År 1996 startade Förenta Nationerna (FN) UNAIDS för att stärka och samordna arbetet för hiv och aids. FN:s generalförsamling har sedan dess antagit tre deklarationer som stöd för arbetet. Ett par år senare, 2001, hölls en särskild session om hiv och aids i FN:s generalförsamling, som Sverige tillsammans med övriga medlemsstater ställde sig bakom. Deklarationen om omedelbara åtgärder för att bekämpa den globala spridningen av hiv och aids kallas UNGASS-deklarationen. Den första nationella strategin mot hiv och aids togs fram 2005 i Sverige, utifrån förslagen i UNGASS-deklarationen. År 2017 kom sedan den nuvarande nationella strategin mot hiv och aids och vissa andra smittsamma sjukdomar. Utöver det står Sverige också bakom deklarationen för Europa som antogs på EU:s ministermöte i Dublin 2004, den så kallade Dublindeklarationen. Sverige strävar även efter att uppnå UNAIDS så kallade 95-95-95-målet om resultat som ska uppnås till 2030:

  • 95 procent av alla som lever med hiv ska känna till att de har hiv.
  • 95 procent av alla som har hiv ska ha tillgång till behandling mot hiv.
  • 95 procent av dessa ska ha välinställd behandling med omätbara virusnivåer.

FN:s medlemsländer antog 2016 en uppdaterad politisk deklaration om att påskynda och öka tillgången till behandling av hiv, med målet att utrota aids senast 2030. Deklarationen är kopplad till de globala hållbarhetsmålen Agenda 2030.

UNAIDS lanserade 2021 ”the new global AIDS strategy, 2021-2026” som strävar efter att reducera ojämlikheter bakom aidsepidemin. Strategin sätter individen i fokus för att få det globala arbetet i fas. Vidare bygger den på att identifiera, reducera och eliminera ojämställdheter som skapar barriärer för personer som lever med och påverkas av hiv, samt hindrar länder och samhällen från att eliminera aids. Målet är att eliminera aids som ett folkhälsohot till 2030.

Varje år rapporterar vi resultaten av det svenska hivpreventiva arbetet till den europeiska smittskyddsenheten (ECDC), i enlighet med de deklarationer som antagits. Rapporteringen svarar mot internationellt fastställda mål och indikatorer om hiv. Den kan variera något mellan olika år men rör i huvudsak:

  • kunskap, attityd och beteende i olika grupper
  • tillgången till sexualundervisning
  • kondomanvändning
  • tillgång till testning och behandling för hiv
  • testfrekvensen för hivinfektion i olika riskutsatta grupper
  • tillgång till rena sprutor för personer som injicerar droger
  • samhällsförändringar som påverkar hälsan för viktiga grupper
  • arbetets organisering nationellt.