Att minska stigma

Stigma runt psykisk ohälsa och suicid leder inte bara till diskriminering av personer med psykiska hälsoproblem, det bidrar även till att människor blir mindre benägna att prata om sitt psykiska mående och hindrar dem i värsta fall från att söka hjälp. Långsiktiga insatser som bygger på social kontakt med personer som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa kombinerat med utbildning har visat sig vara effektiva för att minska stigma.

Hur brukar insatser som syftar till att minska allmänhetens stigma kring psykisk ohälsa och suicid vara utformade? Hur effektiva är dessa och hur har de utvärderats? Folkhälsomyndigheten har tagit fram två rapporter där vi har försökt att besvara dessa frågor. Den ena är en systematisk litteraturöversikt som redovisar effekterna av insatser för att minska stigma hos allmänheten relaterat till psykiska problem, psykisk sjukdom och självmord. Den andra är en kartläggande litteraturöversikt av grå litteratur som beskriver hur en del befolkningsinriktade insatser har varit utformade och vilket fokus utvärderingar av dessa insatser har haft.

Vilka typer av insatser är effektiva?

Genomgången av den vetenskapliga litteraturen visar att de insatser som visat sig vara mest effektiva för att minska stigma kring psykisk ohälsa bygger på social kontakt med personer som har erfarenhet av psykisk ohälsa, kombinerat med utbildning. Insatser som på detta sätt kombinerar flera olika strategier och medier samtidigt tycks också vara de mest effektiva för att minska stigma relaterad till psykisk sjukdom och suicid, åtminstone på kort sikt. Däremot saknas det kunskap om vilka effekter anti-stigmainsatser har gällande personer med mindre allvarliga former av psykiska hälsoproblem.

Genomgången av den så kallade grå litteraturen inom området, d.v.s. rapporter och annan information som inte har publicerats vetenskapligt, visar att de flesta befolkningsinriktade insatser (som ibland även kallas nationella program) är komplexa och innehåller ofta flera olika avgränsade insatser. De är nästan alltid initierade av en statlig myndighet, medan regionala och lokala aktörer ansvarar för samordning och praktiskt genomförande av delaktiviteter. Mediekampanjer, kontaktverksamheter mellan allmänheten och personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa, samt utbildning är vanliga inslag i de nationella programmen. Förutom att ha en bred ansats med flera olika delaktiviteter, lyfts lokal förankring och mobilisering fram som viktiga framgångsfaktorer för dessa program. Allra viktigast för att uppnå effekt tycks dock vara upprepad och långvarig exponering till insatsen, och de insatser som visat positiva effekter på stigma har ofta pågått under många års tid.

Vad innebär stigma?

Stigma utgörs av okunskap, fördomar och nedvärderande attityder till personer med psykisk ohälsa vilket ytterst leder till diskriminering av personer med psykiska hälsoproblem. Men det kan också handla om s.k. självstigma vilket innebär att en person som mår psykiskt dåligt tar till sig fördomarna som finns i omgivningen och accepterar den psykiska ohälsan som något skamfullt, vilket i sin tur kan leda till att man börjar nedvärdera och tvivla på sig själv.

bild som förklarar stigma

Stigma runt psykisk ohälsa och suicidproblematik bidrar till att människor i allmänhet är mindre benägna att prata om sitt eget eller en närståendes psykiska mående än om exempelvis fysiska sjukdomar. Det hindrar många från att söka hjälp i tid, vilket kan få allvarliga konsekvenser både för fysisk och psykisk hälsa.

Även relationer med familj, vänner och i arbetslivet kan påverkas negativt av stigma. Diskriminering av personer med psykiska problem kan göra det svårare att t.ex. få arbete och bostad. Att motverka stigma runt psykisk ohälsa och suicid är därför en viktig del av ett förebyggande och främjande arbete inom området psykisk hälsa.

Läs mer

Interventions to reduce public stigma of mental illness and suicide – are they effective? A systematic review of reviews

Kartläggning av insatser som syftar till att minska stigma om psykisk ohälsa. En litteraturöversikt av grå litteratur

Forskning om utbildning för att minska psykisk ohälsa och suicid

Folkhälsomyndighetens uppdrag om att minska stigma

I syfte att bidra till att minska stigma runt psykisk ohälsa och suicid beslutade regeringen i juni 2018 att ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att förbereda en informations- och kunskapshöjande insats inom psykisk hälsa och suicidprevention. Uppdraget var uppdelat i två delar där det första steget innebar att utreda och redovisa en plan för hur en insats för att minska stigma kan utformas och genomföras, inklusive kostnadsberäkning av genomförandet. Den delen av uppdraget återredovisade vi till regeringen den 15 november 2018 (länk till pdf:en), där vi drog slutsatsen att arbetet för att minska stigma tar tid, kräver uthållighet, och att det finns behov av en nationell aktör som kan koordinera insatserna. I vår återredovisning pekade vi vidare på att arbetet måste bestå av olika typer av kunskapshöjande och attitydförändrande insatser, riktade till olika målgrupper och måste ske på olika nivåer i samhället. Under 2019 arbetar vi vidare med uppdraget att utforma kunskapshöjande insatser för att minska stigma.

Återrapportering av stigmauppdraget