Introduktion

Psykisk ohälsa kan betraktas som ett paraplybegrepp som omfattar alltifrån svåra psykiatriska tillstånd till olika former av mildare symtom som varierar i intensitet och varaktighet (1). Milda symtom kan förorsaka lidande, men behöver inte spegla en psykiatrisk diagnos. Indikatorn "Nedsatt psykiskt välbefinnande" visar andelen invånare i åldern 16–84 år som har erhållit höga värden på självskattningsskalan General Health Questionnaire, GHQ (2), vilket indikerar psykisk ohälsa (3). Data kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor?". År 2016 användes fem frågor från General Health Questionnaire, vilka presenteras i informationsrutan i anslutning till varje figur.

Kön

Nedsatt psykiskt välbefinnande uppges oftare av kvinnor än av män. År 2016 var andelen bland kvinnor 19 procent och bland män 12 procent (figur 1). Den statistiska analysen visar att andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande ökade bland både kvinnor och män under perioden 2006–2016a.

Figur 1. Andelen invånare i åldern 16–84 år som uppger nedsatt psykiskt välbefinnande (procent), totalt och fördelat på kön, under perioden 2006–2016.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Ålder

Andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande i befolkningen var 16 procent år 2016. Andelen var högst i den yngsta åldersgruppen och lägst i den äldsta (figur 2). Även i gruppen 30–44 år var andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande högre än i befolkningen som helhet. I åldersgruppen 16–29 år uppgav 23 procent nedsatt psykiskt välbefinnande. Motsvarande andel bland personer i åldern 30–44 år var 17 procent och i gruppen 65–84 år 9 procent. I åldersgruppen 45–64 år var andelen 14 procent. Den statistiska analysen visar att andelen som uppger nedsatt psykiskt välbefinnande har ökat i alla åldersgrupper utom i åldersgruppen 30–44 år under perioden 2006–2016b (framgår inte av figuren).

Figur 2. Andelen invånare i åldern 16–84 år med nedsatt psykiskt välbefinnande (procent), totalt och fördelat på ålder, under perioden 2006–2016.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Utbildningsnivå

Nedsatt psykiskt välbefinnande var lika vanligt förekommande oavsett utbildningsnivå vid mättillfället 2016 (figur 3). Den statistiska analysen visar att andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande har ökat i alla utbildningsgrupper utom i gruppen med eftergymnasial utbildning under perioden 2006–2016c(framgår inte av figuren).

Figur 3. Andelen invånare i åldern 16–84 år med nedsatt psykiskt välbefinnande (procent), totalt och fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2016.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Region (län)

Högst andel med nedsatt psykiskt välbefinnande under perioden 2013–2016 fanns i Stockholms län, 16 procent, följt av Örebro län, 15 procent (figur 4). De lägsta andelarna förekom i Kalmar län och i Gävleborgs län där 10 procent av invånarna i respektive län uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande. Den statistiska analysen visar att andelen invånare med nedsatt psykiskt välbefinnande i relation till hela befolkningen har ökat i Örebro län medan det har skett en minskning i Dalarnas län under perioden 2006–2016d. I resterande län syns inga förändringar under tidsperioden.

Figur 4. Andelen invånare i åldern 16–84 år med nedsatt psykiskt välbefinnande (procent), totalt och fördelat på län, under perioden 2004/07 till 2013/16.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

aI den statistiska analysen kontrollerades för ålder, utbildningsnivå och region (län). Det innebär att resultaten inte beror av variation i någon av de variablerna.

bI den statistiska analysen kontrollerades för kön, utbildningsnivå och region (län). Det innebär att resultaten inte beror av variation i någon av de variablerna.

cI den statistiska analysen kontrollerades för kön, ålder och region (län). Det innebär att resultaten inte beror av variation i någon av de variablerna.

dI den statistiska analysen kontrollerades för kön, ålder och utbildningsnivå. Det innebär att resultaten inte beror av variation i någon av de variablerna.

Referenser

1. Bremberg S, Dalman C. Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd : en kunskapsöversikt. Stockholm: Formas, Forte, Vetenskapsrådet och Vinnova, 2015. [citerad 27 januari 2017].

2. Goldberg D, Williams P. A user's guide to the General Health Questionnaire.Windsor, UK: NFER-Nelson; 1988.

3. Romppel M, Braehler E, Roth M, Glaesmer H. What is the General Health Questionnaire-12 assessing? Dimensionality and psychometric properties of the General Health Questionnaire-12 in a large scale German population sample. Compr Psychiatry. 2013;54(4):406-13. DOI:10.1016/j.comppsych.2012.10.010.