• Vad är TBE?

    TBE är en engelsk förkortning för tick borne encephalitis, fästingburen hjärninflammation. TBE orsakas av ett virus och är en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan spridas mellan djur och människor. Smittan överförs till människor huvudsakligen via fästingbett.

  • Hur länge har man känt till TBE?

    TBE har varit känt sen 1930-talet och de första TBE-fallen i Sverige upptäcktes på 1950-talet.

  • Vad orsakar TBE?

    TBE orsakas av TBE-virus, som hör till familjen flavivirus. Det finns tre olika typer av TBE-virus: en europeisk eller västlig typ, en sibirisk typ och en Fjärran Östern typ. Det är endast den europeiska typen som finns i Sverige.

  • Hur smittar TBE?

    TBE-virus sprider sig framför allt via bett av Ixodes-fästingar. Viruset finns i fästingens spottkörtlar och kan därmed snabbt överföras vid ett bett. Risken för överföring av TBE-virus till människa, då en smittad fästing suger blod, är inte kartlagd i detalj. Den varierar sannolikt med ett flertal faktorer som virusmängd och blodsugningstid.

  • Kan TBE smitta på andra sätt än via fästingar?

    TBE smittar inte från person till person och det finns inga kända fall som visar att TBE kan överföras från mamman till fostret under graviditet. Utomlands förekommer att människor smittas av TBE genom opastöriserad mjölk från smittade kor, getter eller får. Några sådana fall har inte rapporterats i Sverige, men det kan inte uteslutas att de förekommit utan att ha upptäckts.

  • Symtom på TBE?

    Det tar oftast mellan 4 och 10 dagar från fästingbettet till att man blir sjuk, men inkubationstiden för TBE kan vara ända upp till en månad (2-28 dygn). Ungefär en tredjedel av dem som insjuknar i TBE vet inte om att de blivit fästingbitna före insjuknandet.

    De flesta som smittas av TBE blir inte alls sjuka. Symtom på TBE utvecklas hos 10─30 procent som får en influensaliknande sjukdomsbild med feber och muskelvärk. Dessa symtom går vanligen över efter 4–7 dagar, men 20–30 procent drabbas därefter av en andra TBE-fas. De insjuknar då med symtom på hjärn- och/eller hjärnhinneinflammation med hög feber, svår huvudvärk, illamående, förvirring och andra neurologiska problem.

    De flesta som insjuknar blir helt återställda, men ungefär en tredjedel får långdragna eller bestående besvär med bland annat uttalad trötthet och minnesstörningar. Vissa personer får bestående förlamningar även om det är ovanligt (0,5-2 procent bland dem med svår TBE). Dödsfall kan också förekomma men är mycket sällsynta. Den akuta TBE-sjukdomen ger oftast lätta symtom hos barn i förskoleåldern och det är sällan dessa behöver intensivvårdsbehandling för sin TBE.

  • Hur diagnosticeras TBE?

    Vid en akut TBE-infektion bildas antikroppar mot TBE-virus, som kan detekteras/påvisas via blodprov. De olika virustyperna (europeisk, sibirisk respektive Fjärran Östern) kan inte särskiljas med de test som används rutinmässigt.

  • Kan TBE behandlas?

    Det finns inget specifikt läkemedel som är verksamt mot TBE-virus. Behandlingen blir därför symtomatisk, det vill säga inriktas mot patientens symtom.

  • Kan man få upprepade TBE-infektioner?

    Nej, allt talar för att sjukdomen ger ett livslångt skydd (immunitet).

  • Hur vanligt är TBE?

    Varje år rapporteras 200-400 fall av TBE i Sverige. Säkerligen finns det dessutom ett visst mörkertal av fall som aldrig kommer till Folkhälsomyndighetens kännedom. Det är troligt att i stort sett alla de anmälda fallen haft neurologiska infektioner, eftersom de personer som endast insjuknar i en influensaliknande bild sällan söker sjukvård och provtas för TBE. Antalet TBE-fall har ökat stadigt de senaste decennierna, vilket sannolikt beror på en kombination av olika faktorer som antalet smittade fästingar och värddjur, vegetationsperiodens längd och vädret. Prognoser för framtiden är emellertid svåra att göra av samma orsak, det vill säga att det är många, vitt skilda, faktorer som påverkar TBE-epidemiologin.

