Frågor och svar om alkohollagen

När det gäller servering som är tillståndspliktig, det vill säga när servering av alkoholdrycker sker mot ersättning/pengar, är det förbjudet att förvara alkoholdrycker som inte får serveras där. Detta framgår av 8 kap. 24 § alkohollagen (2010:1622). Enligt bestämmelsen är det endast de alkoholdrycker som cateringföretaget (tillståndshavaren) serverar enligt sitt serveringstillstånd som får förvaras, serveras och drickas på stället. Föreningen får inte förvara andra alkoholdrycker, exempelvis vin till lotteri, i den lokal där föreningen träffas, än de alkoholdrycker som serveras i enlighet med cateringföretagets serveringstillstånd. Andra alkoholdrycker än dessa får inte ens finnas i lokalen. Av detta följer att föreningen inte kan anordna vinlotteri i den lokal där samtidig servering av alkoholdrycker sker.

En restaurang får inte tillåta att gäster, varken i slutet sällskap eller annat sällskap tar med sig alkohol till restaurangens lokaler. Det gäller oavsett om restaurangen har tillfälligt eller stadigvarande serveringstillstånd. Regeln gäller både förvaring och förtäring av alla typer av alkoholdrycker och alkoholdrycksliknande preparat. Detta regleras i 8 kap. 24 § alkohollagen (2010:1622), AL. För att gästerna i det här fallet ska kunna serveras alkohol är det är ett krav att restaurangen söker om ett tillfälligt serveringstillstånd antingen för slutet sällskap eller till allmänheten.

Den som vill servera spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker samt av alkoholdrycksliknande preparat, måste alltid söka tillstånd för det. Ansökan görs i den kommun där serveringsstället är beläget. Det står i 8 kap. 1 § alkohollagen (2010:1622), AL.

I detta avseende gör AL inte skillnad mellan kommunala lokaler eller andra lokaler. Kommunen ska i varje enskilt ärende göra en egen bedömning och motivera varje beslut utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Kommunen ska inte bevilja tillstånd:

• om den sökande inte uppfyller kunskapskraven eller kriterierna som står i 8 kap. 12 § och 14–15 §§ AL
• om lokalerna inte är lämpliga ur brandsäkerhetssynpunkt (8 kap. 16 § AL)
• om serveringen kan störa ordning och nykterhet eller vara en risk för människors hälsa (8 kap. 17 § AL).

Enligt förarbetena till alkohollagen syftar belägenhet till geografisk belägenhet, till exempel att lokalen ligger i ett bostadsområde eller i ett område som är känsligt för störningar. Det kan gälla olägenheter avseende ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa. Skolor, fritidsgårdar, institutioner för missbrukare eller liknade verksamheter, som finns i närheten till ett serveringsställe där alkohol serveras, är sådana verksamheter som är utsatta för potentiell risk för människors hälsa (Prop. 2009/10:125 s. 170). Ytterligare exempel på sådana verksamheter är platser där ungdomar vistas eller samlas, redan etablerade missbruks- eller brottsbelastade miljöer, trafikleder och utpräglade bostadsområden där buller från serveringsstället kan ge upphov till störningar (Prop. 2009/10:125 s. 98; prop. 1994/95:89 s. 62).

Därför ska kommunen ta hänsyn till inte bara sökandens personliga lämplighet och serveringsställets ändamålsenlighet, utan också till om alkoholpolitiska olägenheter kan befaras uppstå. Exempelvis vid servering i särskilt känsliga områden, i närheten av ungdomsgårdar och skolor eller i områden med kända missbruksproblem (Prop. 2000/01:20 s. 27).

Det finns ett rättsfall som kan vara vägledande vid bedömning om ett serveringstillstånd skulle medföra sådana olägenheter som avses i 8 kap. 17 § AL. I fallet har Kammarrätten i Jönköping bedömt att det inte förelåg sådana olägenheter, men att det fanns skäl att begränsa serveringstillståndets omfattning. (Kammarrätten i Jönköping dom den 28 april 2020 i mål nr 3384-19)

Lagen gör inte skillnad mellan föreningar, företag och andra sökande som vill bedriva servering av alkoholdrycker eller alkoholdrycksliknande preparat. Tillfälligt tillstånd för servering till allmänheten och tillstånd för servering i slutet sällskap får ges om serveringsstället tillhandahåller tillredd mat. Enligt 8 kap. 2 § alkohollagen (2010:1622), AL, kan serveringstillstånd ges för servering till allmänheten eller i förening, företag eller annat slutet sällskap. Kravet på mat regleras i 8 kap. 15 § AL.

