Difteri är en mycket allvarlig sjukdom. Dödligheten är 5–10 procent bland de som drabbas av luftvägsdifteri. Sjukdomen var vanlig i Sverige i början av 1900-talet och dödade årligen tusentals barn, men tack vare förbättrad hygien och allmän vaccination är difterifall numera mycket ovanliga i Sverige. Många fall rapporteras dock fortfarande från länder med låg vaccinationstäckning.

Vad orsakar difteri och hur sprids det?

Difteri orsakas av bakterien Corynebacterium diphtheriae, vilken kan bilda ett toxin (bakteriegift) som kan skada många av människans organsystem. Det är detta toxin som ligger bakom merparten av difterins sjukdomssymtom.

Difteri sprids enbart mellan människor och för att man ska bli smittad krävs nära kontakt med en smittsam person. Man kan även smittas genom indirekt kontakt via saliv, till exempel om man delar glas, flaska eller cigarett. De flesta fall inträffar inom den nära vän- eller familjekretsen.

En person kan vara bärare av difteribakterier utan att uppvisa några symtom alls. Symtomfria personer är dock betydligt mindre smittsamma än personer med symtom.

Inkubationstiden är i regel två till fem dygn men den kan vara betydligt längre.

Symtom och komplikationer

Difteri ger som regel en svalginfektion men sjukdomen kan också ge upphov till en infektion i huden (huddifteri), vilken setts hos en del svenska tropikresenärer. Man kan vara bärare av smittan utan att själv vara sjuk. De första symtomen vid svalginfektion brukar uppträda två till fem dygn efter att man blivit smittad. I början liknar sjukdomen vanlig halsfluss. Vid svår infektion får man dock tjocka beläggningar i svalg och luftrör som gör det svårt att andas (så kallad äkta krupp) och i svåra fall kan man till och med kvävas till döds.

Vid difteri kan det även tillstöta komplikationer i form av hjärtmuskelinflammation, nervförlamningar samt njurskador.

Diagnostik och behandling

Diagnosen ställs genom bakterieodling från i första hand svalg eller näsa.
Sjukdomen behandlas med antibiotika men antibiotikabehandlingen påverkar inte det toxin som redan spridits i kroppen, vilket gör att sjukdomsförloppet ändå kan vara långdraget. Man blir normalt smittfri efter antibiotikabehandling. När behandlingen är avslutad tas kontrollprov från svalget.

Förebyggande åtgärder

Sjukdomen difteri kan förebyggas genom vaccination mot toxinet. Nästan alla svenskar är vaccinerade via det allmänna vaccinationsprogrammet.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Difteri klassas som allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i respektive landsting och till Folkhälsomyndigheten. Difteri är dessutom en smittspårningspliktig sjukdom.

På grund av sjukdomens allvarliga konsekvenser bör smittskyddsläkaren kontaktas så snart det finns misstanke om difteri. Personer som varit i nära kontakt med den sjuke eller smittade ska undersökas med svalgprov och vid behov vaccineras.

Exempel på utbrott

  • Åren 1984 och 1985 inträffade en begränsad difteriepidemi i Göteborg och Stockholm där ett par personer dog. Flera av de drabbade var alkoholmissbrukare som hade druckit ur samma flaska.
  • I mitten av 1990-talet pågick ett större utbrott pågick i Ryssland på grund av bristande vaccinering av vissa befolkningsgrupper.
  • År 1998 dog en 23-årig ovaccinerad kvinna i difteri i Köpenhamn. Hennes 18-årige bror, som sannolikt var ofullständigt vaccinerad, insjuknade också i difteri. Ingen av dem hade varit utomlands och ingen smittkälla upptäcktes.
  • År 2001 dog en tremånaders ovaccinerad pojke i östra Finland. De övriga familjemedlemmarna var vaccinerade och ingen av dem insjuknade.
  • År 2011 diagnostiserades svalgdifteri hos ett nyanlänt afrikanskt flyktingbarn i Sverige. Samtliga familjemedlemmar var ovaccinerade men vaccinerades omgående och ingen insjuknade.

Kuriosa

Ett gammalt namn på difteri är "strypsjukan" på grund av att sjukdomen ger andningssvårigheter.

Läs mer på andra webbplatser

Smittskyddsläkarnas smittskyddsblad om sjukdomar
CDC: Diphtheria
WHO: Diphtheria