Sjukdomen sprids via förorenat dricksvatten, och i de länder där sjukdomen idag uppträder är vattenstandarden otillräcklig. Uttalade epidemier brukar kunna uppträda i spåren av naturkatastrofer såsom jordbävningar. Sjukdomen finns inte i Sverige men bakterien kan isoleras från utlandsresenärer som smittats vid vistelse där kolera finns. Under den senaste tioårsperioden har ett fall vartannat år rapporterats enligt Smittskyddslagen.

Orsakande mikroorganism, smittvägar och smittspridning

Kolera orsakas av bakterien Vibrio cholerae som lever vid låga salthalter eller i sötvatten och som utsöndrar det enterotoxin (Koleratoxin) som framkallar de kraftiga diarréer som kännetecknar sjukdomen. Vibrio cholerae kan genom ett lipopolysackaridantigen (O-antigen) indelas i ett 200-tal serotyper. Koleratoxin produceras nästan uteslutande av bakterier ur serogrupp O1 och O139, och det är endast dessa som associerats till koleraepidemier. Serogrupp O1 indelas därefter i serotyperna Inaba och Ogawa och vidare i två biotyper, klassisk och El Tor, där den senare ligger bakom nästan all epidemisk kolera som idag förekommer runt världen. Biotypen El Tor producerar till skillnad från den klassiska biotypen även hemolysiner som är ytterligare en potentiell virulensfaktor. Serogrupp O139 som associerades med epidemisk kolera först 1992 begränsas i sin spridning till delar av Asien. Människan är i praktiken enda värddjur för bakterien.

Det finns andra kolerabakterier som kan ge sjukdom i form av bland annat sårinfektioner och blodförgiftning; dessa sjukdomar räknas dock inte som "äkta" kolera (orsakande bakterier bildar ej koleratoxin). Var god se information om vibrioinfektion och badsårsfeber.

Det krävs en stor smittdos för att sjukdom ska uppstå. Undernärda människor och personer med låg halt av saltsyra i magsäcken smittas lättare. Vid en epidemi uppvisar majoriteten av de smittade inga eller milda symptom, vilket ökar risken för spridning. Bakterierna utsöndras med avföringen, och smittspridning sker via vatten som förorenats med avloppsvatten. Smittspridning har också förekommit från dåligt kokta skaldjur och fisk.

Bakterierna kan överleva länge i kalla, rena vatten men tillväxer dåligt i flertalet livsmedel. Nuförtiden finns knappast förutsättningar för någon smittspridning i Sverige.
Inkubationstiden är vanligtvis två till tre dygn men kan variera från några timmar till fem dygn.

Symtom, komplikationer, behandling och diagnostik

Symtomen börjar med akuta mag- och tarmsymtom med riklig, vattnig avföring (kan uppgå till mer än 20 liter på ett dygn), vanligtvis dock inte kräkningar. Sedan följer snabb uttorkning som kan följas av cirkulationskollaps. Fall med mindre uttalad diarré är vanliga, speciellt hos barn, men kan förekomma även hos äldre.

Allvarliga, obehandlade fall kan avlida redan inom några timmar. Vid epidemier kan dödsfallen uppgå till 50 procent om behandling inte ges. Behandlingen består i första hand av att kompensera för den vätska och de salter patienten förlorar. Vid korrekt vätske- och saltbehandling kan dödsfallsfrekvensen minimeras till mindre än en procent. Antibiotikabehandling ges till de svåraste fallen för att minska omfattningen av diarréer vilket i sin tur kan påverka sjukdomsduration och smittsamhet till omgivningen.

Diagnos sker genom att bakterien påvisas i avföringen genom odling.

Allmänt förebyggande åtgärder

En bra sanitär standard med väl utbyggda dricksvatten- och avloppssystem motverkar spridning av kolera. Det finns ett tämligen effektivt oralt vaccin som används såväl som en delkomponent vid utbrottsbekämpning som för individuell profylax inför resor till områden där kolera finns.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Kolera klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarlig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och Folkhälsomyndigheten. Kolera är en smittspårningspliktig sjukdom. Misstänkta inhemskt smittade fall skall omedelbart meddelas miljökontoret eller motsvarande i kommunen.

Kolera är en av de sjukdomar som omfattas av WHO:s internationella hälsoreglemente (IHR) varför eventuella fall också ska rapporteras till Folkhälsomyndigheten i enlighet med IHR.

Historik och aktualitet

Koleraepidemier var vanliga i Europa under 1800-talet, bara i Sverige dog vid den första pandemin (förklaras i ordlista) över 12 000 personer. Mellan 1834 och 1874 rapporterades elva koleraepidemier i Sverige och totalt dog under dessa omkring 37 000 personer.

  • Haiti: efter den mycket allvarliga jordbävningen i januari 2010 drabbades landet av ett mycket omfattande kolerautbrott som orsakat mer än 800 000 fall och uppemot 10 000 dödsfall. Fortfarande under 2017 rapporterades mer än 10 000 fall.
  • Jemen: efter flera år av inbördeskrig har vital infrastruktur slagits ut och vattenförsörjning är till stor del helt utslagen. Kriget har bidragit till att landets sanitetssystem kollapsat. I april 2017 utbröt ett av de största kolerautbrotten i modern tid. På grund av krigets intensitet och politiska beslut av involverade parter har FNs försök att begränsa spridningen av utbrottet, bland annat genom vaccinationer, misslyckats. I slutet av december 2017 översteg utbrottet 1 000 000 fall.
  • Irak: till följd av långvariga krigshandlingar med påföljande kollaps av vatten- och sanitetssystem har flera områden längs både Tigris och Eufrat rapporterat kolerautbrott under 2015 och 2016 och under 2017 har enstaka utbrott och fall rapporterats från bland annat Mosul.
  • Andra länder som rapporterat större kolerautbrott under de senaste åren: Kenya, Somalia, Tanzania, Zambia, Demokratiska Republiken Kongo, Nigeria, Sydsudan.

Ett land räknas som endemiskt för kolera i tre år efter det att man haft utbrott. WHO bedömer att risken för vidare internationell spridning från epidemiska områden i de flesta fall är mycket liten. WHO har 2017 antagit en handlingsplan för att minska antalet kolerarelaterade dödsfall med 90 % fram till 2030 samtidigt som man då hoppas att 20 länder i främst Afrika och Mellanöstern då har fått stopp på smittspridningen.

Läs mer på andra webbplatser

CDC: Cholera
WHO: Cholera