Vid tillfälligt tillstånd för alkoholservering ställer AL lägre krav på matutbud och utrustning. Det finns inget krav att serveringsstället har ett eget kök i anslutning till serveringslokalen när det gäller tillfälligt tillstånd för alkoholservering. Det finns inte heller krav att gästerna ska erbjudas ett varierat utbud av maträtter. Att det ställs lägre krav på mat innebär att det är tillräckligt att det tillhandahålls någon form av tillredd mat. Tillredd mat innebär att den kan beredas på annat sätt än genom tillagning på mer traditionellt vis (kokning, stekning, fritering, etc.). Enbart sallader eller smörgåsar är dock inte tillredd mat i lagens mening.

Det finns mer förklaring i förarbetena, bland annat i Prop. 2009/10:125 på sidan 105., Prop. 2011/12:61 på sidan 16. och SOU 2009:22 på sidan 264.

Det finns inget skrivet i alkohollagen som reglerar hur mycket köket på ett serveringsställe ska användas. Lagen säger att köket ska vara:

• eget
• i anslutning till serveringslokalen
• lämpligt att tillhandahålla lagad eller på annat sätt tillredd mat samt möjliggöra ett varierat matutbud.

För att få stadigvarande serveringstillstånd för servering till allmänheten ska alla krav uppfyllas.

Enligt 8 kap. 15 § alkohollagen (2010:1622), AL, får stadigvarande tillstånd för servering till allmänheten medges endast om serveringsstället har ett eget kök i anslutning till serveringslokalen samt tillhandahåller lagad eller på annat sätt tillredd mat. Det är även ett krav att gästerna ska kunna erbjudas ett varierat utbud av maträtter.

Varken förarbetet till den befintliga alkohollagen eller rättspraxis efter ikraftträdandet av AL behandlar frågan om i vilken omfattning ett kök, som uppfyller alkohollagens alla krav, ska användas på serveringsstället. Det är dock tydligt av förarbetena att det är den allmänna standarden, såväl på maten som på miljön, som ska vara avgörande för möjligheten att få serveringstillstånd, inte typen av köksutrustning eller mat. (Prop. 2009/10:125 105 s. 104–105)

Enligt förarbetet gäller kravet på ett varierat matutbud under hela den tid som serveringstillståndet gäller, men med hänsyn till att det är tillräckligt att det efter kl. 23.00 erbjuds ett enklare utbud, till exempel kalla maträtter eller maträtter som värms i mikrovågsugn. (Prop. 2009/10:125 105) För att uppfylla lagstiftarens mål behöver därför köket vara lämpligt för en fortlöpande användning i sökandes rörelse. Det kan inte sägas generellt hur mycket ett kök på ett serveringsställe med stadigvarande serveringstillstånd till allmänheten måste/kan användas. Ett kök behöver inte användas kontinuerligt på serveringsstället, utan kökspersonalen använder det efter behov, det vill säga enligt gästernas beställning av mat. Det innebär med andra ord att det inte räcker att köket exempelvis endast finns på serveringsstället vid ansökan, utan köket ska vara fortlöpande nåbart för att tillhandahålla lagad eller på annat sätt tillredd mat och det ska möjliggöra varierat matutbud under hela serveringstiden.

Nej det stämmer inte, men huvudregeln är att servering av enklare beredd mat inte är tillräckligt för att få serveringstillstånd. Att endast värma upp mat är inte heller tillräckligt, till exempel att köpa färdiglagade pajer som värms upp på plats.

En förutsättning för att serveringstillstånd till allmänheten ska kunna ges, är att maten är lagad eller tillredd. Det innebär att råvaror på något sätt ska ha förädlats i restaurangens kök. Gästerna ska kunna erbjudas ett varierat utbud av maträtter under hela serveringstiden, men matutbudet får begränsas till ett fåtal enklare rätter efter kl. 23:00. Det är inte nödvändigt att maten är varm så länge utbudet av mat, kvaliteten och den allmänna standarden i övrigt uppfyller vad som krävs för att få serveringstillstånd.

Gällande caféverksamheter finns två domar från kammarrätter som kan vara vägledande vid bedömning av caféer:

• Kammarrätten i Jönköpings dom den 26 maj 2014 i mål nr 141-14
• Kammarrätten i Sundsvall 29 juni 2017 mål nr 761-17.

Utifrån rättspraxis kan det konstateras att det faktum att en verksamhet med vissa inslag av cafékaraktär utgör inte i sig hinder mot serveringstillstånd. En sammantagen bedömning av matutbud, serveringslokaler, utrustning och kök måste göras i det enskilda fallet. Det är även avgörande att sökandens verksamhet inte riktar sig till barnfamiljer eller ungdomar och att alkoholserveringen på grund av serveringsställets belägenhet eller av andra skäl inte kan befaras medföra olägenheter i ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa.

