Man på träningscykel. FotografiFoto: Georg Sessler/Scanpix Teoretiskt ramverk

Sociala kognitiva teorin

I den sociala kognitiva teorin betonas att det finns en växelverkan mellan individ, omgivning och beteende. Det är tre faktorer som är viktiga att arbeta med, för att individen ska bli mer fysiskt aktiv:

  • tilltron till den egna förmågan (self-efficacy)
  • den egna målsättningen för att öka sin fysiska aktivitet
  • registrering av den egna fysiska aktiviteten och reflektion över den.

Av de olika psykologiska begrepp som man har använt för att förklara och förutsäga en individs fysiska aktivitetsnivå, har "self-efficacy" visat det starkaste sambandet med framtida fysisk aktivitetsnivå. "Self-efficacy" påverkas av tankar och föreställningar om fysisk aktivitet, men också av erfarenhet av fysisk aktivitet.

Individens självtillit till att förändra sin fysiska aktivitet är starkt situationsbunden. Tilltron till sin förmåga att vara fysiskt aktiv är till exempel mycket hög när det är fint väder men kan samtidigt vara mycket låg när det är isigt eller regnigt. För att stärka individens tilltro till sin egen förmåga är tidigare erfarenheter av att förändra ett beteende viktiga. Det är därför viktigt att sätta realistiska mål och successivt höja ribban, så att individen säkert når dem.

Transteoretiska modellen

I den transteoretiska modellen utgår man från det förändringsstadium ("stage of change") som individen befinner sig i, för att utforma den strategi som bäst kan ge framgång i beteendeförändringen. Förändringsarbetet ses som en process vilken successivt utvecklas i flera olika stadier. De fem stadierna av förändringsbenägenhet är följande:

  • Ej beredd (pre-contemplation)
  • Begrundande/osäker (contemplation)
  • Förberedelse (preparation)
  • Handling (action)
  • Vidmakthållande (maintenance).

Beroende på var individen befinner sig i förändringsprocessen, använder han eller hon olika förändringsstrategier och behandlaren måste anpassa sina åtgärder till var individen befinner sig. Ett antal hjälpmedel finns för att underlätta övergångarna mellan de olika stadierna.

Några av dessa är följande:

  • Diskutera för- och nackdelar med den utvalda beteendeförändringen ("decisional balance"). Detta är användbart i ambivalensstadiet.
  • Bli mer medveten om orsaker och samband till det aktuella beteendet ("consciousness raising").
  • Omvärdera den egna situationen ("self-reevaluation").