Riskbedömning och hantering av biorisker
LyssnaEn fungerande rutin för riskhantering är viktigt för att göra arbetet där det finns biologiska risker så säkert som möjligt för personal, människor i omgivningen och miljön.
Riskhanteringsprocessen
För att kunna göra en riskbedömning och besluta om nödvändiga åtgärder för att reducera risken krävs kunskap om smittämnet, de metoder och procedurer som ska användas, förutsättningar hos den som ska utföra arbetet samt hur dessa faktorer samverkar. Riskbedömningen bör därför utföras av den personal som ska utföra arbetet tillsammans med verksamhetsansvariga. Vid behov bistår ytterligare expertis såsom tekniskt personal, skyddsombud, biosäkerhetsspecialist eller biosäkerhetskommitté.
Riskbedömningar ska dokumenteras och förvaras så att de är lättillgängliga för berörd personal som kan komma att utsättas för dessa risker. De utförda riskbedömningarna bör därefter betraktas som ett levande dokument och ska förnyas vid förändringar som kan påverka risken.
I Arbetsmiljöverket föreskrifter om smittrisker och i standarden Bioriskhantering för laboratorier och andra liknande organisationer beskrivs ingående hur biorisker bör hanteras i en organisation.
- Arbetsmiljöverket föreskrifter om smittrisker (AFS 2018:4)
- Bioriskhantering för laboratorier och andra liknande organisationer (ISO 35001:2019, IDT)
När görs en riskbedömning?
Riskbedömningen behöver göras redan på planeringsstadiet för en viss laboratorieverksamhet och därefter löpande, exempelvis
- då nya projekt startas
- då nya biologiska material introduceras i verksamheten
- där nya arbetsprocedurer införs
- innan nya lokaler eller utrustning tas i bruk
- vid uppföljning av tillbud/arbetsskada.
Hur görs en riskbedömning?
Det finns ett flertal metoder, både kommersiellt tillgängliga och egna metoder inom organisationen, för att utföra riskbedömningar. Val av metod utgår från verksamhetens behov.
Biologiska risker är svåra att kvantifiera och bedömningen blir en subjektiv process grundad på den information som finns tillgänglig.
Riskhanteringen kan med fördel delas upp i följande tre steg:
1. Riskidentifiering och riskanalys
Vid riskidentifieringen dokumenteras de faror som finns och under vilka förutsättningar dessa kan utgöra en risk. Vid bedömning av biorisk i biosäkerhetssammanhang är det smittämnen som utgör faror.
Förutsättningarna för att faran ska utgöra en risk är hur vi hanterar materialet som innehåller, eller kan innehålla smittämnena, och hur denna hantering kan leda till att vi exponeras för smittämnena eller att det sker en oavsiktlig spridning av smittämnen.
De risker som identifierats analyseras sedan med avseende på sannolikheten att de skulle kunna orsaka skada/ohälsa samt den konsekvens som det skulle innebära. I det här skedet kan en riskmatris vara användbar för att åskådliggöra risken.
Exempelfrågorna som samlats under de tre rubriker nedan kan användas som grund vid riskanalysen.
Smittämnets egenskaper
- Kan smittämnet infektera och orsaka sjukdom hos människa eller djur?
- Vilka smittvägar förekommer?
- Vilken infektionsdos krävs?
- Finns förebyggande eller botande åtgärder?
Metodik och apparatur
- Vilka volymer och koncentrationer hanteras?
- Finns risk för aerosol?
- Används processer med tryck?
- Används stickande eller skärande utrustning?
Berörd personal
- Finns tillräckliga kunskaper?
- Behövs särskild utbildning och träning?
- Finns särskilda risker vid olika hälsotillstånd, till exempel sjukdom eller graviditet?
2. Riskvärdering
Bedöm om den risk som identifierats och analyserats går att acceptera eller om det finns behov av riskreducerande åtgärder. Om resultatet av riskvärderingen blir att risken accepteras så kan arbetet påbörjas i enlighet med gällande lagstiftning.
3. Riskreducerande åtgärder
Vid behov av riskreducerande åtgärder görs en bedömning av vilka skyddsåtgärder som krävs. När det är gjort upprepas riskbedömningsstegen i processen, det vill säga steg 1 och 2, för att säkerställa att de riskreducerande åtgärderna är tillräckliga.