Sjukdomsinformation om Q-feber

Lyssna

Q-feber är en globalt förekommande zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa, som förmodligen är betydligt vanligare än vad som rapporteras i officiell statistik. Årligen diagnostiseras i Sverige enstaka fall, vilka brukar vara utlandssmittade.

Sidans information

Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.

Q-febern beskrevs i sin klassiska form först hos slakteriarbetare i Australien 1935 och fick sitt namn efter "query fever" (query = fråga, frågetecken).

I Sverige har man påvisat en ytterst låg förekomst av antikroppar mot smittämnet hos får och nöt.

Vad orsakar Q-feber och hur sprids det?

Q-feber orsakas av en rickettsia, Coxiella burnetii (en rickettsia är en sorts bakterie som förökar sig inuti vävnadsceller). Den är mycket motståndskraftig mot yttre miljöfaktorer och kan därför leva länge i det fria. Många djur, som nötboskap, får, getter, katter och diverse smågnagare utgör reservoarer.

Smittöverföring sker oftast via luftburen aerosol (damm) i områden som förorenats av placentavävnad, fostervätskor och exkrementer från djur. Smittsamt damm kan föras lång väg (kilometervis) med vinden. Smitta kan också ske via direktkontakt med infekterade djur och förorenade djurprodukter som ull, hö och gödsel och med till exempel tvätt från infekterade personer. Opastöriserad mjölk har rapporterats vara smittkälla i vissa fall i Centraleuropa, och smitta via blod och benmärgstransplantation har rapporterats.

När infekterade tackor lammar utskiljs stora mängder bakterier, vilket medför smittrisk för lantbrukare, veterinärer och andra personer som kommer i kontakt med djuren. Direkt smitta från person till person är mycket sällsynt. Mottagligheten är allmän. Immuniteten efter genomgången sjukdom är troligen livslång.

Inkubationstiden anges vanligen till två till tre veckor.

Symtom och komplikationer

Sjukdomsbilden varierar mycket, såväl avseende symtom som långvarighet, sannolikt beroende på aktuell bakteriestam. Helt symtomfria infektioner förekommer liksom en influensaliknande bild med huvud- och muskelvärk. Atypisk lunginflammation ses ibland med hosta, bröstsmärtor och andningsbesvär. Ibland ses leverförstoring och gulsot.

Sjukdomen varar i regel en till tre veckor. Hjärtklaffarna kan angripas i sällsynta fall, varvid sjukdomen blir långdragen och kan blossa upp igen efter flera år. Dödligheten i sjukdomen är låg.

Diagnostik och behandling

Diagnos ställs i det akuta skedet genom påvisning av arvsmassa i blodprov med molekylärbiologiska metoder och något senare i förloppet genom påvisning av antikroppar mot Coxiella burnetii.

Förebyggande åtgärder

Hygieniska rutiner inom lantbruk och vid laboratorier bör vara goda. Opastöriserad mjölk bör undvikas.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

Q-feber är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.

Exempel på utbrott

  • År 2002 inträffade ett större utbrott i Franska alperna med 79 sjukdomsfall. Man misstänkte luftburen smitta från närliggande lantgårdar.
  • Ett större utbrott av Q-feber har under de senaste åren rapporterats från Nederländerna och då främst från regionen Brabant, och fram till slutet av 2010 var antalet anmälda personer cirka 4 000. Smittan tros härstamma från ett antal getter.
  • I Danmark har enstaka människor med nära djurkontakter som lantbrukarfamiljer och veterinärer insjuknat med Q-feber.

Läs mer på andra webbplatser

Q fever (cdc.gov)