Ett stillasittande beteende kan till exempel handla om aktiviteter som att sitta och läsa eller prata, ligga och vila/sova, titta på TV, sitta vid dator eller passiv transport. Att titta på TV står för ungefär hälften av den tid vi spenderar stillasittande på fritiden. Både svenska och internationella studier visar att vuxna sitter i snitt 7–8 timmar per dag.

Fysiologiska effekter av stillasittande beteende

De senaste årens forskning har visat att stillasittande är en oberoende riskfaktor för flera sjukdomar och förtida död. De fysiologiska följderna av ett stillasittande beteende hänger samman med den effekt som avsaknad av muskelarbete har på energiförbrukning, fettomsättning och genuttryck. Vid stillasittande ses bland annat en lägre aktivering av lipoproteinlipas (LPL), som har en central roll i fettsyrametabolism och lipoproteinomsättning.

Det finns ett dos–responssamband mellan stillasittande tid och flera kardiometabola riskfaktorer som högre midjeomfång, BMI, systoliskt blodtryck, triglycerider, 2-timmars plasmaglukos, seruminsulin och lägre HDL. Den tid som ägnas åt att titta på TV visar sig vara kopplad till insulinresistens, fetma, dyslipidemi, diabetes och metabolt syndrom. Risken att drabbas av metabolt syndrom är mer än fördubblad vid mycket TV-tittande hos kvinnor.

Även hos individer som når upp till den rekommenderade fysiska aktivitetsnivån finns ett dos–responssamband mellan TV-tid och flera kardiometabola riskfaktorer. Risken att bli överviktig eller ha fetma (BMI ≥ 25) är mer än dubbelt så stor hos dem som både sitter mycket och är fysiskt inaktiva. När det gäller både de som sitter mycket och rör sig tillräckligt samt de som inte rör sig tillräckligt men utför lågintensiva aktiviteter är däremot risken att ha ett BMI ≥ 25 lika stor. Detta tyder på att det är lika viktigt att minska den stillasittande tiden som att öka den fysiska aktivitetsnivån för att förhindra övervikt.

Det finns även ett dos–responssamband mellan stillasittande tid och förtida död när det gäller både kardiovaskulär mortalitet och total mortalitet. Även hos fysiskt aktiva individer ökar risken för död med ökat stillasittande. Det är därför viktigt att bryta stillasittande tid med många korta pauser, då det har positiva effekter på hälsan.

Mätmetoder för fysisk aktivitet och stillasittande beteende

Till de vanligaste objektiva metoderna för att mäta fysisk aktivitetsnivå hör accelerometer, stegräknare (pedometer) och hjärtfrekvensmätare samt till subjektiva metoder räknas framför allt frågeformulär och aktivitetsdagböcker. Fysisk aktivitet kan även bedömas indirekt genom att mäta fysisk kapacitet (kondition, styrka, funktion) eller kroppens funktioner (exempelvis vikt, kroppssammansättning, blodtryck, blodfetter och blodsocker).

Vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept i klinisk vardag, är de vanligaste metoderna för att bedöma fysisk aktivitetsnivå; frågeformulär, aktivitetsdagbok och stegräknare. För att försöka få en bild av det stillasittande beteendet hos en individ eller grupp finns i dagsläget inga tillförlitliga och enkla metoder. Ett enkelt men grovt sätt skulle kunna vara att helt enkelt be patienten att skatta det själv.