Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om polio
LyssnaPolio är en virussjukdom som kan orsaka förlamningar. Den var fram till första halvan nittonhundratalet en mycket vanlig sjukdom i världen inklusive Sverige men har nu bekämpats framgångsrikt med vaccination. WHO har som mål att utrota sjukdomen.
Andra benämningar: poliomyelit eller barnförlamning.
Sidans information
Vad orsakar polio och hur sprids det?
Sjukdomen orsakas av polioviruset, som tillhör gruppen enterovirus. Poliovirus finns bara hos människor. Det finns tre serotyper av poliovirus. För att vara helt skyddad mot sjukdomen måste man vara vaccinerad mot alla tre typerna. Genomgången sjukdom ger inte tillräcklig immunitet.
Virus utsöndras med avföringen och en smittad person kan utsöndra virus under en längre period. Smittan sprids framför allt via förorenat vatten. Polio kan också spridas vid nära kontakt mellan människor.
Inkubationstiden är vanligen 7–10 dagar.
Symtom och komplikationer
De flesta smittade får inga symtom alls, många får endast mycket lätta influensaliknande besvär och bara en liten del av de smittade drabbas av förlamningar. Hos de som får symtom debuterar sjukdomen med feber, huvudvärk, illamående och kräkningar och kan alltså, i ett fåtal fall, omkring 1 av 200 personer, inom några dygn följas av förlamningar i såväl extremiteter som andningsmuskulatur.
Resttillstånd är vanliga och kan förvärras efter många år, så kallat post-poliosyndrom (PPS). PPS kan uppträda 20–40 år efter en akut poliomyelit och ge svaghet i extremitetsmuskler, ögon- och andningsmuskulatur.
Diagnostik och behandling
Diagnos ställs med molekylärbiologiska metoder eller virusodling i prov från avföring.
Något specifikt verksamt läkemedel mot polio finns ej. Behandlingen är symtomatisk, det vill säga får inriktas mot patientens symtom. I denna kan andningsunderstöd, t.ex. med respirator, vara livsavgörande.
Förebyggande åtgärder
Det finns sedan 1950-talet två typer av mycket effektiva vacciner med en i det närmaste hundraprocentig skyddseffekt. I Sverige har alltid avdödat vaccin (IPV = inaktiverat poliovaccin) används, medan levande, försvagat vaccin, som ges som droppar i munnen (OPV = oralt poliovaccin) används i vissa delar av världen.
Vaccination mot polio ingår sedan länge i barnvaccinationsprogrammet.
Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott
Polio klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren samt till Folkhälsomyndigheten. Vid misstanke av polio eller oklara förlamningssymptom (t.ex. acute flaccid paralysis, AFP) ska prover (avföringsprov, isolat från avföringsprover) genast skickas till Folkhälsomyndigheten för virusisolering och typning.
Polio är en smittspårningspliktig sjukdom.
Kommentar
I Sverige inleddes massvaccination i alla åldrar år 1957 och antalet fall av polio minskade därefter snabbt, år 1961 rapporterades 64 fall och 1962 endast fyra fall. Vaccination av barn infördes i barnvaccinationsprogrammet år 1965. Något inhemskt fall av polio har inte rapporterats sedan 1977.
Viruset är i stort sett utrotat från världen. Spridning av poliovirus sker endast i två länder: Pakistan och Afghanistan på grund av att vaccinationskampanjerna har svårt att nå ut i dessa oroliga områden.
Polio i världen: fortsatt internationellt hot mot människors hälsa
Oralt poliovaccin (OPV) kan i sällsynta fall orsaka polioliknande sjukdom som kan spridas på samma sätt som polio. Därför försöker WHO övergå till inaktiverat vaccin (IPV) i utrotningskampanjen. Alla länder har numera infört minst en dos av IPV i sina vaccinationsprogram.