Sjukdomsinformation om smittkoppor

Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.

Vad orsakar smittkoppor och hur sprids sjukdomen?

Smittkoppor orsakades av variolavirus, ett så kallat poxvirus. Smittkoppor var en mycket smittsam sjukdom. Den spreds framför allt som droppsmitta men kunde också spridas luftburet (bland annat via ventilationssystem). Smittkoppor har till exempel kunnat spridas mellan olika sjukhusavdelningar som till och med legat på skilda våningsplan.

Inkubationstiden var i regel omkring 12 dygn (8–20 dygn).

Symtom och behandling

Sjukdomen orsakade karakteristiska hudutslag, ofta över hela kroppen, men smittkoppsviruset kunde drabba i stort sett alla organsystem, inte minst luftvägarna. De sjuka blev oftast svårt påverkade, och dödligheten bedömdes vara cirka 20 procent, men kunde vid vissa epidemier vara betydligt högre. Följdtillstånd efter skador på nervsystemet var mycket vanliga.

Det finns antivirala läkemedel som bedöms kunna användas som behandling.

Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik

Det finns inget epidemiologiskt övervakningsprogram för sjukdomen vid Folkhälsomyndigheten utan sjukdomens utbredning följs via omvärldsbevakning

Smittkoppsviruset kan diagnostiseras med molekylärbiologiska metoder eller med hjälp av elektronmikroskopi. Analyserna måste utföras i högsäkerhetslaboratorium.

Förebyggande åtgärder

Det finns vacciner utvecklade som kan användas om behov skulle uppstå.

Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Smittkoppor klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom. Om ett fall av smittkoppor skulle upptäckas måste det omedelbart anmälas enligt smittskyddslagen till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten som rapporterar till internationella myndigheter enligt det internationella hälsoreglementet IHR. Vidare åtgärder sker enligt särskilda framtagna beredskapsplaner.

• Anmälningspliktiga sjukdomar
• IHR och underrättelseskyldighet

Exempel på tidigare utbrott

De senaste svenska utbrottet av smittkoppor inträffade 1963 i Stockholm, i vilket 27 personer insjuknade och 4 personer dog. Första fallet var en svensk sjöman, som anlänt till Sverige med flyg från Australien via bland annat Indonesien och Indien. Han hade varit på besök i Australien i 10 dagar och flög sedan hem, vilket tog två dygn, med ett stort antal stopp under resan. Man tror han blev smittad någon gång under flygresan. Själv var han inte särskilt sjuk, men han smittade sin mormor och hennes hemsamarit. Först i den tredje generationens fall ställdes diagnosen, och man hade sedan spridning i ytterligare fyra led. Här handlade det bland annat om anhöriga till hemsamariten, en granne boende i samma hus som ett av fallen, medpatienter på sjukhuset samt sjukvårdspersonal. Av de fyra som dog var två ovaccinerade, och hos de övriga två fallen låg vaccinationstillfället mer än 40 år tillbaka i tiden.

Kommentar

Den första smittkoppsvaccinationen utfördes i Sverige år 1801, och 1816 blev det obligatoriskt att vaccinera alla barn mot smittkoppor. Sjukligheten i smittkoppor i landet minskade i och med detta mycket påtagligt, även om epidemiska utbrott, framför allt drabbande äldre personer, inträffade under hela 1800-talet. Som konsekvens av att smittkopporna var på väg att utrotas slutade man vaccinera allmänt i Sverige år 1976, och år 1979 upphörde även vaccinationen av särskilda riskgrupper.

Det sista land som förklarades fritt från sjukdomen var Somalia (1977).

Läs mer

Om Smittkoppor (Smallpox) (cdc.gov)