Sammanfattning

Indikatorn "Övervikt och fetma" visar hur stor andel av den svenska befolkningen i åldersgruppen 16–84 år som uppgav att de har övervikt och fetma 2006–2016. Under det senaste decenniet ses en ökning i andelen med övervikt respektive fetma, och år 2016 var andelen av de svarande i befolkningen som uppgav övervikt 36 procent och 15 procent uppgav fetma. Sammantaget betyder det att mer än hälften (51 procent) av befolkningen uppgav övervikt eller fetma. Övervikt och fetma varierar mellan olika grupper baserat på kön, ålder och utbildningsnivå. Fetma är till exempel vanligare bland äldre än bland yngre, och vanligare bland de med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå än bland dem med eftergymnasial utbildningsnivå. Andelen med övervikt och fetma av de svarande i befolkningen varierade beroende på län med som lägst 44 procent och som högst 58 procent åren 2013–2016.

Introduktion

Ett högt BMI (BMI ≥ 25) utgör en riskfaktor för att drabbas av ett flertal olika sjukdomar och är en av de främsta orsakerna till förlorade friska levnadsår i Sverige (1). Övervikt och fetma ökar bland annat risken för typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdom (2). Statistik visar att andelen med övervikt och fetma ökar i befolkningen. Andelen med fetma har tredubblats sedan 1980-talet, vilket betyder att över en miljon vuxna i dag har fetma.

Kön

Mer än hälften (51 procent) av Sveriges befolkning har idag övervikt eller fetma (figur 1). För övervikt och fetma sammantaget (BMI ≥ 25) i åldern 16–84 år var andelen större bland män, 57 procent, än bland kvinnor, 44 procent, vid mätningen 2016. Sammanlagt 36 procent av befolkningen har övervikt (BMI 25–29,9) år 2016, 42 procent bland män och 28 procent bland kvinnor. För fetma var andelen 15 procent bland såväl män som kvinnor.

Andelen individer med övervikt och fetma har ökat med 4,8 procentenheter bland kvinnor och med 5,1 procentenheter bland män vid mätningen 2016 jämfört med 2006. Andelen individer med fetma har ökat med 2,8 procentenheter hos kvinnor och med 4,3 procentenheter hos män vid mätningen 2016 jämfört med 2006.

Figur 1. Andel (procent) individer i åldern 16–84 år med a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma fördelat på kön under perioden 2006–2016.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Statistiskt analyserade könsskillnader

Skillnaden mellan könen för 2016 kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå och län, vilket tyder på att skillnaden inte kan förklaras av olikheter i utbildningsnivå, ålder eller län mellan könen. Analysen visar en statistiskt signifikant ökning av andelen med övervikt och fetma samt fetma i befolkningen och hos både kvinnor och män under perioden 2006–2016.

Ålder

Andelen individer med övervikt och fetma sammantaget var 61 procent i åldersgrupperna 45–64 och 65–84 år vid mätningen 2016. Det innebär att övervikt och fetma var mer än dubbelt så vanligt bland äldre än i den yngsta åldersgruppen 16–29 år, 29 procent (figur 2). Andelen individer med fetma var 19 procent i åldersgrupperna 45–64 och 65–84 år vid mätningen 2016. I åldersgrupperna 16–29 år samt 30–44 år var andelen individer med fetma 8,1 respektive 13 procent.

I åldersgrupperna 16–29 år och 30–44 år har andelen med övervikt och fetma ökat med 6,4 procentenheter respektive 3,6 procentenheter vid mätningen 2016 jämfört med 2006. I åldersgruppen 45–64 år har andelen med övervikt och fetma ökat med 5,8 procentenheter. Andelen med fetma i åldersgrupperna 16–29 och 30–44 år har ökat med 2,6 respektive 1,9 procentenheter vid mätningen 2016 jämfört med 2006. I åldersgrupperna 45–64 år och 65–84 år har andelen med fetma ökat med 4,7 respektive 4,3 procentenheter.

Figur 2. Andel (procent) individer i åldern 16–84 år med a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma fördelat på ålder, med möjlighet att välja kön, under perioden 2006–2016.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Statistiskt analyserade åldersskillnader

Skillnaden mellan åldersgrupperna för 2016 kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå och län, vilket tyder på att skillnaden inte kan förklaras av olikheter i kön, utbildningsnivå eller län mellan de olika åldrarna. Andelen med övervikt och fetma ökade statistiskt signifikant i alla åldersgrupper utom den äldsta, 65–84 år, under perioden 2006–2016. I den äldsta åldersgruppen har det inte skett någon statistiskt signifikant förändring vad gäller andelen med övervikt och fetma. Andelen individer med fetma har ökat statistiskt signifikant i alla åldersgrupper under perioden 2006–2016.

Utbildningsnivå

Andelen med övervikt och fetma i åldern 25–84 år var mindre i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå, 44 procent, än i grupperna med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå, 65 respektive 60 procent, vid mätningen 2016 (figur 3). Även andelen individer med fetma var mindre i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå, 11 procent, än i grupperna med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå, 20 procent.

