Tillsammans minskar vi ofrivillig ensamhet

Arbetet kallar vi ”Tillsammans” eftersom målet är att öka gemenskapen mellan människor, men också för att betona att alla samhällsaktörer behöver bidra i arbetet.

Tillsammans – ett regeringsuppdrag för att minska ofrivillig ensamhet

Folkhälsomyndigheten har i uppdrag att kartlägga ofrivillig ensamhet och att föreslå en nationell strategi för att minska ofrivillig ensamhet och dess konsekvenser. Uppdraget ska vara klart senast 1 februari 2025.

I den första delen av regeringsuppdraget ska Folkhälsomyndigheten – tillsammans med Socialstyrelsen – kartlägga ofrivillig ensamhet. Det handlar till exempel om att med statistik beskriva förekomsten av ofrivillig ensamhet i Sverige, både i befolkningen i stort och i olika befolkningsgrupper. Vi ska också kartlägga vad olika samhällsaktörer gör för att minska ofrivillig ensamhet och öka gemenskap i Sverige. Slutligen ska vi ta del av internationella satsningar på området samt sammanställa forskningslitteratur för att öka kunskapen om exempelvis risk- och skyddsfaktorer, konsekvenser och verkningssamma insatser.

Kartläggningen ska vara klar 1 mars 2024 och ska ligga till grund för det fortsatta arbetet med att föreslå en nationell strategi för att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet. Syftet är att skapa förutsättningar som kan stärka och utveckla arbetet mot ofrivillig ensamhet, samt bidra till ett mer inkluderande samhälle där relations- och gemenskapsperspektiv inkluderas i folkhälsopolitiken. Möjliga synergier med andra strategier ska undersökas, inte minst förslaget om en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention (länk till strategin).

En viktig del av uppdraget är att inhämta och sprida kunskap om ofrivillig ensamhet. Vi ska inhämta erfarenheter från andra aktörer, exempelvis myndigheter, civilsamhällesorganisationer, regioner och kommuner. Vi kallar uppdraget ”Tillsammans” eftersom målet är att öka gemenskapen mellan människor, men också för att betona att alla samhällsaktörer behöver bidra i arbetet.

Regeringsuppdraget slutredovisas i februari 2025.

Olika former av ensamhet

Ensamhet kan vara självvald och positiv eller ofrivillig och negativ. Den ofrivilliga ensamheten kan se ut på olika sätt.

Sociala relationer är viktiga för vårt allmänna välbefinnande och vår hälsa, men behovet av att träffa andra är individuellt. De flesta människor trivs bra med att ibland vara på egen hand, ensamheten kan ge tid för återhämtning och reflektion och upplevas som positiv. Ofrivillig ensamhet kan däremot upplevas som besvärande och leda till fysisk och psykisk ohälsa. Ofrivillig ensamhet ser ut på olika sätt och definieras ofta som en skillnad mellan önskad och faktisk nivå av sociala relationer. Det handlar både om antalet relationer vi har och om kvaliteten i relationerna. Ofta skiljer man mellan tre former av ofrivillig ensamhet:

• Social ensamhet handlar om bristande tillgång till sociala nätverk och sammanhang och att man har få eller inga relationer.
• Emotionell ensamhet innebär avsaknad av nära relationer, någon att dela sina innersta tankar och känslor med.
• Existentiell ensamhet beskrivs som en djupare form av ensamhet och en känsla av att ingen på riktigt kan förstå mig.

De olika formerna av ensamhet hänger delvis ihop. Om man saknar relationer har man sannolikt heller ingen att anförtro sig åt. Men även om man är omgiven av människor kan man uppleva emotionell och existentiell ensamhet. Det kan till exempel handla om att man upplever att relationerna saknar djup och närhet. Den existentiella ensamheten är nära kopplad till meningsfullhet och väcks ofta vid svåra livssituationer och förluster.