Sammanfattning

Indikatorn "Nedsatt psykiskt välbefinnande" visar hur stor andel av befolkningen i åldern 16–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande enligt GHQ5. Psykisk ohälsa är vanligt förekommande i hela världen och ångest- och depressionstillstånd utgör de vanligaste diagnoserna. Uppskattningsvis drabbas varje år en av fem personer av dessa typer av besvär. Vid mätningen 2016 uppgav 16 procent av befolkningen nedsatt psykiskt välbefinnande, andelen var högre bland kvinnor och personer i den yngsta åldersgruppen, 16–29 år. Under perioden 2006–2016 ökade andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande bland både kvinnor och män, i de flesta åldersgrupper och bland grupperna med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå. Andelen individer som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande varierade mellan länen med som lägst 10 procent och som högst 16 procent av de svarande i befolkningen åren 2013–2016.

Introduktion

Indikatorn nedsatt psykiskt välbefinnande visar andelen individer i åldern 16–84 år med självskattad psykisk ohälsa. Epidemiologiska studier tyder på att psykisk ohälsa är vanligt förekommande världen över. Nästan en av fem personer uppfyller kriterierna för vissa vanliga psykiatriska besvär varje år, företrädelsevis ångest och depression, och besvären är mer förekommande bland kvinnor än bland män (1). Psykisk ohälsa kan betraktas som ett paraplybegrepp och omfattar tillstånd med olika svårighetsgrad, alltifrån allvarliga psykiatriska sjukdomar till olika former av mildare symtom med varierande intensitet och varaktighet (2). Milda symtom kan förorsaka lidande, men behöver inte spegla en psykiatrisk diagnos.

Kön

I befolkningen var andelen individer 16–84 år med nedsatt psykiskt välbefinnande 16 procent (figur 1). Nedsatt psykiskt välbefinnande uppgavs oftare av kvinnor än av män. År 2016 var andelen 19 procent bland kvinnor och 12 procent bland män. Andelen individer som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande vid mätningen 2016 har ökat med 1,7 procentenheter för kvinnor och med 2,1 procentenheter för män jämfört med 2006.

Figur 1. Andel (procent) individer i åldern 16–84 år som uppger nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på kön, under perioden 2006–2016.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Statistiskt analyserade könsskillnader

Skillnaden mellan könen för 2016 kvarstod när hänsyn togs till utbildningsnivå, ålder och län, vilket tyder på att skillnaden inte kan förklaras av olikheter i utbildningsnivå, ålder eller län mellan könen. Andelen individer 16–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande har ökat statistiskt signifikant hos både kvinnor och män under perioden 2006–2016, men andelen fluktuerade mellan åren.

Ålder

Andelen individer med nedsatt psykiskt välbefinnande var högst i den yngsta åldersgruppen och lägst i den äldsta (figur 2). I åldersgruppen 16–29 år uppgav 23 procent att de har nedsatt psykiskt välbefinnande. Motsvarande andel bland personer i åldern 30–44 år var 17 procent och i gruppen 45–64 år var andelen 14 procent. I åldersgruppen 65–84 år var andelen 8,7 procent. Andelen individer som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande vid mätningen 2016 har i den yngsta åldersgruppen 16–29 år ökat med 3,2 procentenheter jämfört med 2006. I åldersgruppen 45–64 år har andelen som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande 2016 ökat med 3,5 procentenheter jämfört med 2006.

Figur 2. Andel (procent) individer i åldern 16–84 år med nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på ålder, med möjlighet att välja kön, under perioden 2006–2016.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Statistiskt analyserade åldersskillnader

Skillnaden mellan åldersgrupperna 2016 kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå och län, vilket tyder på att skillnaden inte kan förklaras av olikheter i kön, utbildningsnivå eller län mellan de olika åldrarna. En statistisk signifikant ökning av andelen individer som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande fanns i åldersgrupperna 16–29 år och 45–64 år under perioden, men andelen fluktuerade mellan åren. I övriga åldersgrupper skedde inga statistiskt signifikanta förändringar under samma period.