Andelen individer med övervikt och fetma vid mätningen 2016 har ökat med 4,8 procentenheter i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå och med 8,3 procentenhet i gruppen med gymnasial utbildningsnivå jämfört med 2006. I gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå har andelen med övervikt eller fetma ökat med 5,0 procentenheter Andelen individer med fetma vid mätningen 2016 har ökat med 2,8 procentenheter i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå och med 5,0 procentenheter i gruppen med gymnasial utbildningsnivå jämfört med 2006. I gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå har andelen med fetma ökat med 2,8 procentenheter.

Figur 3. Andel (procent) individer i åldern 25–84* år med a) övervikt och fetma, b) fetma, fördelat på utbildningsnivå, med möjlighet att välja kön, under perioden 2006–2016.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

*Åldersgruppen 65–84 år innehåller endast personer 65–74 år, 2006–2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Statistiskt analyserade skillnader i utbildningsnivå

Skillnaden på grund av utbildningsnivå för 2016 kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder och län, vilket tyder på att skillnaden inte kan förklaras av olikheter i kön, ålder eller län mellan utbildningsgrupper. Andelen individer 25–74 år med övervikt och fetma ökade statistiskt signifikant i samtliga utbildningsgrupper under perioden 2006–2016, men andelen fluktuerade mellan åren i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå. Andelen individer med fetma ökade statistiskt signifikant i samtliga utbildningsgrupper under perioden 2006–2016.

Län

Andelen med övervikt och fetma (BMI ≥ 25) varierade beroende på län med som lägst 44 procent och som högst 58 procent åren 2013–2016 (figur 4). Andelen med övervikt och fetma var lägst i Stockholms län och högst i Gävleborgs län.

Även andelen individer med fetma (BMI ≥ 30) varierade beroende på län med som lägst 11 och som högst 18 procent åren 2013–2016. Andelen med fetma var lägst i Stockholms län och högst i Västernorrlands län.

Figur 4. Andel (procent) individer i åldern 16–84 år med a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma fördelat på län, med möjlighet att välja kön, under perioden 2004–2007 till 2013–2016.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Statistiskt analyserade skillnader på länsnivå

Skillnaden mellan länen för 2013–2016 kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder och utbildningsnivå, vilket tyder på att skillnaden inte kan förklaras av olikheter i kön, ålder eller utbildningsnivå mellan länen.

Metod

Självrapporterad vikt och längd från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor?" ligger till grund för beräkningar av BMI, och avser perioden 2006–2016. Under denna period har enkätutskicken gjorts årligen till cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år, sedan 2016 skickas enkäten ut vartannat år. BMI uttrycker förhållandet mellan vikten i kilogram dividerat med längden i meter i kvadrat (kg/m2). Indikatorn visar hur stor andel av befolkningen i åldersgruppen 16–84 år som har övervikt och fetma. Som övervikt räknas ett Body Mass Index (BMI) på 25–29,9. Kraftig övervikt klassificeras som fetma vid ett BMI på 30 eller högre (3). Observera att resultaten kommer från en urvalsunders��kning och innebär därför viss osäkerhet.

De deskriptiva resultaten som beskrivs i text och visas i figurerna visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år, utom vad gäller utbildningsnivå där resultaten visas för åldern 25–84 år, eftersom yngre personer ofta inte hunnit uppnå högre utbildningsnivåer. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom vad gäller utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för dem över 74 år, 2006-2009. Utvecklingen visas för både övervikt och fetma sammantaget (BMI ≥ 25) samt för övervikt (BMI 25–29,9) respektive fetma (BMI ≥ 30) separat.

De deskriptiva resultaten som beskrivs i text och visas i figurerna visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år, utom vad gäller utbildningsnivå där resultaten visas för åldern 25–84 år, eftersom yngre personer ofta inte hunnit uppnå högre utbildningsnivåer. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom vad gäller utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för dem över 74 år, 2006–2009.

I de statistiska analyserna ingår ålder, kön utbildningsnivå och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i övervikt och fetma mellan t.ex. olika utbildningsgrupper beror på utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna.

Under rubriken län används fyraårsmedelvärden för att få tillräckligt stort dataunderlag.

Referenser

  1. GBD 2015 Risk Factors Collaborators. Global, regional, and national comparative risk assessment of 79 behavioural, environmental and occupational, and metabolic risks or clusters of risks, 1990–2015: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2015. Lancet. 2016;388(10053):1659–724. DOI:10.1016/s0140–6736(16)31679–8.
  2. World Health Organization (WHO). Global status report on noncommunicable diseases 2014. Genève: WHO; 2014. Hämtad från: apps.who.int/iris/bitstream/10665/148114/1/9789241564854_eng.pdf?ua=1
  3. World Health Organization (WHO). Health topics Obesity. [uppdaterad 2016; citerad 18 december 2016]. Hämtad från: www.who.int/topics/obesity/en/