Introduktion

Den sociala gradienten i hälsa är väl belagd. Oavsett om den mäts i termer av utbildningsnivå, yrkesstatus, inkomst eller ekonomisk standard är de socioekonomiskt mer gynnade i genomsnitt friskare och lever längre än de med mindre resurser (Elo 2009). Sannolikt går orsakssambanden i båda riktningar (Kröger 2015), det vill säga från hälsa till ekonomisk standard (Currie 2009) men också från ekonomisk standard till hälsa. Att leva under knapphändiga materiella förhållanden, ekonomisk stress och med bristande kontroll över sin livssituation har troligen negativa hälsoeffekter, också när hänsyn tagits till faktorer som yrkesstatus och utbildningsnivå (Geyer et al. 2006).

En individs ekonomiska standard beror till stor del på inkomsterna i individens hushåll och på hushållets försörjningsbörda. I detta rapportblad definieras ekonomisk standard som ekvivalerad disponibel hushållsinkomst, det vill säga summan av hushållsmedlemmarnas inkomster efter det att skatt och andra negativa transfereringar dragits av, dividerat med en ekvivalensskala som tar hänsyn till hushållets storlek och sammansättning. Med detta mått antas alla individer inom ett hushåll ha samma ekonomiska standard. Uppgifterna är hämtade från Statistiska centralbyråns (SCB) totalräknade inkomstfördelningsstatistik (TRIF)1.

Förbättrad ekonomisk standard

I Sverige fortsätter den ekonomiska standarden att förbättras. Medianvärdet för den ekvivalerade disponibla inkomsten 2015 var 233 000 kronor, en ökning från 2011 med 10 procent mätt i fasta priser. Detta framgår av figur 1, vilken presenterar utvecklingen av den ekvivalerade disponibla inkomsten i befolkningen under åren 2011–20152.

Från figur 1 kan också utläsas att det 2011–2015 skedde en likvärdig procentuell ökning för de med högst ekvivalerad disponibel inkomst och för de med lägst ekvivalerad disponibel inkomst. Den undre gränsen för de fem procent av befolkningen med högst ekvivalerad disponibel inkomst ökade under perioden med 11 procent, samtidigt som den övre gränsen för de fem procent med lägst ekvivalerad disponibel inkomst ökade med 10 procent. Den övre gränsen för de fem procent med lägst ekvivalerad disponibel inkomst var 43 procent av medianen 2015 jämfört med 44 procent 2011.

Sett över en längre period (sedan mitten av 1980-talet) har dock skillnaderna i ekvivalerad disponibel inkomst ökat. Detta har också inneburit en ökning av andelen personer i hushåll med en ekvivalerad disponibel inkomst under 60 procent av medianen i befolkningen, vad som brukar benämnas låg ekonomisk standard eller relativ fattigdom. År 2014 levde 14 procent av befolkningen i sådana hushåll, jämfört med 7 procent 1991 (SCB 2016).

Figur 1. Utveckling av ekonomisk standard* och inkomstspridning för hela befolkningen perioden 2011–2015.

Källa: Totalräknad inkomstfördelningsstatistik från inkomst- och taxeringsregistret (TRIF), Statistiska centralbyrån (SCB).

Figuren visar övre inkomstgränsen för de 5 procent i befolkningen som har lägst disponibel inkomst, medianinkomsten samt nedre inkomstgränsen för de 5 procent i befolkningen som har högst disponibel inkomst.

*Utveckling över tid av disponibel inkomst efter hänsyn tagits till familjestorlek, räknat i fasta priser. Kapitalvinster ej medräknade. Alla resultat är avrundade till tusentals kronor.

Kön

För kön, utbildningsnivå och region redovisas utvecklingen av den ekvivalerade disponibla inkomsten enbart för åldersgruppen 30–64 år (se fotnot 1). Både män och kvinnor upplevde under 2011–2015 en ökning av sin ekvivalerade disponibla inkomst. Medianvärdet för män år 2015 var 265 000 kronor, en ökning med 10 procent sedan 2011. Medianvärdet för kvinnor år 2015 var 260 000 kronor, en ökning med 11 procent (figur 2).

Figur 2. Utveckling av ekonomisk standard fördelad på kön.

Källa: Totalräknad inkomstfördelningsstatistik från inkomst- och taxeringsregistret (TRIF), Statistiska centralbyrån (SCB).

