Psykosomatiska besvär bland skolelever

Psykosomatiska besvär bland skolelever är en av de indikatorer som Folkhälsomyndigheten valt för att mäta folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Tillsammans med övriga indikatorer ger den en uppfattning om hur befolkningen i Sverige mår. Indikatorn uppdateras vart fjärde år.

Sammanfattning

Andelen elever med psykosomatiska besvär ökade bland 11-åringar mellan åren 2013/14 och 2017/18. För flickorna ökade andelen som uppgav psykosomatiska besvär från 29 procent 2013/14 till 41 procent 2017/18, och för pojkarna ökade andelen från 20 till 30 procent under samma period. Det är de högsta andelarna för 11-åriga flickor och pojkar sedan studien började 1985/86. Att ha två eller fler psykosomatiska besvär oftare än en gång i veckan var vanligare bland 15-åringar än bland 13- och 11-åringar, och bland dem som uppfattar familjens ekonomi som dålig jämfört med dem som uppfattar familjens ekonomi som bra.

Introduktion

Forskning tyder på att den psykiska ohälsan bland barn och unga i höginkomstländer har ökat under de senaste 30 åren i synnerhet bland flickor (1-2), samt att socioekonomisk utsatthet ökar risken för psykisk ohälsa (2-3). Här redovisas resultatet för Sverige med fokus på skolelever som uppgav att de har haft minst två psykosomatiska besvär mer än en gång i veckan under det senaste halvåret. Under rubriken socioekonomiska förhållanden redovisas förekomsten av psykosomatiska besvär fördelat på olika socioekonomiska grupper.

Kön och ålder

Andelen som rapporterade två eller fler psykosomatiska besvär mer än en gång i veckan skiljer sig mellan flickor och pojkar, samt mellan olika åldersgrupper (figur 1). Vid mätningen 2017/18 var det bland 11-åringarna 41 procent av flickorna och 30 procent av pojkarna som uppgav besvär. Andelen bland 13-åringarna var 52 procent av flickorna och 28 procent av pojkarna. Andelen som uppgav psykosomatiska besvär var högst bland 15-åriga flickor, 62 procent. Bland 15-åriga pojkar var andelen 35 procent. För både 13-åringar och 15-åringar har andelen med besvär gradvis ökat sedan mätningarna startade i mitten av 1980-talet. Sedan förra mätningen 2013/14 har andelen 11-åringar med besvär ökat med 12 procentenheter för flickor och 10 procentenheter för pojkar.

Figur 1. Andel (procent) 11- 13- och 15-åringar som uppger att de haft minst två psykosomatiska besvär mer än en gång i veckan under de senaste sex månaderna, fördelat på kön och ålder, under perioden 1993/94–2017/18.

Källa: Skolbarns hälsovanor, Folkhälsomyndigheten.

Socioekonomiska förhållanden

I undersökningen Skolbarns hälsovanor fick eleverna även svara på frågan "Hur pass bra ställt ekonomiskt tycker du att din familj har det?". Figur 2 visar andelen flickor och pojkar som har svarat att familjen har bra, genomsnittlig eller dålig ekonomi. Elevernas svar på frågan användes som ett mått på deras socioekonomiska förhållanden och relaterades till förekomsten av psykosomatiska besvär. Andelen elever som har svarat att familjen har det bra eller mycket bra ställt ökade fram till 2005/06 och har sedan dess legat på en stabil nivå.

Figur 2. Andel (procent) 11- 13- och 15-åringar som har uppgett att familjen har det bra, genomsnittligt respektive dåligt ställt ekonomiskt, 1993/94–2017/18.

Källa: Skolbarns hälsovanor, Folkhälsomyndigheten.

Resultatet visar att elevernas uppfattning om familjens ekonomi var relaterad till psykosomatiska besvär (figur 3). Att ha två eller fler psykosomatiska besvär mer än en gång i veckan var vanligast bland elever som uppfattar familjens ekonomi som dålig. Under 1990-talet sågs en skillnad i besvär främst mellan elever som uppfattade familjens ekonomi som dålig och elever som uppfattade familjens ekonomi som bra. Under 2000-talet ses även en skillnad i besvär mellan elever som uppfattade familjens ekonomi som genomsnittlig jämfört med dem som uppfattade familjens ekonomi som bra.

Figur 3 Andel (procent) 11- 13- och 15-åringar som uppger att de haft minst två psykosomatiska besvär mer än en gång i veckan under de senaste sex månaderna, fördelat efter socioekonomisk situation, under perioden 1993/94–2017/18.

Källa: Skolbarns hälsovanor, Folkhälsomyndigheten.

Födelseland

Psykosomatiska besvär bland 11-, 13- och 15-åringar uppgavs av 53 procent bland flickor födda i Sverige och av 51 procent flickor födda utomlands under 2017/18 (figur 4). Bland pojkar födda i Sverige i samma ålder uppgav 32 procent psykosomatiska besvär, jämfört med 25 procent bland pojkar födda utomlands under samma period. Det finns inga statistiskt säkerställda skillnader i förekomsten av psykosomatiska besvär mellan elever födda i Sverige och elever födda utomlands.

Figur 4 Andel (procent) 11-, 13- och 15-åringar som uppger att de haft minst två psykosomatiska besvär mer än en gång i veckan under de senaste sex månaderna, fördelat efter födelseland, under perioden 1997/98–2017/18.

Källa: Skolbarns hälsovanor, Folkhälsomyndigheten.

Metod

Vart fjärde år deltar Sverige och ett fyrtiotal andra länder i en internationell undersökning, "Skolbarns hälsovanor". I Sverige genomförs undersökningen av Folkhälsomyndigheten och de senaste resultaten är från 2017/18. I undersökningen deltar barn i åldrarna 11, 13 respektive 15 år, som får besvara frågor, bland annat om olika former av besvär. Med psykosomatiska besvär menas både psykiska besvär (känt mig nere, varit irriterad eller på dåligt humör, känt mig nervös och haft svårt att somna) samt somatiska (kroppsliga) besvär, som ont i magen och ryggen, huvudvärk eller yrsel. I figur 2, 3 och 4 är åldersgrupperna 11-, 13- och 15-åringar i hopslagna.

Referenser

  1. Bor W, Dean AJ, Najman J, Hayatbakhsh R. Are child and adolescent mental health problems increasing in the 21st century? A systematic review. Aust N Z J Psychiatry. 2014;48(7):606-16. DOI:10.1177/0004867414533834.
  2. Collishaw S. Annual research review: Secular trends in child and adolescent mental health. J Child Psychol Psychiatry. 2015;56(3):370-93. DOI:10.1111/jcpp.12372.
  3. Reiss F. Socioeconomic inequalities and mental health problems in children and adolescents: a systematic review. Soc Sci Med. 2013;90:24-31. DOI:10.1016/j.socscimed.2013.04.026
Gå till toppen av sidan