Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om enterovirusinfektion (utom poliovirus)
LyssnaEnterovirus är ett samlingsnamn för ett flertal virustyper som kan ge magtarmsymptom och även hjärnhinneinflammation. I denna gruppen ingår även poliovirus som beskrivs separat.
Sidans information
Vad orsakar enterovirusinfektion och hur sprids den?
Gruppen enterovirus ingår i familjen Picornaviridae och omfattar ett hundratal olika virus. Enterovirus som orsakar sjukdom i människor finns mest i species Enterovirus A-D som omfattar serotyperna poliovirus (typ 1-3), coxsackievirus (grupp A och B), echovirus samt enterovirus.
Enterovirus är mycket vanligt, förekommer i hela världen och alla kan bli smittade. Enterovirus uppträder vanligen under sommar- eller höstmånader och drabbar främst barn och yngre vuxna. En individ kan drabbas av flera enterovirusinfektioner.
I gruppen enterovirus ingår ett hundratal olika virus och symtombilden vid de olika enterovirusinfektioner kan variera mycket. Vanligt är att symtomen är mycket lindriga eller att infektionen förlöper utan märkbara symtom.
Enterovirus infekterar huvudsakligen via svalget, men vid konjunktivit infekteras ögat direkt. Virus förökar sig i svalg och tarm. Svalg- och tarminfektionen kan sedan följas av spridning till blodet och därmed till andra organ såsom ryggmärg, hjärna, hud och hjärta.
Inkubationstiden för de olika enterovirus-infektionerna varierar mellan några dagar till 1-2 veckor.
Virus utsöndras med avföringen, saliv, sputum eller via hudblåsor och smittspridningen sker huvudsakligen från person till person eller genom förorenade föremål eller ytor. Man är smittsam under sjukdomsstadiet men även om man inte har symtom. Virusutsöndringen från svalget pågår 1-2 veckor efter infektionsdebuten medan utsöndringen i avföringen oftast pågår flera veckor, och kan fortsätta många månader. Vid hjärnhinneinflammation kan enterovirus påvisas i ryggmärgsvätska i det akuta skedet.
Symtom och komplikationer
Majoriteten får subklinisk infektion eller lindriga symtom från de övre luftvägarna. Vissa enterovirus kan orsaka ögoninflammation, små blåsor i mun, handflator, fotsulor (hand-, fot- och munsjuka, höstblåsor) eller hjärnhinneinflammation. I sällsynta fall även hjärtmuskelinflammation, hjärninflammation eller förlamning. Spädbarn kan drabbas av blodförgiftning. Enterovirus är den vanligaste orsaken till virusorsakad hjärnhinneinflammation. Inkubationstiden till utveckling av hjärnhinneinflammation är i de flesta fall 7- 14 dagar. Svårare sjukdomsfall förekommer framför allt hos små barn och immundefekta personer.
Diagnostik och behandling
Diagnos ställs genom molekylärbiologiska metoder och i fall av bekräftat enterovirusorsakad hjärnhinneinflammation ska prover skickas till Folkhälsomyndigheten för typning och uteslutning av polio.
Det finns ingen speciell behandling eller läkemedel.
Förebyggande åtgärder
I dagsläget finns enbart vaccin mot polio men inget vaccin mot de andra enterovirusinfektionerna.
Eftersom så många infekterade inte har några symtom, är det svårt att förhindra spridning i befolkningen. Enkla åtgärder för att skydda sig själv och andra från enterovirusinfektioner är till exempel att tvätta händerna ofta med tvål och vatten, särskilt efter toalettbesök eller blöjbyte.
Åtgärder vid inträffande fall
Viral meningoencefalit är en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Vid fastställd enterovirusorsakad viral meningoencefalit ska prover skickas till Folkhälsomyndigheten för virusisolering och molekylärt typning. Därigenom övervakas vilka typer av enterovirus som cirkulerar i Sverige och infektion med poliovirus utesluts.
Analys av avföringsprov har den högsta känsligheten för påvisning av enterovirus inklusive poliovirus.
Sjukdomsstatistik: Viral meningoencefalit i Sverige
Kommentarer
Exempel på sjukdom/utbrott
Stora utbrott och epidemier av höstblåsor, eller hand-, fot- och munsjuka, (se höstblåsor) rapporteras främst i länder i västra Stillahavsområdet, däribland t.ex. Australien, Kina, Sydkorea, Singapore och Vietnam. Speciell i Kina förekommer stora epidemier av HFMS orsakad av EV-71 med tusentals fall och delvis hög dödlighet.
De sista stora utbrotten av EV-71 i Europa rapporterades i mitten och slutet av 70´ talet i östra Europa och under de sista 3 decennierna har det förkommit bara några fall med dödlig utgång.
En longitudinell studie från Norge (2001-2003) upptäckte asymtomatisk cirkulation av EV-71 bland ett fåtal barn i samhället, men ingen allvarlig sjukdom eller ökat dödlighet upptäcktes.
Enterovirus D68 (USA och Kanada)
Från mitten av augusti till december 2014 pågick ett stort utbrott av enterovirus D68 (EV-D68) i USA och Kanada. Mer än 1400 personer diagnosticerades med allvarlig luftvägssjukdom orsakad av EV-D68 och de allra flesta var barn. Hälsovårdsmyndigheterna i USA och Kanada undersökte också rapporter om polioliknade symtom, förlamning eller muskelsvaghet, hos ett litet antal barn varav några med verifierad EV-D68. Det är ännu inte klart om infektion med EV-D68 är orsaken till förlamning hos barnen.
Smittspridning av EV-D68 påvisades i minst 15 EU/EEA-länder. Utbrottet klingade av i Nordamerika under november och december 2014.
I Sverige identifierades under 2014 total sex fall med EV-D68. Fem av barnen var under 4 år och ett var lite äldre. Fem av barnen hade luftvägsinfektion och två barn fick vårdas några dagar på intensivvårdsavdelning. Fyra hade obstruktiv lungsjukdom sedan tidigare. Ingen hade lunginflammation. Det sjätte barnet hade mer allmänna symtom på virusinfektion. Alla barn har tillfrisknat och inget hade förlamningssymptom. Inga andra mikrobiologiska fynd påvisades som förklaring på barnens symtom.
EV-D68 Virus upptäcktes 1962 i Kalifornien, USA. De vanligaste symtomen vid EV-D68-infektion är mild till allvarlig luftvägssjukdom. För närvarande finns ingen specifik behandling eller vaccin mot EV-D68.