Utbrott av zoonoser angår flera svenska myndigheter som har ansvar för människors eller djurs hälsa samt för miljöfrågor. För att tidigt uppmärksamma nya risker för utbrott måste det finnas en god epidemiologisk omvärldsbevakning. Under en kris är det nödvändigt att kunna agera på ett samstämmigt sätt. Myndigheterna bevakar kontinuerligt omvärlden utifrån sina ansvarsområden och måste kunna samverka för att värdera och bedöma informationen. Särskilt viktigt är att både djur- och folkhälsosidan informerar varandra för att upptäcka samband mellan sjukdomsutbrott hos djur och människor.

Samverkan mellan myndigheter

Utbrott av och frågor kring zoonoser angår flera svenska myndigheter som har ansvar för människors eller djurs hälsa samt för miljöfrågor. För att optimera myndighetssamverkan finns sedan en tid Zoonosrådet, som består av representanter från aktörer som har verksamhet inom området och som lägger upp långsiktiga strategier. Zoonossamverkansgruppen täcker ytterligare ett behov. Den kan arbeta i akuta situationer, och stöttas av myndigheternas informatörer. Zoonossamverkansgruppen kan behöva sammankallas även om inte en zoonos har brutit ut. Det kan till exempel handla om att behovet av information är väldigt stort, då medier eller allmänheten upplever stor oro.

Arbetsrutin för zoonossamverkansgruppen (PDF, 419 kB)

Bilaga 1. Arbetsrutin för zoonossamverkansgruppen (Word, 30 kB)

Vanliga zoonoser

De vanligaste zoonoserna i Sverige orsakas av bakterierna campylobacter och salmonella, som vanligtvis överförs från djur till människor via livsmedel. Akuta symtom från mag- och tarmkanalen är vanliga, men även symtomlösa infektioner kan förekomma. Majoriteten av drabbade svenskar smittas i samband med en utlandsvistelse. Andra zoonoser som ger tarmsymtom är yersinos och cryptosporidios.

En av de allvarligaste inhemska zoonoserna orsakas av så kallad enterohemorragiska eller verotoxinproducerande E.coli (EHEC/VTEC) . Det är en bakterie som finns i tarmen hos nötkreatur som inte blir sjuka, men kan orsaka blodiga diarréer och i enstaka fall svår njursjukdom hos människa. Människor smittas antingen direkt via kontakt med djur som bär smittan, eller via smittade livsmedel. En del zoonoser överförs från vilda djur, antingen direkt eller indirekt via fästingar eller myggor. Till dessa zoonoser hör borrelia, erlichios, harpest, sorkfeber och fästingburen hjärninflammation (TBE). Av dessa sjukdomar finns ännu bara skyddande vaccin mot TBE.

Nya zoonoser

Nya, förändrade eller redan kända smittämnen orsakar ständigt utbrott i olika delar av världen. Över 60 procent av dessa utbrott av nya eller nygamla infektioner är zoonoser. Infektionsutbrotten tycks komma allt oftare och sprider sig också snabbare mellan länder (sars, fågelinfluensa och den nya influensan A(H1N1) är de senaste och mest tydliga exemplen). Därför är en viktig del av smittskyddet kopplat till beredskap för hot från nya zoonoser.

En viktig faktor som kan driva fram nya infektioner och förändra spridningen av redan kända smittor är klimatförändringar. Förändringar i djurproduktion, djurtransporter och förändrade förhållanden för vilda djur och sällskapsdjur är andra viktiga faktorer som påverkar förekomsten av zoonoser i Sverige.