Kikhosta är en över hela världen vanlig och smittsam sjukdom som nästan bara drabbar människa. Både barn och vuxna kan drabbas men sjukdomen är allvarligast för spädbarn. I Sverige, som i de flesta länder, ingår kikhosta i barnvaccinationsprogrammet men vaccinationsskyddet är inte livslångt. På grund av försämrad skyddseffekt vaccinerades inte barn i Sverige mellan 1979-1996. I många låginkomstländer bidrar kikhostan fortfarande till en hög barnadödlighet.

Vad orsakar kikhosta och hur sprids det?

Kikhosta orsakas av en bakterie, Bordetella pertussis, som fäster och tillväxer på vävnad i luftvägarna. Bakterierna utsöndrar ett gift (exotoxin) som är av betydelse för symtomen. Smittämnet finns hos den sjuke i luftvägarna och sprids som droppsmitta i anslutning till hostattacker. Smittsamheten är mycket hög.

Inkubationstiden är vanligen en till två veckor, men kan uppgå till tre veckor.

Immuniteten efter vaccination är cirka 6-7 år och efter genomgången infektion cirka 15 år. Kikhosta finns därför främst bland vuxna och ovaccinerade unga i Sverige. Eftersom immuniteten inte är livslång kan man få sjukdomen även i vuxen ålder och på så vis kan vuxna smitta ovaccinerade barn.

Symtom och komplikationer

Kikhosta börjar i typiska fall som en förkylning med hosta och eventuellt lätt feber. Hostan tilltar, börjar komma mer attackvis och blir efterhand allt intensivare. Barn kan efter några veckor i anslutning till hostattackerna även få svårt att andas (kikningar) och kan bli blå (cyanotiska) i ansiktet av syrebrist. Hostattackerna avslutas ofta med att barnet hostar/kräks upp slem. I första hand spädbarn kan i anslutning till attackerna bli medvetslösa på grund av syrebrist. De brukar dock återfå medvetandet inom några sekunder. Så småningom klingar hostattackerna av, och sjukdomen brukar vara överstånden efter sammanlagt cirka sex veckor. Hos vuxna är den dominerande sjukdomsbilden långvarig hosta.

Kikhosta behöver inte alltid ha den typiska symtombilden - vuxna och vaccinerade barn får ofta lindrig sjukdomsbild men kan ändå vara smittsamma.

Sjukdomen kompliceras ibland av lunginflammation som beror på sekundärinfektion med någon annan bakterie. Dödligheten i Sverige har under de senaste decennierna varit låg, sedan 1996-2014 har tolv barn avlidit. Vid de dödsfall som förekommit bland barn över 1 års ålder har det oftast funnits en bakomliggande sjukdom.

Diagnos och behandling

Diagnosen ställs genom påvisande av kikhostebakteriens arvsmassa i luftvägsprov. Bakterien kan även påvisas genom odling.

Spädbarn med kikhosta bör observeras på sjukhus under den värsta kikningsperioden och vid behov få andningsunderstöd.

Om antibiotika sätts in under den första veckan av kikhosteperioden kan sjukdomsförloppet lindras, vilket också minskar smittsamheten. Om kikningar redan uppträtt är antibiotika verkningslöst ur behandlingssynpunkt, men rekommenderas ändå som smittreducerande behandling i spädbarnsfamilj.

Förebyggande åtgärder

Alla spädbarn erbjuds sedan 1996 vaccination vid tre, fem och tolv månaders ålder, med påfyllnadsdos vid fem-sex och 14-16 års ålder (barn födda från 2002). Spädbarn som utsatts för kikhosta bör ges antibiotika i förebyggande syfte. Äldre barn med småsyskon under ett år som får kikhosta bör likaså antibiotikabehandlas för att därigenom minska smittspridningsrisken.

Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott

Kikhosta är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Kikhosta är en smittspårningspliktig sjukdom. Barn med kikhosta kan delta i barngrupper om det orkar med aktiviteterna. Man måste räkna med att smittspridning redan skett och att en avstängning hjälper föga. Dock är det viktigt med information till föräldrar i barngruppen, särskilt om spädbarn finns i familjen.

Kommentarer

Vaccin mot kikhosta har funnits tillgängligt sedan 1950-talet och så kallat helcellsvaccin ingick i "trippelvaccinet", som infördes i Sverige i början av 1950-talet. Vaccination av småbarn avbröts i Sverige på grund av försämrad skyddseffekt.

De nya så kallade acellulära (cellfria) vaccinerna infördes hos oss 1996 efter stora kliniska prövningar och de flesta västländer har idag övergått från helcellsvacciner till acellulära vacciner. De äldre helcellsvaccinerna förknippas vanligen med ökad frekvens biverkningar.

Läs mer på andra webbplatser

INFPREG (Kunskapscentrum för infektioner under graviditet)

Smittskyddsläkarnas smittskyddsblad om sjukdomar