Influensa A. Foto: Kjell-Olof HedlundInfluensa är en luftvägsinfektion som återkommer regelbundet varje vintersäsong. Många drabbas vilket somliga år leder till hög sjukfrånvaro och överdödlighet bland äldre. Influensavirus har en förmåga att förändra sig och kan därför orsaka mer omfattande epidemier vissa år. Med oregelbundna intervaller anpassas influensavirus från andra djurarter till att infektera människor. Då finns möjligheten att en pandemi uppstår (se sidan om pandemisk influensa).

Vad orsakar influensa och hur sprids den?
Influensasjukdomen orsakas av att influensavirus infekterar luftvägarna. Det finns fyra influensavirustyper: A, B, C och D. Influensa A och B, ger upphov till den typiska influensasjukdomen. Influensa C orsakar oftast mycket milda symtom och ingår därför inte i någon ordinarie sjukdomsövervakning. Influensa D har inte påvisats hos människa, men hos flera däggdjursarter och är vanlig hos boskap.
På influensavirusets yta finns det två molekyler som är avgörande för immunförsvarets möjlighet att känna igen och bekämpa viruset och därmed för smittsamheten: hemagglutinin (H) och neuraminidas (N). Det finns många olika undertyper av H och N hos influensa A som numrerats (till exempel H1 eller H18, N2 eller N11) och olika influensa A-virus benämns därför till exempel influensa A(H2N3) eller A(H1N1). Ytmolekylerna förändras lite mellan varje säsong och därmed skyddar inte alltid den immunitet man fått från tidigare influensainfektioner. De influensatyper som återkommer varje vinter kallas säsongsinfluensa.

Följande säsongsinfluensor cirkulerar världen över sedan pandemin 2009:

  • Influensa A(H3N2)
  • Influensa A(H1N1)pdm09
  • Influensa B/Yamagata
  • Influensa B/Victoria

När någon har influensa finns virus framförallt i svalget och övre luftvägarna. Aerosolosmitta är den huvudsakliga smittvägen. Virus kan också spridas som kontaktsmitta eller droppsmitta. Men virus sprids mycket effektivare genom aerosol än som droppsmitta eftersom aerosolen kan spridas längre i luften. Aerosolen finns kvar i luften en kortare tid och smittsamhet avtar snabbt med avståndet. Torr luft gynnar aerosolbildning eftersom kall luft innehåller mindre fuktighet än varm sprids influensa i Sverige (och övriga tempererade länder) huvudsakligen under den kalla årstiden. Vi är också mer inomhus tillsammans under vintern, vilket sannolikt bidrar till smittspridningen.

Smittsamheten börjar redan dygnet innan man får några symtom och är som högst när man är som sjukast. En tumregel är att man är smittsam så länge man har feber. Små barn som har influensa för första gången och inte har något tidigare skydd mot infektionen utsöndrar också mycket virus. Under säsongsinfluensatider har många en kortvarig virusutsöndring utan att få symtom. Risken för att bli sjuk om man blir smittad ökar desto mer virus man utsätts för. Du kan läsa mer om influensasmitta på 1177 Vårdguidens sida om influensa.

Inkubationstiden för influensa är kort, oftast mellan ett till tre dygn.

Symtom och komplikationer

Typisk influensa börjar plötsligt med frossa, snabbt stigande feber ofta upp över 40 grader, allmän muskelvärk och huvudvärk, och påtaglig sjukdomskänsla. Därefter tilltar symtom från luftvägarna, främst torrhosta som förvärras genom att slemhinnan i luftvägarna angrips. Små barn kan få mer av svullna tonsiller och ont i halsen när de sväljer än vuxna. Symtom från mag- och tarmkanalen som kräkningar och diarré förekommer också, men är vanligare hos barn. Alla blir dock inte så sjuka, en del märker sannolikt inte av att de är infekterade och för andra kan det mer likna en vanlig förkylning.

Enstaka patienter blir allvarligt sjuka av influensa. Detta gäller framförallt patienter som har underliggande riskfaktorer såsom graviditet, kronisk hjärt- eller lungsjukdom, nedsatt immunförsvar eller annan svår, kronisk sjukdom och hög ålder. Hos äldre är det ganska vanligt att man på grund av influensainfektionen drabbas av bakteriell lunginflammation. Bihåleinflammation och luftrörsinflammation är andra vanliga komplikationer hos vuxna medan små barn ibland kan drabbas av öroninflammation och pseudokrupp.

Influensa är en av våra vanligaste dödsorsaker men det är svårt att mäta denna dödlighet. Det beror på att det är komplikationer till influensa och inte influensainfektionen i sig som de flesta dör av. Influensainsjuknandet kan hos den äldre vara milt och ganska atypiskt från början och inte märkas. Det vanligaste som man avlider av är en efterföljande bakteriell lunginflammation, men hjärtinfarkt eller hjärtsvikt är också vanligt. Därför går det inte att räkna antalet dödsfall på grund av influensa direkt.

Diagnostik och behandling

Influensavirus kan påvisas i prov taget från övre svalget via näsan (nasofarynxprov). Prov analyseras genom att påvisa virusets arvsmassa med molekylära metoder.
En del prov skickas till Folkhälsomyndigheten för att karakteriseras avseende vaccinlikhet och resistens mot antivirala medel. Här görs även en kartläggning av virusproverna för att se hur mycket de förändras under tidens gång. Vissa provisolat skickas till Världshälsoorganisationens (WHO) laboratorium i England där de bland annat ingår som bas för WHO:s expertbedömning av vilka stammar som ska ingå i nästa säsongs influensavaccin.

Normalt behöver influensasjuka inget annat än symtomlindrande behandling, men antiviral behandling rekommenderas för patienter med misstänkt eller konstaterad influensa om:

Antiviral behandling bör sättas in så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet för att ha bäst effekt.

För rekommendationer om antiviral behandling hänvisas till Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer.

Bakteriella komplikationer behandlas med antibiotika om det behövs. Vid mycket svår influensasjukdom kan behandling i respirator eller ECMO (extracorporeal membrane oxygenation) behövas.

Förebyggande åtgärder

Säsongsinfluensavaccin ges vanligen under oktober-november-december inför den kommande säsongen och innehåller de virusstammar som förväntas cirkulera baserat på WHO:s expertbedömning. Säsongsvaccin rekommenderas i första hand till personer som tillhör en medicinsk riskgrupp för svår sjukdom. Läs mer om vaccin mot influensa.

I vissa situationer kan antiviral behandling ges som profylax för att förhindra att framförallt personer med förhöjd risk för allvarlig sjukdom insjuknar till exempel på äldreboenden.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Influensa är sedan 1 december 2015 anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Laboratorieanmälan ska göras för patienter som har positiv laboratorieanalys men ingen klinisk anmälan behövs.

Folkhälsomyndigheten följer varje säsong influensans geografiska utbredning och förlopp via olika indikatorer och frivilliga rapporteringssystem. Under säsongen sammanfattas läget i veckorapporter som publiceras på webbplatsen (se den senaste veckorapporten för influensa).

Instruktion för manuell rapportering från laboratorium

Anmälningspliktig influensa A och B - Hur rapporterar jag manuellt i SmiNet? (PDF, 681 kB)

Kommentar

Influensa har orsakat omfattande pandemier genom historien till exempel spanska sjukan 1918 och svininfluensan 2009. För mer information se sidan om pandemisk influensa.

Läs mer på andra webbplatser

Flu News Europe
European Influenza Surveillance Network (EISN)
ECDC: Influenza
CDC: Influenza
Flu News Europe