Tillsammans minskar vi ofrivillig ensamhet

Lyssna

Folkhälsomyndigheten har kartlagt den ofrivilliga ensamheten och ska föreslå en nationell strategi för att minska ofrivillig ensamhet och dess konsekvenser. Uppdraget ska vara klart senast 1 februari 2025.

Ensamhet – förekomst, konsekvenser och åtgärder

Filmen ger kort information om vårt regeringsuppdrag inom ofrivillig ensamhet, varför frågan är viktig att belysa, några konsekvenser samt exempel på insatser och vad man kan göra själv för att minska ofrivillig ensamhet.

Tillsammans – ett regeringsuppdrag för att minska ofrivillig ensamhet

Folkhälsomyndigheten har karlagt den ofrivilliga ensamheten och ska föreslå en nationell strategi för att minska ofrivillig ensamhet och dess konsekvenser. Uppdraget ska vara klart senast 1 februari 2025.

Arbetet sker i olika faser

I den första delen av regeringsuppdraget har Folkhälsomyndigheten – tillsammans med Socialstyrelsen – kartlagt den ofrivillig ensamheten. Det handlar till exempel om att med statistik beskriva förekomsten av ofrivillig ensamhet i Sverige, både i befolkningen i stort och i olika befolkningsgrupper. Vi har också kartlagt vad olika samhällsaktörer gör för att minska ofrivillig ensamhet och öka gemenskap i Sverige. Slutligen tar vi del av internationella satsningar på området samt sammanställer forskningslitteratur för att öka kunskapen om exempelvis risk- och skyddsfaktorer, konsekvenser och verkningssamma insatser.

En viktig del av uppdraget är att inhämta och sprida kunskap om ofrivillig ensamhet. Vi ska inhämta erfarenheter från andra aktörer, exempelvis myndigheter, civilsamhällesorganisationer, regioner och kommuner. Vi kallar uppdraget ”Tillsammans” eftersom målet är att öka gemenskapen mellan människor, men också för att betona att alla samhällsaktörer behöver bidra i arbetet.

Vad gör vi nu?

Kartläggningen lämnades in 1 mars 2024 och ska ligga till grund för det fortsatta arbetet med att föreslå en nationell strategi för att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet. Syftet är att skapa förutsättningar som kan stärka och utveckla arbetet mot ofrivillig ensamhet, samt bidra till ett mer inkluderande samhälle där relations- och gemenskapsperspektiv inkluderas i folkhälsopolitiken. Möjliga synergier med andra strategier ska undersökas, inte minst förslaget om en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention.

Nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention

Regeringsuppdraget slutredovisas i februari 2025.

Om ensamhet

Olika former av ensamhet

Ensamhet kan vara självvald och positiv eller ofrivillig och negativ. Den ofrivilliga ensamheten kan se ut på olika sätt.

Sociala relationer är viktiga för vårt allmänna välbefinnande och vår hälsa, men behovet av att träffa andra är individuellt. De flesta människor trivs bra med att ibland vara på egen hand, ensamheten kan ge tid för återhämtning och reflektion och upplevas som positiv. Ofrivillig ensamhet kan däremot upplevas som besvärande och leda till fysisk och psykisk ohälsa. Ofrivillig ensamhet ser ut på olika sätt och definieras ofta som en skillnad mellan önskad och faktisk nivå av sociala relationer. Det handlar både om antalet relationer vi har och om kvaliteten i relationerna. Ofta skiljer man mellan tre former av ofrivillig ensamhet:

  • Social ensamhet handlar om bristande tillgång till sociala nätverk och sammanhang och att man har få eller inga relationer.
  • Emotionell ensamhet innebär avsaknad av nära relationer, någon att dela sina innersta tankar och känslor med.
  • Existentiell ensamhet beskrivs som en djupare form av ensamhet och en känsla av att ingen på riktigt kan förstå mig.

