Sjukdomsinformation om pneumokockinfektion

Pneumokocker är den vanligaste orsaken till bakteriella luftvägsinfektioner. Sjukdomar orsakade av pneumokocker finns över hela världen och ger allvarligast sjukdom hos små barn och äldre.

Denna information gör inte anspråk på att vara fulltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.

Vad orsakar pneumokockinfektion och hur sprids den?

Pneumokocker (Streptococcus pneumoniae) är närmast att betrakta som "normalflora" i näsan hos små barn, och vanligast är att bakterierna koloniserar näsan utan att ge några symtom. Uppskattningsvis hälften av alla barn som vistas på förskola är bärare av pneumokocker. Småbarn blir vanligen bärare av pneumokocker under längre tid (en till flera månader) än äldre barn och vuxna (en till ett par veckor).

Det finns ett 90-tal olika serotyper av pneumokocker.

Symtom och komplikationer

Pneumokocker är den vanligaste orsaken till bakteriella luftvägsinfektioner såsom lunginflammation, öroninflammation och bihåleinflammation. Dessa är sjukdomar som förekommer i alla åldrar, även om pneumokockinfektioner främst drabbar de yngsta och äldsta individerna.

Bakterien är också en av de vanligaste orsakerna till bakteriell hjärnhinneinflammation och blodförgiftning (sepsis). När en bakteriell infektion uppträder som komplikation till en virusinfektion i luftvägarna är det i regel pneumokocker som är orsaken.

Diagnostik och behandling

Diagnos ställs via molekylärbiologisk diagnostik och bakterieodling från luftvägssekret, blod, ryggmärgsvätska.

Pneumockinfektioner är i regel lätta att behandla med penicillin. Penicillinresistenta pneumokocker (PNSP) har utvecklat resistens mot penicillin. PNSP är ofta också resistenta mot ett eller flera andra vanliga antibiotika. Även om det finns andra antibiotika innebär penicillinresistensen ofta att påbörjandet av en effektiv behandling fördröjs.

Förebyggande åtgärder

Det finns två sorters pneumokockvacciner.

Konjugatvacciner har god effekt mot invasiv pneumokocksjukdom och har också kunnat minska risken för PNSP-bärarskap. Denna typ av vaccin erbjuds alla spädbarn sedan år 2009.

Polysackaridvacciner har också god effekt mot invasiv pneumokockinfektion hos vuxna och rekommenderas till samma grupper som vaccineras mot influensa (personer äldre än 65 år och personer med vissa kroniska sjukdomar).

Med tanke på att den största smittspridningen sker i förskolemiljö är bra hygienrutiner i förskolan av stor vikt.

Den viktigaste åtgärden för att minska spridningen av PNSP är att undvika onödig antibiotikaanvändning. Handläggning och utredning av PNSP-bärarskap sköts i samråd med smittskyddsläkare.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Infektion/bärarskap med PNSP är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom och ska smittspåras. Inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren och till Folkhälsomyndigheten. Invasiv pneumokockinfektion är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom och anmäls på samma sätt till smittskyddsläkaren och till Folkhälsomyndigheten.

Övriga pneumokockinfektioner, till exempel pneumoni, öroninflammation och bihåleinfektion föranleder sällan några smittskyddsåtgärder och är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen. Anmälan ska dock göras om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område eller uppträder i en elakartad form (paragraf 5 i smittskyddslagen).

Läs mer

Folkhälsomyndighetens rekommendationer om peumokockvaccination till riskgrupper

Statistik över pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin (PNSP)

CDC: Pneumococcal Vaccination

1177 Vårdguiden

Privatpersoner hänvisas till 1177 Vårdguiden för rådgivning och hjälp eller till närmaste vårdcentral, infektionsklinik eller vaccinationsmottagning för medicinsk bedömning.

Statistik över invasiv pneumokockinfektion

Gå till toppen av sidan