  • Vad beror det på att antalet fall av TBE har ökat de senaste decennierna?

    Det beror sannolikt på en kombination av olika faktorer som antalet smittade fästingar och värddjur, vegetationsperiodens längd och vädret. Prognoser för framtiden är emellertid svåra att göra av samma orsak, det vill säga att det är många, vitt skilda, faktorer som påverkar förekomsten av TBE.

  • Vad baseras siffrorna över antalet TBE-fall på vår webbplats på?

    TBE är en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen (under diagnosen viral meningoencefalit) och alla diagnosticerade fall anmäls av behandlande läkare och diagnosticerade laboratorium till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Under aktuell statistik på Folkhälsomyndighetens webbplats presenteras från vilka län/regioner TBE-fallen har anmälts. Däremot framgår det inte av denna i vilket län de smittats.

    Mer detaljerad information kring regional TBE-förekomst finns på de regionala smittskyddsenheternas hemsidor och respektive landstings sida på 1177.se.

  • Var finns TBE?

    Sjukdomen förekommer främst i södra och mellersta Sverige (se karta). Den är vanligast längs ostkusten och minst tre fjärdedelar av alla rapporterade TBE-fall brukar smittas inom Upplands och Södermanlands skärgårdar samt omkring Mälaren. Samtidigt talar data för att det är fler boende i dessa områden som TBE-vaccinerats än i övriga landet, varför den relativa risken för TBE sannolikt är ännu högre, jämfört med andra områden i Sverige. I Stockholms län har till exempel incidensen i den ovaccinerade populationen uppskattats till 8,5-12 TBE-fall/100000 invånare.

    Smittan har under de senaste decennierna spritt sig även framförallt västerut i landet och bland annat blivit betydligt vanligare kring Vättern och Vänern.

    Sjukdomen finns även på flera platser i övriga Östersjöländer samt i östra och centrala Europa. En ännu allvarligare variant av sjukdomen förekommer i stora delar av Asien där taigafästingen finns.

    Även i riskområden är det dock endast en liten andel av alla fästingar som bär TBE-viruset, på sin höjd några få procentenheter. Därför är det liten risk att smittas efter enskilda fästingbett.

    Det är dessutom betydande skillnader i TBE-förekomst mellan olika områden (även lokalt mycket närliggande) och olika år, både vad gäller andelen fästingar som bär på virus och antalet rapporterade fall.

    Mer detaljerad information kring utbredningen av TBE i Sverige finns på de regionala smittskyddsenheternas hemsidor och respektive landstings sida på 1177.se.

  • Hur definieras riskområden?

    Det finns idag ingen enhetlig definition av ett riskområde för TBE i Sverige, varken geografiskt eller avseende förändringar över tid. Landets smittskyddsenheter har listat specifika riskområden i respektive län och majoriteten definierar ett riskområden som områden där två eller fler TBE-fall rapporterats de senaste åren.
    Årligen samlas en nationell TBE-grupp på Folkhälsomyndigheten för att bland annat göra en riskbedömning och identifiera de områden (kommuner, orter och/eller mer begränsade geografiska områden) som är särskilt riskutsatta avseende förhöjd TBE-incidens.

  • Kan man förebygga TBE?

    För TBE finns effektivt vaccin, som kan ges även till barn från ett års ålder (för ytterligare information, se Vaccin mot Tick Borne Encephalitis (TBE) – fästingburen encefalit). Andra sätt att skydda sig mot TBE (och även andra fästingburna infektioner som borrelia) är att bära kläder med långa ärmar och ben. En fästinggranskning av kroppen en gång per dygn kan vara otillräcklig som skydd mot TBE, eftersom smittan överförs snabbt efter bettet. Däremot kan man genom en sådan hitta fästingar som fortfarande kryper omkring på kroppen och hinna avlägsna dem innan de biter sig fast. Myggmedel ger inget tillförlitligt skydd mot fästingbett.

  • Vilka rekommenderas TBE-vaccination?

    Vaccination brukar rekommenderas till permanent- och sommarboende i riskområden samt till personer som vistas mycket i skog och mark i områden med hög smittrisk och som ofta blir fästingbitna.

    Rekommendationen gäller även personer som kommer att vistas mycket i skog och mark i områden i andra länder där smittan finns.