De olika formerna av ensamhet hänger delvis ihop. Om man saknar relationer har man sannolikt heller ingen att anförtro sig åt. Men även om man är omgiven av människor kan man uppleva emotionell och existentiell ensamhet. Det kan till exempel handla om att man upplever att relationerna saknar djup och närhet. Den existentiella ensamheten är nära kopplad till meningsfullhet och väcks ofta vid svåra livssituationer och förluster.

Hur vanligt förekommande är ofrivillig ensamhet?

Ensamhet kan mätas på olika sätt. Här redovisar vi statistik för frågor om social och emotionell ensamhet i Folkhälsomyndighetens undersökningar Skolbarns hälsovanor och Nationella folkhälsoenkäten.

Ensamhet bland skolbarn

Skolbarns hälsovanor besvaras av 11-, 13- och 15-åringar. Sammantaget svarar 10 procent av pojkarna och 19 procent av flickorna att de oftast eller alltid känner sig ensamma. Könsskillnaden syns i alla tre åldrar. Andelen som känner sig ensamma är lägst bland 11-åringar och högst bland 15-åringar (figur 1).

Figur 1. Andel pojkar och flickor som svarat att de oftast eller alltid känner sig ensamma. Skolbarns hälsovanor 2021/22.

Andelen skolbarn som svarar att de känner sig ensamma är högre bland 13- och 15-åringar jämfört med 11-åringar och högre bland flickor än pojkar.

Det finns två frågor i Skolbarns hälsovanor som rör emotionell ensamhet: Om man kan dela glädje och sorg med sina vänner, och om man kan prata med sina vänner om problem. Här redovisar vi resultatet av den första frågan.

Merparten av skolbarnen håller med om att de kan dela glädje och sorg med sina vänner. Det svarar 62 procent av pojkarna och 72 procent av flickorna. Skillnaden mellan pojkar och flickor syns i alla tre åldrar (figur 2).

Figur 2. Andel pojkar och flickor som håller med om att de kan dela glädje och sorg med sina vänner. Skolbarns hälsovanor 2021/22.

De flesta pojkar och flickor kan dela glädje och sorg med sina vänner, men andelen är lägre bland pojkarna.

Ensamhet bland vuxna

Nationella folkhälsoenkäten besvaras av personer i åldern 16 år och äldre. Social ensamhet mäts med frågan om man haft besvär av ensamhet eller isolering. Totalt är det 28 procent av kvinnorna och 24 procent av männen som svarat att de besväras av ensamhet. Av dessa är det 3 procent som svarar att de har svåra besvär, resten upplever att besvären är lätta. Högst andel som svarar att de besväras av ensamhet och isolering finns i den yngsta och den äldsta åldersgruppen (figur 3). I de två äldsta åldersgrupperna är det fler kvinnor än män som uppger besvär av ensamhet och isolering.

Figur 3. Andel män och kvinnor i olika åldersgrupper som svarar att de har lätta eller svåra besvär av ensamhet eller isolering. Nationella folkhälsoenkäten, 2022.

Högst andel som känner besvär av ensamhet och isolering finns i den yngsta och den äldsta åldersgruppen.

Emotionell ensamhet mäts med frågan om man har någon att anförtro sig åt och dela sina innersta tankar och känslor med. Det är totalt 10 procent av kvinnorna och 17 procent av männen i befolkningen som saknar denna typ av stöd. Störst könsskillnad finns i åldrar under 45 år, där dubbelt så många män som kvinnor svarar att de inte har någon att anförtro sig åt (figur 4).

Figur 4. Andel män och kvinnor som svarar att de inte har någon att anförtro sig åt eller dela sina innersta tankar och känslor med.

I gruppen yngre än 45 år är det dubbelt så många män som kvinnor som inte har någon att dela tankar och känslor med.

Läs mer

Behöver du råd kring hur du kan bryta din ensamhet eller vill du hjälpa någon som du upplever känner sig ensam?

Ofrivillig ensamhet – och hur du kan bryta den (dinpsykiskahalsa.se)