Vad orsakar stelkramp och hur sprids den?
Stelkramp orsakas av en sporbildande bakterie, Clostridium tetani, som normalt finns i tarmen hos många djur men även i jord som gödslats. Sporerna kan överleva i miljön i decennier. Bakterien bildar ett gift (toxin) som blockerar nervimpulserna från vissa celler i ryggmärgen. Det är effekten av detta som ligger bakom sjukdomens symtom.
Stelkrampssporerna finns i vanlig matjord, och stelkramp uppträder ibland via sår som uppstått i anslutning till trädgårdsarbete. Stelkrampsfall kan även inträffa trots avsaknad av synliga sår. Sjukdomen smittar inte från människa till människa.
Inkubationstiden kan variera från enstaka dagar till omkring tre veckor.
Symtom och komplikationer
Sjukdomen karakteriseras av smärtsamma, krampliknande muskelsammandragningar som först brukar uppträda i ansiktet ("risus sardonicus"=sardoniskt leende) och nacken, och som sedan sprider sig till bål och extremiteter. Kramperna utlöses ofta via yttre stimuli som ljud och beröring och orsaka kvävning.
Behandling och diagnostik
Specifik behandling ges med antibiotika för att avdöda stelkrampsbakterierna, ofta ges också ett immunglobulin mot toxinet. Med modern intensivvårdsbehandling är dödligheten låg. Eftersom risken för kvävning i anslutning till krampanfallen är stor, brukar ofta patienterna sövas ned och behandlas i respirator tills giftet gått ur kroppen.
Diagnosen ställs i första hand genom den typiska sjukdomsbilden. I undantagsfall påvisas bakterien genom odling.
Förebyggande åtgärder
Ett effektivt vaccin finns och ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Det finns också rekommendationer för sårskadeprofylax som gäller vuxna.
Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott
Stelkramp är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren och till Folkhälsomyndigheten.