Bild på Giardia trofozoiterGiardia trofozoiter Foto: Anders Magnusson, Folkhälsomyndigheten Giardiainfektion har global spridning. Parasiten kan förekomma hos de flesta däggdjur, till exempel hund, katt, nötboskap och får. Av de 1 500 fall som årligen rapporteras i Sverige har de flesta smittats utomlands, men även inhemska fall förekommer, då ofta som förskole- eller familjesmitta. Även livsmedels- och vattenburen smitta har förekommit.

Vad orsakar giardiainfektion och hur sprids den?

Giardiasis är en tarminfektion orsakad av Giardia lamblia (synonymt G. intestinalis, G. duodenalis), ett encelligt "urdjur", protozo. Flera genotyper av Giardia lamblia finns, men endast genotyp A och B infekterar människa. Parasiten invaderar ej vävnaderna.

Den förekommer i två former; som vegetativ form i tarmen (trofozoit) och som ett vilostadium (cysta). Cystorna är den smittsamma formen. De är relativt motståndskraftiga och överlever vid temperaturer från 0° till 60°C. De är känsliga för intorkning. Giardia kan inte föröka sig utanför sin värdorganism.

Giardia utsöndras via avföringen och smittan sker vanligen via avföringsförorenat vatten, ibland via livsmedel. Smitta person till person har setts inom familjer och på förskola. Smittan kan också spridas sexuellt.

Infektionsdosen är låg, färre än 100 cystor kan ge infektion. Om inte infektionen behandlas kan utsöndringstiden pågå länge (månader till år). Inkubationstiden är vanligen 7 till 10 dygn (3 till 25 dygn).

Symtom och komplikationer

G. lamblia infekterar övre delen av tunntarmen. Hur parasiten orsakar sjukdom är ej helt känt. Man kan vara bärare utan att ha några symtom alls. Många har dock diarré, som kan vara långvarig, med magkramper, trötthet och viktminskning.

Diagnostik och behandling

Diagnos ställs genom att cystor (ibland trofozoiter) påvisas i avföringsprov (mikroskopi). Immunmorfologi (mikroskopi) är känsligare än traditionell feces-mikroskopi (cystor och maskägg). Några laboratorier har också börjat använda PCR. Vävnadsundersökning från tunntarm kan enstaka gånger ge diagnos.

Sjukdomen behandlas med antibiotika.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Giardiainfektion är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Vid inhemsk smitta bör man söka utröna om smittspridning skett på daghem, om smitta spritts via dricksvatten etc. Vid misstanke om vatten- eller livsmedelsburna utbrott skall miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas. Giardiainfektion är en smittspårningspliktig sjukdom. Den sjuke behöver inte isoleras men ska ha hygienrekommendationer.

Exempel på utbrott

  • Flera dricksvattenburna utbrott har förekommit i Sverige.
  • Ett stort utbrott inträffade i Sälen vid nyåret 1986. Totalt 3 600 (90 procent av fjällgästerna) insjuknade i diarré och hos fler än 1 500 personer påvisades Giardia. Ett stopp i avloppet gjorde att avloppsvatten trycktes in "bakvägen" i dricksvattenreservoaren. Bräddavloppet från denna hade kopplats ihop med avloppsnätet.
  • I Bergen, Norge, insjuknade under hösten 2004 cirka 2 500 personer, varav minst 1 300 fall var laboratorieverifierade, i en giardiainfektion efter att ha druckit kommunalt dricksvatten. Giardia isolerades både från rå- och kranvatten. Många av de som insjuknade drack stora mängder vatten.
  • Två barn från samma avdelning på en förskola (med 80 barn) söker för diarrésymtom. Samtidigt söker också två vuxna personer med likartade besvär och som har anknytning till samma daghem. Totalt blev 14 av 52 undersökta personer positiva för G. lamblia. Åtta var barn, samtliga på den avdelning där de två första fallen uppdagades.