Figuren visar disponibel inkomst för befolkningen 30–64 år, efter hänsyn tagits till familjestorlek, räknat i fasta priser. Perioden 2011–2015. Alla resultat är avrundade till tusentals kronor.

Utbildningsnivå

År 2015 var medianvärdet för den ekvivalerade disponibla inkomsten för de med förgymnasial utbildning 217 000 kronor, för de med gymnasial utbildning 255 000 kronor och för de med eftergymnasial utbildning 288 000 kronor. För samtliga grupper förbättrades den ekvivalerade disponibla inkomsten mellan 2011–2015. För de med eftergymnasial utbildning ökade den ekvivalerade disponibla inkomsten med 10 procent och för de med gymnasial utbildning med 11 procent. En jämförelsevis sämre utveckling upplevde de med endast förgymnasial utbildning. Den ekvivalerade disponibla inkomsten ökade för denna grupp med 5 procent under 2011–2015 (figur 3).

Figur 3. Utveckling av ekonomisk standard fördelad på utbildningsnivå.

Källa: Totalräknad inkomstfördelningsstatistik från inkomst- och taxeringsregistret (TRIF), Statistiska centralbyrån (SCB).

Figuren visar disponibel inkomst för befolkningen 30–64 år, efter hänsyn tagits till familjestorlek, räknat i fasta priser. Perioden 2011–2015. Alla resultat är avrundade till tusentals kronor.

Region (län)

Högst medianvärde för den ekvivalerade disponibla inkomsten 2015 hade Stockholms län (286 000 kronor), följt av Hallands län (270 000 kronor). Lägst medianvärde för ekvivalerad disponibel inkomst hade Gotlands län (241 000 kronor). Den ekvivalerade disponibla inkomsten ökade i samtliga län 2011–2015. Mest ökade den ekvivalerade disponibla inkomsten i Norrbottens län (13 procent), följt av Gotlands län (11 procent). Lägst ökning skedde för Södermanlands län (9 procent) (figur 4).

Figur 4. Utveckling av ekonomisk standard för befolkningen 30–64 år och fördelad på län.

Källa: Totalräknad inkomstfördelningsstatistik från inkomst- och taxeringsregistret (TRIF), Statistiska centralbyrån (SCB).

Figuren visar disponibel inkomst, efter hänsyn tagits till familjestorlek, räknat i fasta priser. Perioden 2011–2015. Alla resultat är avrundade till tusentals kronor.

1Folkhälsomyndigheten saknar för närvarande tillgång till vissa uppgifter om utvecklingen i ekonomisk standard. Av denna anledning presenteras utvecklingen här endast för perioden 2011–2015. Av samma anledning redovisas inte fördelning efter ålder i detta rapportblad. När uppdelning sker för kön, utbildningsnivå och regioner redovisas endast åldersgruppen 30–64 år.

2Observera att Figur 1 avser hela befolkningen medan figurerna för kön, utbildningsnivå och regioner presenterar utvecklingen av den ekvivalerade disponibla inkomsten för åldersgruppen mellan 30 och 64 år (se fotnot 1).

Referenser

1. Elo IT. Social class differentials in health and mortality: Patterns and explanations in comparative perspective. Annu Rev Sociol. 2009;35:553-72.

2. Kröger H, Pakpahan E, Hoffmann R. What causes health inequality? A systematic review on the relative importance of social causation and health selection. Eur J Public Health. 2015;25(6):951-60.

3. Currie J. Healthy, wealthy, and wise: Socioeconomic status, poor health in childhood, and human capital development. J Econ Lit. 2009;47(1):87-122.

4. Geyer S, Hemström Ö, Peter R, Vågerö D. Education, income, and occupational class cannot be used interchangeably in social epidemiology. Empirical evidence against a common practice. J Epidemiol Community Health. 2006;60(9):804-10.

5. Statistiska Centralbyrån (SCB). Ekonomisk välfärdsstatistik 2016:1, Inkomstrapport 2014 – Individer och hushåll. Stockholm: SCB, 2016. [citerad 18 januari 2017]. Hämtad från: http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/hushallens-ekonomi/inkomster-och-inkomstfordelning/inkomster-och-skatter/pong/publikationer/inkomstrapport-2014--individer-och-hushall/