  • Hur ofta bör jag vaccinera mig?

    Se rekommenderat vaccinationsschema.

    Hur långvarigt skyddet är efter TBE-vaccination behöver följas upp genom studier, men nu tillgängliga data talar för att vaccinationer behöver upprepas med jämna mellanrum för att ge skydd mot TBE. Det sker fortlöpande en uppdatering avseende kunskap hur lång tid som kan gå mellan de olika påfyllnadsdoserna i olika åldersgrupper.

  • Vad gör jag om det gått för lång tid sedan min senaste vaccindos?

    Personer som är yngre än 50 år och friska kan fortsätta med vaccinationsschemat oavsett hur lång tid som gått sedan föregående dos. De behöver alltså inte "börja om".

    För personer som är äldre än 50 år, eller har ett nedsatt immunförsvar på grund av medicinering eller sjukdom, måste bedömningen göras utifrån varje enskilt fall. Om det har gått mer än ett år sedan första dosen för en person i någon av dessa grupper, så bör man vara mer liberal med att börja om vaccinationen från start. Anledningen till detta är att risken för svår TBE-sjukdom är större bland dessa personer samt att de dessutom generellt får ett sämre immunologiskt svar på vaccinet.

  • Vilka biverkningar kan TBE-vaccinet ha?

    Efter vaccinationen kan det bli rött, ömt och svullet på injektionsstället. En del personer kan även få ont i huvudet och må illa, kräkningar förekommer men är ovanliga. Vissa kan känna en allmän sjukdomskänsla, trötthet eller muskel- och ledvärk. Feber är en vanlig biverkan framför allt bland små barn, särskilt efter den första vaccindosen. Besvären brukar gå över inom några dagar.

    Allvarligare biverkningar av TBE-vaccin är mycket ovanliga.

  • Skyddar TBE-vaccin mot borrelia?

    Nej, TBE-vaccin skyddar inte mot borreliainfektion och något vaccin mot borrelia finns ännu inte tillgängligt.

    Det går att skydda sig mot borrelia med hjälp av täckande klädsel och genom att göra en fästingkontroll av kroppen dagligen och ta bort de fästingar som eventuellt kryper omkring och/eller har bitit sig fast, eftersom borreliabakterierna inte överförs omedelbart efter fästingbettet utan det kan dröja upp till ett dygn.

  • Hindrar TBE-vaccinet fästingen från att bita?

    TBE-vaccinet hindrar inte fästingen från att fästa sig på huden – vaccinet förebygger endast TBE-smitta som sprids via infekterade fästingar.

  • Kan man få TBE-vaccin gratis?

    Nej. TBE-vaccin ingår inte i det svenska nationella vaccinationsprogrammet.
    Enskilda landsting har utrett frågan om att inkludera TBE-vaccination till de egna invånarna vid sidan om det nationella programmet. I nuläget är det endast i Landstinget Sörmland som barn och ungdomar till och med 19 år kan vaccinera sig kostnadsfritt (både på landstingsdrivna och privata vårdcentraler i länet).

  • Var finns fästingar?

    Fästingar finns främst i lövskog och i högt gräs. Fästingar som sprider TBE trivs i fuktig, frodig terräng och fästingen är mycket känslig för uttorkning. Typiska områden där fästingar förekommer är lundar, åkerrenar, strandbuskage och höga gräsmarker.
    I Sverige dominerar den så kallade vanliga fästingen (Ixodes ricinus) som finns i hela Götaland, nästan hela Svealand och även, men i mindre antal, utefter Norrlandskusten. De senaste decennierna har den även börjat sprida sig inåt landet i Norrland, främst utmed de stora älvarna.

    Det är förmodligen fåglar och vandrande däggdjur som bidragit till denna spridning.
    Förutom den vanliga fästingen, som förekommer rikligt i Sverige, upptäckte man 2015 en annan fästingart som kan sprida TBE, taigafästingen (även kallade sibirisk fästing, Ixodes persulcatus), i Norrbotten och på öar nordost om Umeå.

  • Hur utvecklas en fästing från ägg till vuxen?

    Fästingen genomgår flera stadier i sin utveckling; från ägg till larv, nymf och därefter vuxen fästing. Totalt lever en fästing i tre till fyra år.

