Mjältbrand (antrax) är en mycket allvarlig och akut bakteriell infektionssjukdom som kan drabba många djurslag, framför allt idisslare. Sjukdomen är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Fall bland människa är extremt sällsynt i Sverige.

Mjältbrand är ett av de smittämnen som diskuteras som möjligt att använda vid terrorhandlingar.

Vad orsakar mjältbrand och hur sprids den?

Mjältbrand orsakas av Bacillus anthracis, som är en sporbildande bakterie. Sporernas förmåga att överleva i många år i djurprodukter och i jord är en viktig faktor för sjukdomens utbredning och fortlevnad. Man har visat att mjältbrandssporer haft förmåga att infektera i cirka 45 år och att de kan överleva i mer än 100 år.

Bakterierna omvandlas till sporer när de kommer i kontakt med syre, till exempel via de blodiga sårvätskor som kan förekomma hos sjuka djur eller om kroppen från ett djur som dött i mjältbrand skärs upp. Sporbildning sker alltså normalt inte i oöppnade kadaver.

Djur, främst idisslare, smittas vanligen vid bete på mark som förorenats med mjältbrandssporer.

Mjältbrand överförs oftast till människa efter direktkontakt med vävnader från sjuka djur, ull, fällar, foder eller andra produkter som förorenats med bakterien eller sporer. Hudsmitta är vanligast och sker via tidigare skadad hud (exempelvis sår eller eksem). Smittöverföring kan också ske genom att man andas in bakteriesporer, till exempel i damm från ull. Även förtäring av smittat kött ge mjältbrand i svalget eller i mag- och tarmkanalen. Det är dock inte bevisat att mjölk från infekterade djur kan överföra smittan. Smitta från person till person har aldrig rapporterats.

Inkubationstiden är i regel kortare än 48 timmar men den kan också vara längre.

Symtom och komplikationer

Smittan sker oftast via huden och initialt ses oftast ett sår som efterhand blir ilsket, varigt och djupt men förvånansvärt smärtfritt. Vävnaden runt såret kan svullna upp och efterhand bildas en mörk skorpa (eschar) över såret. Bakterierna kan sedan spridas via lymfknutorna till blodbanan och orsaka blodförgiftning. Om bakteriesporer inandas utvecklas en svår lunginflammation, som i sin tur följs av blodförgiftning.

Mjältbrand i mag- och tarmkanalen ger magsmärtor, feber, illamående, diarré, kräkningar och eventuellt blodförgiftning.

Diagnostik och behandling

Diagnosen verifieras genom antingen bakterieodling framför allt från blod vid allvarlig infektion eller sårodling vid hudinfektion.

Sjukdomen kan behandlas med antibiotika och vid tidig behandling är prognosen god. Dödligheten bland obehandlade fall av hudinfektion kan vara upp till 20 procent. Vid lunginflammationen är däremot dödligheten mycket högre; upp till 90 procent har rapporterats. Behandlingen måste sättas in vid klinisk misstanke.

Förebyggande åtgärder

Utbildning av berörd personal samt goda arbets- och hygienrutiner vid fabriker som hanterar djurhudar samt laboratorier, veterinärmedicinska anläggningar och liknande utgör basen för skyddet mot infektioner hos människa. Det finns ett vaccin mot mjältbrand, men detta är inte tillgängligt i Sverige.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Mjältbrand klassas som en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen och inträffade fall ska anmälas till smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten. Mjältbrand är en smittspårningspliktig sjukdom, vilket gör att personer som utsatts för smittrisk måste kontaktas för ställningstagande om förebyggande antibiotikabehandling.

Mjältbrand omfattas också av epizootilagen, och vid misstänkt mjältbrand i en djurbesättning kontaktas smittskyddsläkaren samt Folkhälsomyndigheten av veterinära myndigheter för förebyggande åtgärder.

Exempel på utbrott

  • Det senast kända svenska fallet hos människa inträffade 1965, då en person som arbetade på en mattfabrik insjuknade med förkylningssymtom, försämrades och dog inom några dygn. Vid mattfabriken hanterades importerad ull och arbetslokalerna var mycket dammiga från ullen. Man kunde i flera av ullproven påvisa mjältbrandsbakterier.
  • Under hösten 2001 spreds brev med mjältbrandssporer i USA av en okänd person och orsakade flera sjukdomsfall och några dödsfall.
  • Vintern 2008 insjuknade och dog flera djur av mjältbrand på en nötkreatursgård i Halland. Gården spärrades av och övriga djur avlivades i förebyggande syfte. Personer som hade varit i kontakt med gården identifierades och antibiotikabehandling gavs till djur och människor i förebyggande syfte. Några fall hos människa inträffade aldrig. Orsaken till utbrottet kunde inte verifieras men man misstänkte grävning i en gammal mjältbrandsgrav vid en å uppströms från gården med efterföljande översvämning nedströms av mark där senare hö slogs och gavs som foder till djuren som därefter insjuknade.
  • Sommaren 2011 insjuknade och dog ett 20-tal nötkreatur på en gård i Närke. Det aktuella betet spärrades av, friska djur flyttade till annat bete, fick förebyggande antibiotikabehandling och vaccinerades därefter. Personer som hade varit i kontakt med de sjuka och/eller döda djuren identifierades och antibiotikabehandlades i förebyggande syfte. Några fall hos människa inträffade aldrig. Orsaken till utbrottet kunde verifieras med positiv B. antracis odling från jordprover tagna från en nyligen utförd grävning vid en misstänkt gammal mjältbrandsgrav i närheten av en bäck. Jordprover tagna längre från grävningen och vattenprover från bäcken var negativa. Den gamla graven övertäcktes. Ett djur som betat på andra sidan en å nedströms dog likaså men andra djur på samma bete smittades ej. Djur som kommer att beta i närområdet vaccineras inför kommande utesäsonger.

Kuriosa

  • Mjältbrand är ett av de ämnen som oftast diskuteras som möjligt att använda vid terrorhandlingar. Flera nationer har tillverkat stora mängder mjältbrandsbakterier, men såvitt man vet har det aldrig använts som biologiskt stridsmedel.

Läs mer på andra webbplatser

SVA: Orörda mjältbrandsgravar inte farliga
CDC: Anthrax