TBE (Tick Borne Encephalitis) eller fästingburen hjärninflammation är en sjukdom som kan spridas mellan djur och människor via bett av fästingen.

Vad orsakar TBE och hur sprids den?

TBE orsakas av ett virus som tillhör gruppen flavivirus. Värddjur är främst gnagare.
Människan smittas genom bett av fästingar, och de flesta fallen ses under sommaren och hösten. Utomlands identifieras även fall som smittats via opastöriserad mjölk, men några sådana fall har inte rapporterats från Sverige. Sjukdomen smittar inte från person till person. Inkubationstiden är vanligen 1–2 veckor.

Varje år rapporteras 200–300 fall av TBE i Sverige. Smittan förekommer främst i södra och mellersta Sverige. Den är vanligast inom Upplands och Södermanlands skärgårdar samt omkring Mälaren men smittan sprider sig västerut och är numera vanligare på flera håll i södra Sverige.

Sjukdomen finns även på flera platser i övriga Östersjöländer inte minst på Åland samt i, östra och centrala Europa. En annan variant av TBE-viruset förekommer i Ryssland och stora delar av norra Asien där taigafästingen finns.

Symtom och komplikationer

Många får inga symtom alls eller enbart milda symtom, men allvarlig TBE yttrar sig som en hjärninflammation med hög feber, svår huvudvärk, förvirring och emellanåt kramper och förlamningar. Den föregås ofta av en mildare feberepisod några dagar tidigare som man tillfrisknat från. De flesta som insjuknar blir helt återställda men ungefär en tredjedel får långdragna eller bestående besvär med bland annat uttalad trötthet och minnesstörningar. Vissa får bestående förlamningar även om det är ovanligt. Dödsfall förekommer men är sällsynta. Barn i förskoleåldern som smittas får i regel lindrigare symtom än vuxna, men kan få kvarstående besvär.

Diagnostik och behandling

Diagnosen ställs främst genom att man påvisar antikroppar mot TBE-virus i patientens blod. Prov från ryggmärgsvätskan kan tas för att påvisa hjärninflammation. Det finns inget specifikt läkemedel som är verksamt mot TBE-virus utan behandlingen inriktas mot patientens symtom.

Förebyggande åtgärder

Vaccin mot TBE har god skyddseffekt. Vaccination rekommenderas till permanent- och sommarboende i riskområden. Rekommendationen gäller även personer som kommer att vistas i områden i andra länder där smittan finns.

Det är viktigt att följa råden om hur man ska skydda sig mot fästingbett och ta bort fästingar, oavsett om man är vaccinerad eller inte. Mygg/Fästingmedel kan användas, men ger inget tillförlitligt skydd mot fästingbett.

Fästingar brukar trivas i gräs- och buskvegetation, särskilt där det är fuktigt. Fästingar är aktiva under vår, sommar och höst. Eftersom fästingarna ofta tar ganska lång tid på sig att välja ett lämpligt bettställe kan följande råd minska risken att bli fästingbiten:

  • Kontrollera huden och kläderna regelbundet för att upptäcka och ta bort eventuella fästingar.
  • Då dessa åtgärder inte utesluter att fästingar kommit innanför kläderna rekommenderas att man efter vistelse i fästingområde inspekterar hela sin kropp.
  • Hos barn sätter sig fästingarna ofta på huvudet, speciellt vid öronen och i hårfästet.

Fästingen bör tas bort så snart som möjligt, helst med en finspetsig pincett eller en fästingborttagare:

  • Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra rakt ut. Försök se till att hela fästingen följer med, men om delar av fästingens käkparti blir kvar i huden kan du låta dem vara. Kroppen stöter oftast själv bort resterna.
  • Kontrollera huden där du blev biten. Om en påtaglig rodnad uppträder inom några veckor eller om du till exempel får feber, huvudvärk eller känner dig sjuk på annat sätt, bör du söka läkare.

Åtgärder vid inträffade fall eller utbrott

TBE är en anmälningspliktig sjukdom (under diagnosen viral meningoencefalit) och alla diagnosticerade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.

Läs mer på andra webbplatser

1177 Vårdguiden information om TBE

ECDC information om TBE och förekomst inom EU