Sammanfattning

År 2018 var det 17 procent av befolkningen 16–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande. Andelen var högst bland kvinnor, unga samt bland personer födda utanför Europa. Andelen som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande har ökat sedan 2006, både bland kvinnor och män, i de flesta åldersgrupper och i samtliga utbildningsgrupper. Andelen personer som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande varierade beroende på län med som lägst 10 procent och som högst 17 procent år 2015/18.

Introduktion

Psykisk ohälsa kan betraktas som ett paraplybegrepp och omfattar tillstånd med olika svårighetsgrad, alltifrån allvarliga psykiska sjukdomar till olika former av mildare symtom med varierande intensitet och varaktighet (2). Milda symtom kan förorsaka lidande, men behöver inte spegla en psykiatrisk diagnos. Studier tyder på att psykisk ohälsa är vanligt förekommande världen över. Nästan en av fem personer uppfyller kriterierna för vissa vanliga psykiatriska besvär varje år, företrädelsevis ångest och depression, och besvären är mer förekommande bland kvinnor än bland män (1). Indikatorn "Nedsatt psykiskt välbefinnande" visar hur stor andel av befolkningen i åldern 16–84 år som angett höga värden på självskattningsskalan General Health Questionnaire, GHQ (3), vilket kan indikera lättare former av psykisk ohälsa (4).

Kön

År 2018 uppgav 17 procent av befolkningen 16–84 år nedsatt psykiskt välbefinnande (figur 1). Nedsatt psykiskt välbefinnande uppgavs oftare av kvinnor än av män. År 2018 var andelen 20 procent bland kvinnor och 14 procent bland män. Skillnaden mellan kvinnor och män var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 1. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på kön, under perioden 2006–2018.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Nedsatt psykiskt välbefinnande ökade hos både kvinnor och män under perioden 2006–2018 (figur 1). Dessa trender var statistiskt säkerställda Andelen invånare som uppgav nedsatta psykiskt välbefinnande ökade med 3 procentenheter bland kvinnor och 4 procentenheter bland män mellan 2006 och 2018. Det hade inte skett någon statistiskt säkerställd förändring i skillnad mellan andel kvinnor och män som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande under perioden.

Ålder

Andelen invånare med nedsatt psykiskt välbefinnande var högst i den yngsta åldersgruppen och lägst i den äldsta (figur 2). I alla åldersgrupper uppgav kvinnor oftare än män nedsatt psykiskt välbefinnande (figur 2, val kön). I åldersgruppen 16–29 år uppgav 25 procent nedsatt psykiskt välbefinnande 2018. Motsvarande andel i åldersgruppen 30–44 år var 20 procent och i gruppen 45–64 år 14 procent. I åldersgruppen 65–84 år var andelen 9 procent. Skillnaden mellan referensgruppen 30–44 år och övriga åldersgrupper var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på ålder, under perioden 2006–2018, med möjlighet att välja kön.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Andelen som angav nedsatt psykiskt välbefinnande ökade från 2006 till 2018 i alla grupper utom i den äldsta där trenden inte var lika tydlig (figur 2). I den yngsta åldersgruppen 16–29 år var andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande 6 procentenheter högre 2018 jämfört med 2006. I åldersgruppen 30–44 år var andelen 4 procentenheter högre, och i åldersgruppen 45–64 år 3 procentenheter högre. Trenden i dessa åldersgrupper var statistiskt säkerställd. Även i den äldsta åldersgruppen 65–84 år fanns en statistiskt säkerställd ökande trend under perioden. Andelen som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande var högst 2006 med 9 procent, men minskade till 7 procent 2007 för att sedan öka igen. Skillnaden i andelen som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 16–29 ökade under perioden.

Utbildningsnivå

Andelen av befolkningen 25–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande var likartad mellan de olika utbildningsgrupperna 2018 (figur 3). I grupperna med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå var andelen invånare med nedsatt psykiskt välbefinnande 13 respektive 15 procent, medan den var 16 procent i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå. Fler kvinnor än män uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande oavsett utbildningsnivå (figur 3, val kön). Det fanns inga statistiskt säkerställda skillnader i nedsatt psykiskt välbefinnande mellan personer med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper. När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län uppstod statistiskt säkerställda skillnader där nedsatt psykiskt välbefinnande var högre bland grupperna med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå. Detta förklaras till stor del av att ålderssammansättningen ser olika ut i de olika utbildningsgrupperna.

