För att kunna bedöma riskerna och bestämma nödvändiga skyddsåtgärder krävs kunskap om smittämnet eller biologiskt agens, vilka metoder och procedurer som ska användas, vem som ska utföra arbetet samt hur dessa faktorer samverkar. Riskbedömningen bör därför utföras av arbetstagaren tillsammans med närmaste chef och vid behov ytterligare expertis såsom skyddsombud, biosäkerhetsspecialist eller biosäkerhetskommitté.

Riskbedömningar ska dokumenteras och förvaras så att de är lättillgängliga för arbetstagarna som kan komma att utsättas för dessa risker. De utförda riskbedömningarna bör därefter betraktas som levande dokument och ska förnyas vid förändringar som kan påverka risken.

I Arbetsmiljöverkets författningssamling AFS 2005:1 och i det vägledande dokumentet Laboratory biorisk management (CWA 15793) beskrivs ingående hur biorisker bör hanteras i en organisation.

När görs en riskbedömning?

Riskbedömningen bör göras redan på planeringsstadiet för en viss laboratorieverksamhet.

Lämpliga tillfällen för riskbedömning är när:

  • Nya projekt startas
  • Nya biologiska material introduceras i verksamheten
  • Nya arbetsprocedurer införs
  • Nya lokaler eller utrustning tas i bruk
  • Uppföljning av tillbud/arbetsskada sker

Riskbedömning

Hur görs en riskbedömning?

Det finns ingen strikt manual för hur en riskbedömning bör göras, men en del mikrobiologiska laboratorier har utarbetat formulär med ett antal vägledande frågor som diskuteras med berörd personal. Biologiska risker är svåra att kvantifiera och bedömningen får istället bli en subjektiv process grundad på den information som finns tillgänglig.

Riskhanteringen kan med fördel delas upp i följande tre steg:

1. Identifiera riskerna

Smittämne/biologiskt agens:

  • Känd humanpatogen?
  • Vilka smittvägar förekommer?
  • Vilken infektionsdos krävs?
  • Finns förebyggande eller botande åtgärder?

Valda metoder:

  • Vilka volymer och koncentrationer hanteras?
  • Aerosolproduktion?
  • Processer med tryck?
  • Stickande eller skärande föremål?
  • Djurförsök?

Arbetstagarna:

  • Finns tillräckliga kunskaper?
  • Erfordras kompetensbevis?
  • Förekommer inverkande hälsofaktorer (graviditet, försvagat immunförsvar etc.)?

2. Utvärdering

Riskbedömning utvärderingGå igenom den inhämtade informationen och gör en utvärdering. Ingår särskilt riskfyllda arbeten, till exempel med riskklass 3 och 4 agens eller djurverksamhet, krävs särskild tillsyn och kan behöva utvärderas av en tredje oberoende part bestående av en expertpanel, exempelvis en biosäkerhetskommitté. I detta skede kan en riskmatris vara användbar.

3. Förebyggande åtgärder

Gör en slutgiltig bedömning och avgör nödvändig skyddsnivå. Är riskerna med smittämne/biologiskt agens och de tillämpade arbetsrutinerna förenliga med den valda skyddsnivån? Har laborerande personal tillräckligt skydd för att undvika att utsättas för laboratorieöverförd infektion eller behövs ytterligare skyddsåtgärder utöver vald skyddsnivå?

Vid osäkerhet om skyddsnivå ska den högre skyddsnivån väljas till dess det har klarlagts att den lägre skyddsnivån är tillräcklig. Bedöms arbetet medföra allvarlig hälsorisk ska minst skyddsnivå 3 tillämpas?

Relaterad läsning

Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan, överkänslighet (AFS 2005:1)

Laboratory biorisk management (CWA 15793)

WHO Laboratory Biosafety Manual 2004

Temadag om säker hantering av biorisker på laboratorier