    Larven ser ut som en fästing, men är mindre, ungefär en halv millimeter lång, och har endast sex ben, till skillnad från nymfen och den vuxna fästingen som har åtta ben. Nymfen är ca 1 mm och den vuxna fästingen är 3-4 mm lång.

    För att utvecklas vidare behöver fästingen i varje stadium suga blod, vanligen från fåglar och däggdjur. Den vuxna honan behöver dessutom ett blodmål innan hon kan bli befruktad och lägga ägg, varefter hon dör.

  • Är det farligt med fästingbett?

    Det är vanligt att den som fått ett fästingbett redan samma dag får en mindre rodnad runt bettet, som sedan går över av sig själv.

    En liten andel fästingar bär på smittämnen, som kan föras över till människa när de biter sig fast eller snart därefter. Om TBE-virus skulle överföras får många personer inga besvär alls eller enbart milda symtom, eftersom kroppens eget immunförsvar hos de flesta som blir fästingbitna hinner bekämpa viruset innan det sprids i kroppen.

    Men 20-30 procent av alla som insjuknar i TBE får allvarliga symtom som hjärnhinne- och hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk, förvirring och emellanåt kramper och förlamningar. Dessutom finns det flera andra smittämnen som kan spridas av fästingar. Det är därför i största allmänhet klokt att minska risken för fästingbett.

  • Vilka djur kan bära på fästingar?

    Det är främst smågnagare som möss och sorkar som är värddjur för fästingar, men även andra viltlevande däggdjur – särskilt rådjur och andra hjortdjur –, liksom boskap, husdjur - och människan. Även fåglar är viktiga värddjur för fästingar.

  • Kan människor få fästingar från husdjur?

    Katter och hundar kan föra med sig fästingar, som kan krypa över på människor. För att undvika detta bör man kamma djurets päls när det rört sig i områden med känd fästingförekomst och avliva de eventuella fästingar man upptäcker. En blodfylld fästinghona som släpper från hund eller katt kan lägga upp till 2000 ägg, som alla kan bli en ny blodsugande fästinglarv. Fästingägg och fästingar överlever dock inte länge i torr inomhusmiljö.

  • När är det fästingsäsong?

    Fästingar är aktiva när temperaturen under några dagar stiger över +4–5 ºC och det är bland annat vårvädret som avgör förekomsten av fästingar; varm och fuktig väderlek är mer gynnsamt för fästingar än när det är kallt och torrt. Fästingsäsongen i Sverige brukar räknas från mars till november och är vanligen som mest intensiv från april till mitten av juni. De flesta TBE-fallen insjuknar dock under högsommaren, vilket beror på att det är då människor exponeras som mest för fästingar.

  • Hur kan man förebygga fästingbett?

    Det är viktigt att följa råden om hur man ska skydda sig mot fästingbett och ta bort fästingar, oavsett om man är vaccinerad eller inte. Mygg-/fästingmedel kan användas, men ger inget tillförlitligt skydd mot fästingbett.

    Fästingar brukar trivas i gräs- och buskvegetation, särskilt där det är fuktigt. Fästingar är aktiva under vår, sommar och höst. Eftersom fästingarna ofta tar ganska lång tid på sig att välja ett lämpligt bettställe kan följande råd minska risken att bli fästingbiten:

    • Kontrollera huden och kläderna regelbundet för att upptäcka och ta bort eventuella fästingar.
    • Då dessa åtgärder inte utesluter att fästingar kommit innanför kläderna rekommenderas att man efter vistelse i fästingområde inspekterar hela sin kropp.
    • Hos barn sätter sig fästingarna ofta på huvudet, speciellt vid öronen och i hårfästet.
  • Vad gör jag om jag blir fästingbiten?

    TBE-viruset finns i fästingens spottkörtlar och kan därmed snabbt överföras vid bett. Fästingen bör oavsett detta tas bort så snart som möjligt, till exempel med en finspetsig pincett eller en fästingborttagare:

    • Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra rakt ut. Försök se till så att hela fästingen följer med, men om delar av fästingens käkparti blir kvar i huden kan du låta dem vara. Kroppen stöter oftast själv bort resterna.
    • Kontrollera huden där du blev biten. Om en påtaglig rodnad uppträder inom några veckor eller om du till exempel får feber, huvudvärk eller känner dig sjuk på annat sätt, bör du söka läkare.