Figur 3. Andel (procent) invånare i åldern 25–84* år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2018, med möjlighet att välja kön.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

* Åldersgruppen 65–84 år innehåller endast personer 65–74 år 2006–2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande ökade i alla utbildningsgrupper under perioden 2006–2018 (figur 3). Dessa trender var statistiskt säkerställda i samtliga utbildningsgrupper. Andelen invånare som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande var 4 procentenheter högre i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå och 2 procentenhet högre i gruppen med gymnasial utbildningsnivå 2018 jämfört med 2006. I gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå var andelen 1 procentenhet högre. Det hade inte skett någon statistiskt säkerställd förändring i skillnad mellan andel i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande under perioden.

Födelseland

Andelen personer som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande var 16 procent bland personer födda i Sverige (figur 4). Bland personer födda i övriga Norden samt övriga Europa var andelen 12 respektive 20 procent. Bland personer födda utanför Europa var andelen som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande 21 procent. Skillnaden i nedsatt psykiskt välbefinnande mellan personer födda i Sverige och i övriga födelseregioner var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, ålder och län.

Figur 4. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2018, med möjlighet att välja kön.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2018 såg utvecklingen av nedsatt psykiskt välbefinnande olika ut för personer från de olika födelseregionerna (figur 4). Andelen invånare som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande var 3 procentenheter högre hos personer födda i Sverige 2018 jämfört med 2006, medan andelen i övriga grupper fluktuerade över tid. Trenden bland personer födda i Sverige under perioden 2006–2018 var statistiskt säkerställd. Skillnaden i andelen som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande mellan gruppen födda i Sverige och födda i övriga Europa ökade under perioden.

Län

Andelen personer i befolkningen som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande varierade beroende på län med som lägst 10 procent och som högst 17 procent år 2015/18. Bland de län med högst andel invånare som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande år 2015/18 fanns Örebro län och Stockholms län (figur 5). Bland län med lägst andel invånare som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande fanns Blekinge län.

Figur 5. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på län, under perioden 2004/07–2015/18, med möjlighet att välja kön och kommunnivå.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna om nedsatt psykiskt välbefinnande kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor?" (HLV) och avser perioden 2006–2018. Under 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Sedan 2016 skickas enkäten ut vartannat år. Enkäten skickades till 40 000 personer 2018. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 42 procent 2018. Lägst svarsfrekvens fanns i åldersgruppen 16–29 år. Indikatorn "Nedsatt psykiskt välbefinnande" visar andelen invånare i åldern 16–84 år som har angett höga värden på självskattningsskalan General Health Questionnaire, GHQ (3), vilket kan indikera lättare former av psykisk ohälsa (4). Analyserna baseras på fem frågor från GHQ, vilka presenteras i informationsrutan i anslutning till varje figur. Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt kartan.

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senaste året, trender över tid inom en grupp och skillnader i trender över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i nedsatt psykiskt välbefinnande mellan t.ex. olika utbildningsgrupper beror på utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom vad gäller utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för dem över 74 år 2006–2009.

Under rubriken födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen. Under rubriken län används fyraårsmedelvärden för att få tillräckligt stort dataunderlag.

Referenser

  1. Steel Z, Marnane C, Iranpour C, Chey T, Jackson JW, Patel V, et al. The global prevalence of common mental disorders: a systematic review and meta-analysis 1980–2013. International Journal of Epidemiology. 2014;43(2):476-93. DOI: 10.1093/ije/dyu038
  2. Bremberg S, Dalman C. Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd: en kunskapsöversikt. Stockholm: Formas, Forte, Vetenskapsrådet och Vinnova, 2015; Hämtad från: https://forte.se/publikation/begrepp-matmetoder/
  3. Goldberg D, Williams P. A user's guide to the General Health Questionnaire.Windsor, UK: NFER-Nelson; 1988.
  4. Romppel M, Braehler E, Roth M, Glaesmer H. What is the General Health Questionnaire-12 assessing? Dimensionality and psychometric properties of the General Health Questionnaire-12 in a large scale German population sample. Compr Psychiatry. 2013;54(4):406-13. DOI:10.1016/j.comppsych.2012.10.010.

.