Mjöd och folköl är alkoholdrycker med delvis olika tillverkningsprocesser. Definitionen för folköl finns i 1 kap. 8 § alkohollagen (2010:1622) AL, medan mjöd ingår i den grupp av alkoholdrycker som regleras i 1 kap. 9 § AL, annan jäst alkoholdryck. Det innebär att folköl är en dryck som framställts genom jäsning med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne och som har en alkoholhalt som överstiger 2,25 men inte 3,5 volymprocent. Mjöd tillhör definitionen annan jäst alkoholdryck som framställts genom jäsning av frukt, bär eller andra växtdelar och som inte är vin eller öl.

Mjöd kan med andra ord inte klassas som folköl. Därför kan det antingen krävas serveringstillstånd med stöd av 8 kap. 1 § AL eller en anmälan av folkölservering med stöd av 8 kap. 8 § AL, beroende på vilka alkoholdrycker som serveringsstället tänker servera.

Det finns inga bestämmelser av exakta mängder av ingredienser som definierar respektive alkoholdryck i AL. Däremot är mjöd och öl olika typer av alkoholdrycker enligt definitionerna i AL. Eftersom folköl ska "framställas genom jäsning med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne" är det troligtvis inte tillåtet att tillsätta malt i mjöd för att sedan kalla det folköl.

Ja, en restaurang får sälja folköl för avhämtning under förutsättning att kraven i 5 kap. 5 § alkohollagen (2010:1622) är uppfyllda. Detta är för att en sådan verksamhet räknas som detaljhandel med folköl och då är förutsättningarna för det att:

• lokalen från hygienisk synpunkt är godkänd enligt Livsmedelsverkets föreskrifter (2005:20) om hygien eller registrerad hos kommunen i enlighet med förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien (prop. 2009/10:125 s. 82)
• det krävs även att det utrymme där försäljningen äger rum ska vara avsett för stadigvarande verksamhet med livsmedel och att det där också säljs mat.

Har restaurangen ett serveringstillstånd är ovanstående krav uppfyllda genom tillståndet och då krävs det inte att tillståndshavaren anmäler serveringen av folköl enligt 8 kap. 8 § alkohollagen. För att försäljning av folköl ska få ske i serverings- eller avhämtningsverksamheten, krävs dock en anmälan till kommunen.
Saknas serveringstillstånd får varken servering eller avhämtning av folköl påbörjas innan en anmälan har gjorts till den kommun där försäljningen ska ske. Detta framgår av 5 kap. 5 § 3 st. och 8 kap. 8 § 3 st. alkohollagen.

För att få tillverka folköl krävs först och främst att Skatteverket har godkänt tillverkaren som upplagshavare för tillverkning eller bearbetning av folköl.

För servering av folköl till konsument görs ingen åtskillnad mellan tillverkare och andra aktörer i alkohollagen (2010:1622), AL. Samma regler gäller för alla som ska servera till konsument. Försäljning av folköl får bedrivas i tillverkarens restaurang utan särskilt serveringstillstånd. Det finns dock andra krav som ska vara uppfyllda. För servering av folköl krävs enligt 8 kap. 8 § AL att serveringsstället/verksamhetsutövaren:

• har en registrerad livsmedelsanläggning för stadigvarande verksamhet med livsmedel
• serverar mat
• har anmält verksamheten till kommunen
• bedriver egenkontroll och har ett lämpligt egenkontrollprogram för det.

Om tillverkaren även vill servera sin egenproducerade starköl i restaurangen, ska den ansöka om serveringstillstånd hos den kommun där serveringsstället är beläget. I detta fall krävs ingen separat anmälan, folköl får serveras inom ramen för serveringstillståndet.

För den som har ett stadigvarande serveringstillstånd ska provsmakning enligt 8 kap. 6 och 7 § AL alltid anmälas till kommunen innan arrangemanget sker.

Provsmakning kan ske inom ramen för servering så länge som alla förutsättningar för tillståndet uppfylls. Till exempel så måste köket vara öppet och kunna erbjuda gästerna ett varierat utbud av mat. Det finns då inte några regler för hur stora mängder som provsmakningen får omfatta så länge ordning och nykterhet upprätthålls. Om det erbjuds provsmakning som en del av ordinarie servering behöver det inte anmälas.

Om man vill erbjuda provsmakning utan servering av mat får det bara röra sig om en mindre mängd dryck. I förarbetena till alkohollagen anges cirka en matsked per provsmakad dryck. Provsmakningen måste ske i den lokal som det stadigvarande tillståndet gäller och får bara omfatta drycker som omfattas av tillståndet. Sådan provsmakning ska alltid anmälas till kommunen, oavsett om provsmakningen erbjuds allmänheten eller ett slutet sällskap.

