlig sjukdom. Om ett fall av smittkoppor skulle upptäckas måste det omedelbart anmälas enligt smittskyddslagen till smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten samt rapporteras till internationella myndigheter. Vidare åtgärder sker enligt särskilda framtagna beredskapsplaner.
Exempel på utbrott
De senaste svenska utbrottet av smittkoppor inträffade 1963 i Stockholm, i vilket 27 personer insjuknade och 4 personer dog. Primärfallet var en svensk sjöman, som anlänt till Sverige med flyg från Australien via bland annat Indonesien och Indien. Han hade varit på besök i Australien i 10 dagar och flög sedan hem, vilket tog två dygn, med ett stort antal stopp under resan. Man tror han blev smittad någon gång under flygresan. Själv var han inte särskilt sjuk, men han smittade sin mormor och hennes hemsamarit. Först i den tredje generationens fall ställdes diagnosen, och man hade sedan spridning i ytterligare fyra led. Här handlade det bland annat om anhöriga till hemsamariten, en granne boende i samma hus som ett av fallen, medpatienter på epidemisjukhuset samt också sjukvårdspersonal. Av de fyra som dog var två ovaccinerade, och hos de övriga två fallen låg vaccinationstillfället mer än 40 år tillbaka i tiden.
Kuriosa
Sjukdomen smittkoppor finns beskriven som ett människans gissel sedan årtusenden tillbaka. Fram till för cirka 1000 år sedan fanns sjukdomen framför allt i Ostasien. Därefter fick den fotfäste även i Europa, och smittkopporna blev under de kommande århundradena en fruktad ingrediens i människans vardag. Den drabbade framför allt barnen, och ett talesätt var: "Ett barn kan inte räknas till familjen förrän det med livet i bibehåll genomgått kopporna". För Europas vidkommande verkar 1700-talet varit smittkoppornas århundrade framför andra, och man har beräknat att cirka 60 miljoner människor dog av sjukdomen, varav 90 procent barn.
Den första smittkoppsvaccinationen utfördes i Sverige år 1801, och 1816 blev det obligatoriskt att vaccinera alla barn mot smittkoppor. Sjukligheten i smittkoppor i landet minskade i och med detta mycket påtagligt, även om epidemiska utbrott, framför allt drabbande äldre personer, inträffade under hela 1800-talet. I konsekvens med att smittkopporna var på väg att utrotas slutade man vaccinera allmänt i Sverige år 1976, och år 1979 upphörde slutligen vaccinationen av "viss personal inom karantänsväsendet samt hälso- och sjukvården".