Covid-19 under 2021

År 2021 inleddes med en hög smittspridning av alfavarianten av SARS-CoV-2. Den avtog under årets första veckor för att sedan öka igen och kulminera i början av april. Sommarmånaderna kännetecknades av låg smittspridning med nivåer liknande de under sommaren 2020. Under hösten 2021 ökade åter smittspridningen då en ny virusvariant av SARS-CoV-2, delta, spred sig i Sverige och i övriga delar av världen. Från december spred sig ytterligare en ny variant, omikron, snabbt och antalet fall ökade kraftigt. Båda virusvarianterna delta och omikron visade sig vara mer smittsamma än tidigare varianter.

Vaccinationerna mot covid-19 påbörjades vid årsskiftet 2020/2021, och därefter minskade antalet allvarligt sjuka och avlidna successivt.

Pandemin fortsatte att påverka andra smittsamma sjukdomar under 2021

Liksom under 2020 har pandemin haft en fortsatt påverkan på förekomsten av många andra smittsamma sjukdomar i samhället, med färre insjuknade personer som följd jämfört med före pandemin. Smittskyddsåtgärderna mot covid-19 har lett till förändrade beteenden hos människor och har påverkat förekomsten av andra smittsamma sjukdomar som sprids i nära kontakter mellan människor. Även minskat resande och migration samt färre vårdbesök har varit av betydelse.

Fortsatt lägre nivåer av livmedelsburna infektioner än före pandemin

Under 2021 ökade antalet fall av de livsmedelsburna infektionerna campylobacter, salmonella, yersinia, ehec och hepatit A jämfört med 2020, medan fallen av shigella i stort var oförändrade. Samtliga dessa sjukdomar hade färre antal fall jämfört med året före pandemin (2019). Minskningen berodde till stor del på det fortsatt låga antalet utlandssmittade. För cryptosporidium minskade antalet fall för andra året i rad, medan läget var stabilt för listeria.

Pandemin hade mindre tydlig påverkan på de vintersäsongsbetonade sjukdomarna

För de vintersäsongsbetonade infektionerna influensa, RS-virus samt calicivirus (som orsakar vinterkräksjuka) kännetecknades säsongen 2020–2021 av mycket låga nivåer. Säsongen 2021–2022 inleddes dock med en tidig och omfattande spridning av RS-virus, främst hos barn. Även influensa ökade under inledningen av säsongen 2021–2022, men minskade i samband med att omikronvarianten av SARS-CoV-2 fick spridning i december 2021. Ett ovanligt stort antal fall av calicivirus rapporterades under första hälften av säsongen 2021–2022, och toppen av säsongen, som vanligtvis kommer i februari och mars, kom redan i slutet av december 2021. Pandemins påverkan på dessa sjukdomar var inte lika tydlig under säsongen 2021–2022 som under föregående säsong.

Fortsatt lägre nivåer av sexuellt överförbara och blodburna infektioner än innan pandemin

För de sexuellt överförbara och blodburna infektionerna var utvecklingen blandad under 2021. Antalet sjukdomsfall av hepatit C och syfilis ökade jämfört med 2020. För hepatit B, hiv och gonorré var situationen stabil, men för klamydia minskade antalet sjukdomsfall jämfört med 2020. Med undantag för syfilis, som ökat sedan 2019, rapporterades färre fall av samtliga dessa sjukdomar jämfört med året före pandemin (2019).

Sjukdomar som smittar mellan djur och människor

För den fästingburna sjukdomen TBE sågs en nästan fördubbling av antalet fall jämfört med 2020, med den högsta årliga incidensen som rapporterats sedan sjukdomen blev anmälningspliktig 2004. Det är en fortsättning på den ökande trend som observerats de senaste åren. Ökningen har troligen inget direkt samband med pandemin, även om en bidragande orsak kan ha varit att fler människor vistades ute i naturen. I norra Sverige bidrog en ökad population av skogssork till att fallen av sorkfeber ökade i slutet av året.

Fortsatt få fall av sjukdomar som omfattas av det allmänna vaccinationsprogrammet

De sjukdomar som ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet låg liksom tidigare år på stabila låga nivåer. Fallen av kikhosta fortsatte att minska och låg på en historiskt låg nivå 2021. En ökning av antalet fall av invasiva pneumokocker sågs under 2021 jämfört med 2020, men antalet fall var hälften så många som 2019. För invasiva Haemophilus influenzae var situationen oförändrad jämfört med 2020, men antalet fall var hälften så många jämfört med åren före pandemin.

Färre infektioner orsakade av antibiotikaresistenta bakterier än före pandemin

Antalet fall av infektioner orsakade av de antibiotikaresistenta bakterierna ESBL och MRSA minskade jämfört med 2020, medan fallen av ESBL-CARBA i stort var oförändrade. Samtliga dessa sjukdomar hade färre antal fall jämfört med året före pandemin (2019), vilket kan bero på minskat internationellt resande, åtgärderna mot smittspridning av covid-19 samt omställningar inom sjukvården.

Flera smittspridningar av VRE på sjukhus ledde till en ökning av antalet sjukdomsfall jämfört med 2020. För PNSP och Clostridioides difficile var situationen stabil, och man kan inte se någon tydlig påverkan av pandemin på dessa sjukdomar.

Kraftig minskning av invasiva grupp A-streptokocker

Antalet fall av invasiva grupp A-streptokocker var hälften så många 2021 jämfört med 2020. Därmed har de minskat med 80 procent jämfört med året innan pandemin bröt ut (2019). Pandemins och restriktionernas effekter på sjukdomar orsakade av invasiva grupp A-streptokocker är betydande och sannolikt kopplade till minskad kontakt mellan människor.

Låga nivåer av sjukdomar med koppling till resor och migration

Sjukdomsfallen bland resenärer eller personer som nyligen kommit till Sverige från länder med högre förekomst av vissa smittsamma sjukdomar var under 2021 på låga nivåer, liksom 2020. Antalet fall av sjukdomar som tuberkulos, malaria, denguefeber och giardiainfektion var fortsatt färre än före pandemin. Inga fall av mässling rapporterades. Den dominerande orsaken till de låga nivåerna är sannolikt förändrade resmönster och den minskande migrationen under pandemin.