Utbredningen av de olika virusarterna begränsas av de olika värddjurens geografiska utbredning. I Sverige förekommer bara Puumalavirus, som orsakar sorkfeber, endemiskt. Hantavirus hör till gruppen virala hemorragiska febrar (VHF).

Vad orsakar hantvirusinfektioner och hur sprids de?

Hantavirusinfektioner orsakas av omkring 35 olika närbesläktade varianter av hantavirus som finns rapporterade över världen.

Varje hantavirustyp har en viss gnagarart som värddjur. Hantavirus orsakar normalt inte sjukdom hos värddjuret. Det blir däremot bärare av smittan under lång tid. Virus utsöndras från de infekterade gnagarna via urin, avföring och saliv.

Smittspridning till människor sker framför allt via inandning av damm som förorenats av gnagares urin och avföring eller via direktkontakt med smittade djurs saliv, urin eller avföring. Inkubationstiden varierar från några få dagar till två månader. Vanligen är den 2-4 veckor.

Symtom och komplikationer

Beroende på vilken hantavirusart som infekterar människan varierar symtomen avsevärt, allt ifrån helt symtomfria infektioner till mycket svåra former av blödarfeber eller akut lungsyndrom med hög dödlighet.

Sjukdomarna delas in i två grupper:

1. Hemorragisk feber med renalt syndrom (engelska hemorrhagic fever with renal syndrome - HFRS). HFRS karakteriseras av hög feber, svår njurpåverkan och i de allvarligare fallen även blödningar. Exempel på HFRS är infektioner som orsakas av Hantaan-, Dobrava-, Seoul- och Puumalavirus (sorkfeber). Dödligheten varierar från under 0,5 procent för sorkfeber till mellan 5 och 15 procent för infektion med Hantaanvirus.

2. Hantavirusorsakat lungsyndrom (engelska Hantavirus pulmonary syndrome – HPS). HPS karakteriseras i början av hög feber och muskelvärk som efter någon vecka, när lungorna fylls med vätska, övergår i andnöd och hosta. Exempel på HPS är infektioner som finns i Nord- och Sydamerika och orsakas av Sin Nombre- och Andesvirus, med en dödlighet på 40 procent.

Diagnostik och behandling

HFRS diagnosticeras bäst genom påvisning av antikroppar mot viruset i blod.
För de amerikanska hantavirustyperna som orsakar HPS kan även molekylärbiologiska metoder användas.

Det finns ingen specifik behandling av hantavirusinfektioner, utan vården inriktas på att lindra patientens symtom.

Förebyggande åtgärder

Inga vaccin finns idag kommersiellt tillgängliga.

För att förebygga smittspridning är det viktigt att tänka på följande i områden där smitta förekommer:

  • Undvik direktkontakt med gnagare.
  • Undvik inandning av damm som kan vara förorenat av gnagares utsöndringar. Läs mer om andningsskydd hos Arbetsmiljöverket.
  • Använd handskar vid hantering av avföring från gnagare, döda gnagare samt föremål där sorkar ofta befinner sig, till exempel ved.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Hantavirusinfektioner klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarliga smittspårningspliktiga sjukdomar och anmäls som virala hemorragiska febrar (VHF). Inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.

Exempel på hantavirusutbrott

  • 1951-53. Det första beskrivna utbrottet av HFRS då tusentals koreanska och amerikanska soldater insjuknade med njursvikt och blödningar under Koreakriget. Sjukdomen visades senare vara orsakad av Hantaanvirus.
  • 1993. Första beskrivna HPS-utbrottet, orsakat av Sin Nombrevirus, i sydvästra USA.
  • 1994-1996. 100-tals fall av Dobravavirusorsakad svår HFRS i det krigshärjade före detta Jugoslavien.
  • 2007. Nästan 2 200 fall av sorkfeber i Sverige, drygt fyra gånger fler än tidigare toppnoteringar.
  • Sommaren 2012. Sin Nombrevirus-utbrott i Yosemite-parken i USA.
  • I Sverige påvisades 2013 för första gången ett hantavirus kallat Seoulvirus hos enstaka importerade råttor från Storbritannien. Detta virus förekommer över hela världen, men sjukdom hos människor rapporteras framförallt i Asien. Seoulvirus orsakar medelsvår HFRS med rapporterad dödlighet på cirka 2 procent bland insjuknade personer.