Ja. Det finns inte några krav på att det stadigvarande serveringstillståndet ska gälla servering till allmänheten. Innan arrangemanget genomförs ska dock en anmälan lämnas in till kommunen av tillståndshavaren.

En partihandlare som inte har ett stadigvarande serveringstillstånd och inte heller är tillverkare kan inte få ett stadigvarande provsmakningstillstånd.

Stadigvarande serveringstillstånd gäller som huvudregel tillsvidare. Kommunen kan dock begränsa tillståndet för en viss tid om det finns särskilda skäl. Begränsningen kan användas om förhållandena är sådana att man redan vid tiden för beslut kan förutse att en ny prövning kommer att behöva göras (prop. 1994/95 s. 101). Som exempel på vad som skulle kunna utgöra särskilda skäl anges tillfällen då:

• sökandens situation endast kan överblickas för en begränsad tid, eller
• förändringar i verksamheten kan förutses.

Ett exempel på en dom där tillstånd med prövotid behandlats är Kammarrätten i Göteborg, mål nr 2002-1259. Ett tidsbegränsat serveringstillstånd på ett år meddelades för att tillståndshavaren saknade erfarenhet av att bedriva restaurangverksamhet och det fanns risk för alkoholpolitiska olägenheter. Under prövotiden ådrog sig tillståndshavaren sex betalningsanmärkningar, fyra restföringar och lämnade in en skattedeklaration för sent. Detta ledde till att kommunen avslog ansökan om fortsatt serveringstillstånd efter prövotidens utgång då innehavaren inte ansågs lämplig. Kammarrätten instämde i denna bedömning.

Ett annat exempel är en dom från Kammarrätten i Göteborg, mål nr 2005-3738. Den handlar om en nyetablerad restaurang som hade medgetts utökad serveringstid till 02 under en prövotid om ett år. Under löpande prövotid önskade restaurangen att utöka serveringstiden till 03. Kammarrätten bedömde att ett utökat tillstånd till 03 skulle medges under fredagar och lördagar under den prövotid som återstod.

Att ha begått brott eller agerat på ett ekonomiskt olämpligt sätt innebär inte att det inte är möjligt att i framtiden få, eller återfå, serveringstillstånd. Hur lång tid som behöver ha passerat måste bedömas utifrån förhållandena i det enskilda fallet. Som exempel kan det i denna bedömning ha betydelse

• hur allvarliga de ekonomiska missförhållandena varit,
• ett brotts karaktär eller
• om ett missförhållande eller brott haft koppling till en aktiv serveringsverksamhet.

I en dom från Kammarrätten framgår att det sällan finns skäl att godta kortare karenstid än tre år för brott med anknytning till rörelsen. (Kammarrätten i Stockholm, mål nr 7551-13)

I ett avgörande från Kammarrätten var betydande belopp i restföringar och betalningsuppmaningar inte hinder mot att få serveringstillstånd (Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 1578-16). Detta berodde på att:

• det låg mer än tre år tillbaka i tiden,
• skulderna reglerats och
• ytterligare ekonomisk misskötsel inte skett.

Tre års karens har ansetts som tillräckligt lång tid för allvarlig våldsbrottslighet i en dom. I ett annat avgörande bedömdes två och ett halvt år inte vara en tillräckligt lång karenstid. (Kammarrätten i Göteborg, mål nr 1996-6840, Kammarrätten i Stockholm, mål nr 1995-3879).

Betydande förändringar av ägarförhållandena ska anmälas till kommunen. Även efter ett ägarbyte ska samtliga personer med betydande inflytande i verksamheten vara lämpliga. Kommunen kan därför behöva utreda nytillkomna ägare, baserat på informationen i anmälan.

Om nytillkomna personer med betydande inflytande visar sig vara olämpliga medför det att tillståndshavaren ses som olämplig. Detta innebär att tillståndet ska återkallas då lämplighetskravet avseende verksamheten inte längre uppfylls.

Det finns ingen definition av vad betydande belopp är utan det behöver prövas från fall till fall. Vid bedömningen kan flera skulder behöva räknas ihop för att se om de sammantaget utgör betydande belopp.

Det finns flera rättsfall där frågan berörs, till exempel så bedömde Regeringsrätten (RÅ 1996 ref. 90) att 302 875 kronor var ett betydande belopp. Kammarrätten i Sundsvall (mål nr 1998-1388) bedömde att restförda skatter och avgifter om 224 182 kr utgjorde ett betydande belopp. Kammarrätten i Jönköping (mål nr 2014-1997) har i ett annat fall bedömt att ett underskott på skattekontot med 459 124 kr var ett betydande belopp.