Pneumokocker är den vanligaste orsaken till bakteriella luftvägsinfektioner. Sjukdomar orsakade av pneumokocker finns över hela världen. Den är en av de viktigaste orsakerna till lunginflammation och dödsfall hos framför allt gamla människor är vanliga.

Statistik över pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin (PNSP)

Vad orsakar pneumokockinfektion och hur sprids den?

Pneumokocker (Streptococcus pneumoniae) är närmast att betrakta som ”normalflora” i näsan hos små barn, och vanligast är att bakterierna koloniserar näsan utan att ge några symtom. Uppskattningsvis hälften av alla barn som vistas på daghem är bärare av pneumokocker.

Eftersom bärarskap av pneumokocker i näsan är vanligast förekommande hos småbarn och dessa ofta är snuviga och infekterade också med andra bakterier och virus sker den mesta smittspridningen av pneumokocker mellan och från barn i förskoleåldern. Framför allt sker detta i daghemsmiljöer. Småbarn blir vanligen bärare av pneumokocker under längre tid (en till flera månader) än äldre barn och vuxna (en till ett par veckor).

Det finns ett 90-tal olika serotyper av pneumokocker. Ett tiotal av dessa är dominerande hos småbarn, sannolikt på grund av att det omogna immunförsvaret hos barn upp till sexårsåldern ännu inte förmår bekämpa dessa serotyper effektivt. Penicillin- och annan antibiotikaresistens ses framför allt bland dessa serotyper.

Penicillinresistenta pneumokocker (PNSP) har utvecklat resistens mot penicillin, ett viktigt antibiotikum mot pneumokocker. PNSP är ofta också resistenta mot ett eller flera andra vanliga antibiotika. Även om det i de flesta fall finns alternativa läkemedel innebär penicillinresistensen ofta att påbörjandet av en effektiv behandling fördröjs.

Symtom och komplikationer

Pneumokocker är den vanligaste orsaken till bakteriella luftvägsinfektioner såsom lunginflammation, öroninflammation och bihåleinflammation. Dessa är sjukdomar som förekommer i alla åldrar, även om pneumokockinfektioner främst drabbar de yngsta och äldsta individerna.

Bakterien är också en av de vanligaste orsakerna till hjärnhinneinflammation och blodförgiftning (sepsis). När en bakteriell infektion uppträder som komplikation till en virusinfektion i de övre luftvägarna (till exempel i anslutning till en influensa) är det i regel pneumokocker som är orsaken.

Diagnostik och Behandling

Diagnos ställs via bakterieodling från luftvägssekret, blod, cerebrospinalvätska. Molekylärbiologisk diagnostik används vid svårdiagnostiserade fall.

Pneumockinfektioner är i regel lätta att behandla med penicillin. Vid PNSP behöver andra alternativa antibiotika användas.

Förebyggande åtgärder

De pneumokockvacciner som funnits tillgängliga sedan 1970-talet har god effekt mot invasiv pneumokockinfektion (främst hjärnhinneinflammation och blodförgiftning) hos vuxna och erbjuds till samma grupper som vaccineras mot influensa (personer äldre än 65 år och personer med vissa kroniska sjukdomar).

Nuvarande pneumokockvacciner (så kallade konjugatvacciner) har visat sig ha god effekt mot invasiv pneumokocksjukdom även hos barn och har också kunnat minska risken för PNSP-bärarskap. Denna typ av vaccin erbjuds alla nyfödda sedan år 2009.

Den viktigaste åtgärden för att minska spridningen av PNSP är att undvika onödig antibiotikaanvändning. Handläggning och utredning av PNSP-bärarskap sköts i samråd med landstingens smittskyddsläkare.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Infektion/bärarskap med pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Infektion/bärarskap med pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G är en smittspårningspliktig sjukdom.

Invasiv pneumokockinfektion är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom och anmäls på samma sätt till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Handläggning och utredning av individer med PNSP sker i samråd med smittskyddsläkaren. Övriga pneumokockinfektioner, till exempel pneumoni, öroninflammation och bihåleinfektion föranleder sällan några smittskyddsåtgärder och är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen. Anmälan ska dock göras om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i en elakartad form (paragraf 5 i smittskyddslagen).

Läs mer

Folkhälsomyndighetens rekommendationer om peumokockvaccination till riskgrupper

CDC: Pneumococcal Vaccination