Hur arbetar ungdomsmottagningar med psykisk hälsa?

Projektledare Isabel Goicolea, Umeå universitet. Fotograf: Mattias Pettersson.

Ni har ett uppdrag från Folkhälsomyndigheten - vad innebär det?

Vi undersöker hur ungdomsmottagningar arbetar med psykisk hälsa, både hur de arbetar hälsofrämjande, förebyggande och med stöd och behandling. Vi undersöker skillnader och likheter mellan några ungdomsmottagningar som har ett formellt första linjen-uppdrag, dvs. att ta emot unga med tidiga tecken på psykisk ohälsa, och mottagningar som inte har ett sådant uppdrag.

Vi är också intresserade av hur ungdomsmottagningar jobbar för att nå olika grupper av unga. Vi vet genom tidigare forskning att vissa grupper av unga har sämre tillgång till ungdomsmottagningar, exempelvis pojkar och unga män, unga med funktionsnedsättning, unga som bor långt från ungdomsmottagningar och unga med migrationsbakgrund.

Andra delar av utvärderingen handlar om att ta reda på hur ungdomsmottagningar samverkar med närliggande aktörer (t ex skola, socialtjänst och fritidsverksamheter) och att undersöka hur de ser på betydelsen av de statliga stimulansmedlen för sitt arbete med ungas psykiska hälsa.

Vad har ni gjort så här långt och hur har det gått?

Vi har gjort intervjuer i tre län, med olika geografiska lägen i Sverige. Vi har intervjuat olika yrkeskategorier på ungdomsmottagningarna, såsom kuratorer, psykologer, barnmorskor och verksamhetschefer, och samverkansaktörer som enhetschefer på BUP och medarbetare inom primärvården, elevhälsan och fritidsorganisationer. Vi har också intervjuat 18 ungdomar, både de som besöker ungdomsmottagningen och de som inte gör det. Syftet är att fånga deras perspektiv på frågor om psykisk hälsa och erfarenheter av att söka vård och stöd för psykisk ohälsa, särskilt i relation till ungdomsmottagningars verksamhet.

Vi är färdiga med analysen av intervjuerna och håller nu på att sammanställa resultaten i en rapport till Folkhälsomyndigheten. Arbetet har i stort sett gått smidigt. Vi har haft nära kontakt med ungdomsmottagningarna, med inledande möten för att presentera utvärderingsuppdraget och fortsatt kontakt för att diskutera resultaten. Detta har hjälpt oss att förankra uppdraget. Det har ibland varit svårt att rekrytera yrkesverksamma till intervjuerna, vilket är fullt förståeligt med tanke på arbetsbördan inom offentlig sektor. Men alla deltagare (både yrkesverksamma och ungdomar) har varit intresserade och engagerade, och de vill gärna ta del av slutresultatet.

Kan ni redan nu berätta om några resultat?

Våra resultat visar att mycket är gemensamt för de ungdomsmottagningar som vi har undersökt. Det handlar till exempel om att se unga som aktiva aktörer gällande sin hälsa och sitt välbefinnande, vårdnadshavares roll som sekundär och att ha ett holistiskt perspektiv på ungdomshälsa. Ungdomsmottagningarna arbetar aktivt med psykisk hälsa och arbetet skiljer sig från och kompletterar andra vårdinsatser. Hur de olika mottagningarna arbetar skiljer sig också något åt beroende på om de har ett första linjen-uppdrag eller inte och hur personalsammansättningen ser ut.

Samverkan med andra aktörer är viktigt, men det finns utmaningar. Till exempel innebär långa väntetider inom specialistvården att personalen på ungdomsmottagningarna känner osäkerhet kring att remittera unga dit. Samverkan med skolor var den mest etablerade i de tre fall vi studerat.

Våra resultat visar att ungdomsmottagningarna på olika sätt arbetar för att nå grupper av ungdomar som besöker dem i lägre utsträckning. Till exempel genom utåtriktat arbete på skolor och i organisationer. Särskilt fokus läggs på gruppen hbtqi+ för att säkerställa god tillgänglighet och gott bemötande.

De statliga stimulansmedlen har använts på olika sätt, exempelvis till att kompetensutveckla personal och till vikariat eller tidsbegränsade anställningar. Medlen har också använts till hälsofrämjande och förebyggande arbete, t ex utåtriktad verksamhet via skolor för att tillgängliggöra och presentera ungdomsmottagningarnas verksamhet eller särskilda grupp- och stödaktiviteter för ungdomar omkring teman såsom funderingar kring kön och könsidentitet mm. Stimulansmedlens kortsiktighet, med ett år i taget, gör det svårt att planera långsiktigt – det blir till exempel svårt att anställa fast personal. Vi har också sett att stimulansmedlen har olika stor betydelse beroende på vilken finansiering från exempelvis region eller kommun som mottagningarna har i grunden. Ju lägre grundfinansieringen av verksamheten är, desto större betydelse får stimulansmedlen som komplement.

Vad arbetar ni vidare med under 2023?

Vi kommer att jobba vidare med att färdigställa rapporten och tillsammans med Folkhälsomyndigheten planera hur resultaten ska publiceras och spridas.

För att få en helhetsbild av området kommer vi också att under 2023 analysera och följa upp utvecklingen av psykiska hälsa bland unga under perioden 2004-2021 i några kommuner med ungdomsmottagningar. Detta gör vi genom att använda data från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor.