Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Sjukdomsinformation om harpest (tularemi)
LyssnaHarpest eller tularemi är en bakterieorsakad vektorburen zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Den drabbar främst olika gnagare, men smittan kan på flera olika sätt överföras till människan.
Sidans information
I Sverige rapporterades tidigare sjukdom framför allt från Norrland, men har nu spridits till såväl Götaland som Svealand. Förekomsten varierar mycket från år till år.
Vad orsakar harpest och hur sprids det?
Tularemi orsakas av en bakterie, Francisella tularensis. Reservoaren bland djur i Sverige har ansetts vara smågnagare, i Norrland har man sett en koppling till så kallade sorkår. En reservoar bland vattenlevande amöbor har också diskuterats.
Människan kan smittas på flera olika sätt, till exempel genom:
- bett av en smittad mygga eller annan insekt
- direkt beröring med ett smittat djur
- inandning av damm, förorenat med sjuka djurs urin eller avföring
- intag av smittat vatten
Bakterien kan också orsaka laboratoriesmitta, men sjukdomen smittar inte från människa till människa.
Symtom och behandling
Inkubationstiden är kort, två till tio dygn, i genomsnitt tre dygn. Symtomen varierar beroende på smittvägen. Vid tularemi insjuknar patienten akut med hög feber, huvudvärk och illamående. Om man har smittats via direktkontakt med ett sjukt djur (ofta hare) eller via insektsbett, uppstår i regel ett sår lokalt, och de näraliggande lymfknutorna förstoras och blir ömma. Personer som har smittats via luftvägarna insjuknar i lunginflammation. Vid intag av smittat vatten insjuknar man även med sår i munnen och svalget. Sjukdomen behandlas med antibiotika. Utan behandling tar det flera veckor innan man blir frisk. Dödligheten utan behandling är låg, högst någon procent.
Epidemiologisk övervakning och mikrobiologisk diagnostik
Sjukdomen övervakas av Folkhälsomyndigheten. Information om övervakningsprogrammet finns i epidemiologisk årsrapport.
Årsrapporter för anmälningspliktiga sjukdomar
Diagnos ställs genom att man påvisar antikroppar mot harpestbakterien i blodprov eller påvisar bakteriens arvsmassa i prov från sår. Eventuell odling av bakterierna ska ske på ett säkerhetslaboratorium på grund av risken för laboratoriesmitta. Information om Folkhälsomyndighetens diagnostik finns i Folkhälsomyndighetens analyskatalog.
Analyskatalog – Mikrobiologiska analyser och tjänster
Förebyggande åtgärder
Skydd mot myggbett, med exempelvis täckande kläder och myggmedel, vid vistelse i skog och mark kan rekommenderas. Om man befinner sig i ett område där harpest förekommer bör man vara försiktig i kontakten med gnagare. När man tar hand om döda gnagare bör man använda skyddsklädsel och handskar.
Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott
Tularemi är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.