Utbildningsnivå

År 2016 var förekomsten av nedsatt psykiskt välbefinnande bland individer 25–84 år likartad mellan de olika utbildningsgrupperna (figur 3). I grupperna med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå var andelen individer med nedsatt psykiskt välbefinnande 13 respektive 14 procent, medan den var 16 procent i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå. Andelen individer som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande vid mätningen 2016 har ökat med 3,9 procentenheter i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå och med 0,9 procentenheter i gruppen med gymnasial utbildningsnivå jämfört med 2006.

Figur 3. Andel (procent) individer i åldern 25–84* år med nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på utbildningsnivå, med möjlighet att välja kön, under perioden 2006–2016.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

*Åldersgruppen 65–84 år innehåller endast personer 65–74 år, 2006–2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Statistiskt analyserade skillnader i utbildningsnivå

Skillnaden mellan utbildningsgrupperna för 2016 kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder och län, vilket tyder på att skillnaden inte kan förklaras av olikheter i kön, ålder eller län mellan utbildningsgrupperna. Det fanns en statistiskt signifikant ökning av andelen individer 25–74 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande under perioden 2006–2016 i grupperna med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå men inte i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå. Andelen individer som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande fluktuerar i samtliga utbildningsgrupper under perioden 2006–2016.

Län

Högst andel individer 16–84 år med nedsatt psykiskt välbefinnande under perioden 2013–2016 fanns i Stockholms län, 16 procent, följt av Örebro län, 15 procent (figur 4). De lägsta andelarna förekom i Kalmar län och i Gävleborgs län där 10 procent av invånarna i respektive län uppgav att de har nedsatt psykiskt välbefinnande.

Figur 4. Andel (procent) individer i åldern 16–84 år med nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på län, med möjlighet att välja kön, under perioden 2004–2007 till 2013–2016.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Statistiskt analyserade skillnader på länsnivå

Skillnaden mellan länen för 2013–2016 kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder och utbildningsnivå, vilket tyder på att skillnaden inte kan förklaras av olikheter i kön, ålder eller utbildningsnivå mellan länen.

Metod

Uppgifterna om nedsatt psykiskt välbefinnande kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor?" och avser perioden 2006–2016. Under denna period har enkätutskicken gjorts årligen till cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år, sedan 2016 skickas enkäten ut vartannat år. Indikatorn "Nedsatt psykiskt välbefinnande" visar andelen individer i åldern 16–84 år som har angett höga värden på självskattningsskalan General Health Questionnaire, GHQ (3), vilket indikerar lättare former av psykisk ohälsa (4). År 2016 användes fem frågor från General Health Questionnaire, vilka presenteras i informationsrutan i anslutning till varje figur. Observera att resultaten kommer från en urvalsundersökning och innebär därför viss osäkerhet. För att få en uppfattning om osäkerheten, se konfidensintervallen som visas i figurerna samt kartan.

De deskriptiva resultaten som beskrivs i text och visas i figurerna visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år, utom vad gäller utbildningsnivå där resultaten visas för åldern 25–84 år, eftersom yngre personer ofta inte hunnit uppnå högre utbildningsnivåer. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom vad gäller utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för dem över 74 år, 2006–2009.

I de statistiska analyserna ingår ålder, kön utbildningsnivå och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i nedsatt psykiskt välbefinnande mellan t.ex. olika utbildningsgrupper beror på utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna.

Under rubriken län (län) används fyraårsmedelvärden för att få tillräckligt stort dataunderlag.

Referenser

  1. Steel Z, Marnane C, Iranpour C, Chey T, Jackson JW, Patel V, et al. The global prevalence of common mental disorders: a systematic review and meta-analysis 1980–2013. International Journal of Epidemiology. 2014;43(2):476-93.
  2. Bremberg S, Dalman C. Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd: en kunskapsöversikt. Stockholm: Formas, Forte, Vetenskapsrådet och Vinnova, 2015. [citerad 7 mars 2018]. Hämtad från: forte.se/publikation/begrepp-matmetoder/
  3. Goldberg D, Williams P. A user's guide to the General Health Questionnaire.Windsor, UK: NFER-Nelson; 1988.
  4. Romppel M, Braehler E, Roth M, Glaesmer H. What is the General Health Questionnaire-12 assessing? Dimensionality and psychometric properties of the General Health Questionnaire-12 in a large scale German population sample. Compr Psychiatry. 2013;54(4):406-13. DOI:10.1016/j.comppsych.2012.10.010.