Bakterier med ESBL påträffas både inom sjukvården och i omsorgen men även i samhället bland personer som aldrig varit i kontakt med vården. Patienter som bär på dessa bakterier behöver inte vara sjuka men riskerar vid sjukdom att få dålig effekt av behandling med många viktiga antibiotika, bland annat penicilliner och cefalosporiner.

Vad orsakar att bakterier har ESBL och hur sprids det?

ESBL är en resistensmekanism hos vissa bakterier, ett enzym, som bryter ner många betalaktamantibiotika som är en av de viktigaste antibiotikagrupperna. Enzymerna gör att bakterierna blir resistenta mot de traditionella penicillinerna och de flesta cefalosporinerna. Många olika ESBL-enzymer har kunnat identifieras. Generna för ESBL-produktion är ofta lokaliserade på så kallade plasmider, vilket innebär att förmågan att producera enzymerna kan överföras mellan olika släkten av tarmbakterier.

ESBL påvisades för första gången på 1980-talet hos bakterierna Klebsiella pneumoniae och Escherichia coli. Det är fortfarande hos dessa två arter som man oftast påträffar ESBL. Enzymen kan också påvisas hos andra tarmbakterier som Enterobacter, Proteus, Pseudomonas och Salmonella.

Idag finns det endast en grupp av betalaktamantibiotika (gruppen karbapenemer) som ESBL-bildande bakterier fortfarande oftast är känsliga för. En oroande utveckling är dock att nya typer av ESBL, med förmåga att också förstöra karbapenemer, beskrivs allt oftare internationellt och har även påträffats hos svenska patienter. Se ESBLCARBA

Det finns ett tydligt samband mellan hög antibiotikaanvändning, framför allt av cefalosporiner med brett spektrum, och utvecklingen/spridningen av resistens orsakad av ESBL-bildande bakterier.

Spridningsvägarna för ESBL-bildande bakterier skiljer sig inte från spridningen av andra tarmbakterier. Smitta sker både i samhället och inom vården. Resor till länder med hög förekomst är en riskfaktor för att smittas. Inom vården kan bristande följsamhet till basala hygienrutiner med förorenade händer och kläder föra smitta från en patient till nästa. Dåligt rengjord sanitär utrustning/instrument och överbeläggningar kan också bidra till spridningen.

Bakteriestammar som bär på ESBL är vanligare utomlands än i Sverige. Under senare år har flera utbrott på sjukhus rapporterats till exempel från brännskadeavdelningar, urologiska avdelningar och nyföddhetsavdelningar. Det finns också studier som visar att en betydande andel av svenska utlandsresenärer blir smittade av ESBL-bildande bakterier utan att bli sjuka.

Symtom och komplikationer

Det är vanligt att man bär på bakterier med ESBL utan att man blir sjuk. Oftast är det först när man drabbas av en infektion som ESBL-bakterierna orsakar problem eftersom infektionen riskerar att bli mer svårbehandlad. Exempel på vanliga infektioner där ESBL-bakterier komplicerar förloppet är urinvägsinfektioner samt infektioner som uppstår efter kirurgiska ingrepp och ibland blodförgiftning.

Diagnostik och behandling

ESBL-bakterier upptäckts genom bakterieodlingar.

Infektioner med ESBL-bakterier behandlas med antibiotika. Oftast är det bara ett begränsat antal antibiotika som är verksamma mot dessa bakterier. Val av antibiotika styrs av resultatet från bakterieodlingen.

Förebyggande åtgärder

Noggranna hygienrutiner skall tillämpas i alla vårdsituationer och i alla vårdmiljöer. Patienter som bär på, eller som kan misstänkas vara ESBL-bärare bör provtas och vårdas på enkelrum.

ESBL-bakterier kan förekomma i livsmedel och god livsmedelshygien är därför viktigt. Bakterierna dör vid upphettning.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Infektion med ESBL-bildande bakterier är enbart anmälningspliktigt för laboratorier enligt smittskyddslagen till smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten. Utredning av smittspridning och smittspårning av ESBL-bildande bakterier bör ske i samråd med vårdhygienisk expertis.

Observera att vid fynd av ESBLCARBA krävs ytterligare åtgärder.