Ansvarsfull medierapportering är en viktig del i det suicidpreventiva arbetet. Rapportering om självmord, beroende på hur den görs, kan få både positiva och negativa konsekvenser.
I den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention Det handlar om livet, lyfts betydelsen av att öka kunskapen om suicid och suicidalitet genom bland annat ökad kunskap om vikten av att framställning och rapportering av suicid sker på ett ansvarsfullt sätt. Ansvarsfull rapportering kan ha en preventiv effekt, så kallad Papageno-effekt, genom att inge hopp och uppmuntra människor att söka hjälp. Däremot kan oansvarig rapportering leda till en ökning av självmord, en så kallad Werther-effekt.
Papageno- och Werther-effekten
WHO:s stödmaterial för säker rapportering
Världshälsoorganisationen (WHO) har tagit fram ett stödmaterial som handlar om hur media bör rapportera om självmordsämnet för att undvika felaktiga beskrivningar, mytbildning och imitationsbeteende, men även för att öka konstruktiv rapportering om hur kriser och suicidalitet kan hanteras.
Enligt WHO bör media:
- Undvika sensationella beskrivningar av självmord.
- Inte ge detaljerade beskrivningar av metoder eller platser.
- Fokusera på att utbilda om självmord, både fakta och myter.
- Alltid inkludera kontaktinformation till hjälpresurser.
Läs mer:
Dagstidningarnas rapportering om suicid 2000 och 2020
Folkhälsomyndigheten har i samarbete med Stockholms universitet undersökt hur svenska dagstidningar rapporterat om självmord under åren 2000 och 2020. Studien som bygger på en analys av 720 artiklar, belyser både omfattningen och typen av rapportering samt hur väl den ligger i linje med WHO:s stödmaterial om ansvarsfull medierapportering om suicid.
Undersökningen visar att tidningsmediernas rapportering om självmord på vissa sätt har förändrats över tid till att vara mer i linje med WHO:s rekommendationer om en balanserad och ansvarsfull rapportering, men att detta skulle kunna utvecklas ytterligare för att undvika triggande beskrivningar, mytbildning och risk för imitationsbeteende, men även för att öka de konstruktiva beskrivningarna om hur man kan hantera suicidalitet, sårbarhet och negativa omständigheter.