Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om tyfoidfeber
LyssnaTyfoidfeber är en svår sjukdom som ofta kräver sjukhusvård. Sjukdomen finns över hela världen men är vanligare i fattigare länder. I Sverige är den ovanlig, 10–30 fall rapporteras per år och i stort sett alla är smittade utomlands. Indien, Pakistan och länder i Mellanöstern samt Afrika är de vanligaste smittländerna.
Sidans information
Vad orsakar tyfoidfeber och hur sprids sjukdomen?
Tyfoidfeber orsakas av Salmonella Typhi, som endast förekommer hos människa och som utsöndras med avföringen. Bakterien kan föröka sig i olika livsmedel. Smittöverföring sker framför allt via förorenat vatten eller livsmedel, men även från person till person.
Infektionsdosen är låg, cirka 100 bakterier räcker för att orsaka sjukdom. Patienten är ofta smittsam i fem till sex veckor. Omkring tio procent av de obehandlade fallen blir bärare i upp till tre månader. Kroniskt bärarskap ses i två till fem procent av fallen. Det är inte ovanligt att bärarskapet hos dessa varar i 20 år eller mer.
Symtom och behandling
Tiden från att man har smittats tills man blir sjuk (inkubationstiden) är relativt lång, vanligen 10–14 dagar, ibland upp till fyra veckor eller längre.
Sjukdomen börjar med feber som under den första veckan stiger successivt till cirka 40°C eller mer. Huvudvärk, hosta och muskelvärk är också vanliga tidiga symtom. Röda utslag på bålen är ett ganska typiskt tecken (roseol). Förstoppning är inte ovanligt under första veckan. Diarré uppträder vanligen under andra sjukdomsveckan. Jämfört med de vanliga salmonellainfektionerna, är det vanligare att tyfoidfeber orsakar sepsis. Utan behandling är dödligheten ganska hög och patienten kan avlida av till exempel blödning, tarmbristning med bukhinneinflammation med mera.
Fall av tyfoidfeber, även smittbärare utan symtom, behandlas med antibiotika.
Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik
Sjukdomen övervakas av Folkhälsomyndigheten genom smittskyddsanmälningar, omvärldsbevakning samt sjukdomsspecifik övervakning.
Tyfoidfeber – sjukdomsstatistik
Sjukdomen kan diagnostiseras på landets mikrobiologiska laboratorier. Serotypning och klusteranalys för detektion av eventuella släktskap kan utföras vid Folkhälsomyndighetens laboratorium.
Salmonella enterica (Verifikation/Serotypning)
Förebyggande åtgärder
Allmänt god hygien och strikta livsmedelshygieniska rutiner är de viktigaste förebyggande åtgärderna. Personer som arbetar inom livsmedelshanteringen bör vara särskilt uppmärksamma på risken för tyfoidfeber och på de särskilda hygienregler som gäller. Det finns vaccin mot tyfoidfeber, som framför allt rekommenderas till utlandsresenärer till endemiska områden.
Anmälan och åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Tyfoidfeber klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.
Mer om anmälningspliktiga sjukdomar
Tyfoidfeber är även en smittspårningspliktig sjukdom. Vid misstänkt livsmedels- eller vattenburen smitta skall miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas.
Eftersom tyfoidfeber normalt inte förekommer i Sverige, utreds varje inhemskt fall för att spåra smittkällan. Ofta kommer inhemsk smitta i Sverige från en symtomfri smittbärare som smittats utomlands.
Smittbärare som arbetar med livsmedel, yrkesmässigt vårdar spädbarn eller patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar ska stängas av från sitt ordinarie arbete och kontrolleras tills de inte längre är smittsamma. Under tiden kan omplacering till arbetsuppgifter utan risk för smittspridning vara möjlig.
Kommentar
Tidigare kallades tyfoidfeber för nervfeber. Under 1800-talet och i början av 1900-talet var sjukdomen vanligt förekommande i Sverige. Ofta spreds smittan via vatten eller opastöriserad mjölk, som kunde ha förorenats antingen direkt av mjölkerskor eller indirekt genom förorenat vatten vid rengöring av utrustning.
- Under 1980-talet förekom ett inhemskt fall av tyfoidfeber hos en ung man som inte varit utomlands. Ingen smittkälla kunde då spåras. Två år senare fann man S. Typhi hos en äldre kvinna. Hon hade varit bärare av bakterien sedan hon blev smittad vid ett vattenburet utbrott på 1920-talet. Det framkom att hon tidigare lagat mat åt den unge mannen.
- Det mest kända fallet med tyfoidfeber beskrevs i början av 1900-talet. Det var "Typhoid Mary", en kokerska i USA som var kronisk bärare och som vid flera tillfällen spred bakterien till familjer och gäster där hon arbetade.