Seroimmunitetsstudier

Folkhälsomyndigheten utvärderar effekten av vaccinationsprogram genom bland annat immunitetsuppföljning med så kallade seroimmunitetsstudier.

Vid seroimmunitetsundersökningar mäter man koncentrationen av antikroppar i blodet mot en specifik sjukdom. På så sätt får man reda på om individen eller gruppen har ett skydd mot den sjukdomen.

Seroimmunitetsstudier görs för att undersöka om befolkningens immunitet förändras över tid. Det kan till exempel röra sig om uppföljning av förändringar i det nationella vaccinationsprogrammet, som att påfyllnadsdoser flyttats eller vacciner tagits bort, ändrats eller lagts till. Undersökningarna används även för att hitta naturligt förekommande förändringar i befolkningens immunitet. Samtliga förändringar analyseras i studierna och kan sedan användas för att utvärdera och, vid behov, uppdatera vaccinationsprogrammet.

Återkommande seroimmunitetsstudier

Seroimmunitetsstudier upprepas regelbundet för att över tid följa befolkningens immunitet mot de sjukdomar som vi kan förebygga med vaccination. Resultaten från undersökningarna används sedan för att upprätthålla ett väl fungerande vaccinationsprogram.

Folkhälsomyndigheten (och föregångaren Smittskyddsinstitutet) har genomfört nationella studier 1991, 1997 och 2007. Här nedan hittar du länkar till vetenskapliga artiklar och rapporter som redovisar resultaten av studierna.

Seroepidemiologisk tvärsnittsstudie 1991, vetenskaplig artikel

Seroepidemiologisk tvärsnittsstudie 1997, Slutrapport

Seroepidemiologisk tvärsnittsstudie 2007

Seroimmunitetsstudie 2016

År 2016 samlade Folkhälsomyndigheten in ca 6000 överskottsprov tillsammans med olika laboratorier för klinisk-kemi i landet. Detta utgör basen för den pågående seroimmunitetsstudien, Seroimmunitet 2016. I studien kommer immuniteten mot sju olika sjukdomar att studeras i ett slumpmässigt urval av befolkningen. Laboratorieanalyserna pågår just nu och kommer sedan följas av statistisk analys innan resultaten rapporteras.

Nytt för denna nationella seroimmunitetsstudie är bland annat metoden att samla in överskottsprov. Dessutom kommer antikroppssvaret mot tre sjukdomar (difteri, stelkramp och kikhosta) att analyseras med en ny multiplex metod, vilket innebär att antikroppar mot flera sjukdomar analyseras samtidigt. Övriga sjukdomar kommer att analyseras med en traditionell ELISA (mässling, röda hund och påssjuka) samt neutralisationstest (polio serotyp 1 och 3).

Innan 2016 års studie påbörjades, utvärderade Folkhälsomyndigheten olika metoder för insamling av prov för seroepidemiologiska studier.

Läs mer i rapporten: Övervakning av immunitetsläget – seroepidemiologiska studier.

Riktade seroimmunitetsstudier

Studie av utlandsföddas skydd mot vaccinationssjukdomarna

I en delstudie till seroimmunitetsstudien 2007 jämfördes en svenskfödd och en utlandsfödd befolkningsgrupp. Syftet var att undersöka om utlandsfödda barn hade ett adekvat skydd som var jämförbart med det hos svenskfödda barn. Studien visade att så var fallet.

Här hittar du rapporten: Barnvaccinationsprogrammet når även de utlandsfödda barnen.

Studie av immunitet mot Haemophilus influenzae typ b

Smittskyddsinstitutet, Folkhälsomyndighetens föregångare, gjorde en jämförelse av antikroppsförekomst mot Haemophilus influenzae typ b 5 och 15 år efter införandet av allmän vaccination, inom ramen för de nationella seroimmunitetsstudierna 1997 och 2007. En slutsats av studien var att det för närvarande inte finns behov av en påfyllnadsdos med Hib-vaccin efter grundimmuniseringen vid 3, 5 och 12 månader. Eftersom det fanns en svag trend av minskande immunitet hos befolkningen bedömdes det dock vara angeläget att följa immunitetsläget noga. Resultaten publicerades i en rapport (på svenska) och en vetenskaplig artikel (på engelska).

Rapport: Haemophilus influenzae typ b i Sverige (PDF, 217 kB)

Artikel: Do we need a booster of Hib vaccine after primary vaccination? A study on anti-Hib seroprevalence in Sweden 5 and 15 years after the introduction of universal Hib vaccination related to notifications of invasive disease (PDF, 359 kB)

Studie av immunitet mot kikhosta

En studie av antikroppsförekomsten mot kikhosta gjordes år 1997, just efter införandet av allmän vaccination, och jämfördes med situationen tio år senare, år 2007. Studien visade bl.a. att vaccination av barn bidrar till att förekomsten av kikhosta minskar i samhället vilket även påverkar antikroppsprofilen hos ovaccinerade vuxna.

Resultaten publicerades som en rapport (på svenska) respektive vetenskapliga artiklar (på engelska).

Rapport: Kikhosta i Sverige (PDF, 125 kB)

Artikel: Seroprevalence of pertussis antitoxin (anti-PT) in Sweden before and 10 years after the introduction of a universal childhood pertussis vaccination program (PDF, 224 kB)

Antibody responses and clinical reactions to booster doses of TdcP + IPV, TdcP − IPV or DT + IPV at 5½ years of age after primary immunisation with DTcP (DTPa5) at 3, 5 and 12 months of age in Pertussis Vaccine Trial II. Technical Report. Stockholm: Swedish Institute for Infectious Disease Control, 2000 (PDF, 13,4 MB)

Seroepidemiologiska studier av influensa A(H1N1)pdm09

Det influensavirus som gav upphov till pandemin år 2009, influensa A(H1N1)pdm09, har också studerats genom seroepidemiologiska studier. Studierna visade bl.a. att mer än 50 procent av befolkningen hade antikroppar mot det nya viruset i maj 2010, och att förekomsten ökade även under nästföljande influensasäsong, 2010-2011. Resultaten presenterades i bl.a. årsrapporter från SMI och i en vetenskaplig artikel.

Rapport: The Influenza A(H1N1)2009 Pandemic in Sweden, 2009-2010

Influenza in Sweden – Season 2011-2012

Influenza in Sweden – Season 2012-2013

Artikel: Pandemic influenza A(H1N1)pdm09 seroprevalence in Sweden before and after the pandemic and the vaccination campaign in 2009

Läs mer

Uppföljning av vaccinationsprogram

Gå till toppen av sidan