Vägledning för gårdsförsäljning av alkoholdrycker

Vad är syftet med reglerna?

Syftet med de nya reglerna är att främja framför allt den lokala besöksnäringen, enligt regeringen. (Prop. 2024/25:86, s. 18 ff och 27 ff)

Vad innebär gårdsförsäljning?

Gårdsförsäljning innebär försäljning av egentillverkade alkoholdrycker

• till konsumenter
• från tillverkarens försäljningsställe. (Prop. 2024/25:86, s. 46)

Vem kan få tillstånd för gårdsförsäljning?

För att kunna få tillstånd för gårdsförsäljning ställs följande krav på tillverkningen och tillverkaren:

• Tillverkningen av alkoholdrycker ska vara yrkes- och hantverksmässig.
• Tillverkaren ska vara oberoende och ha en begränsad årsproduktion.

Vad innebär yrkesmässig tillverkning?

Den som yrkesmässigt tillverkar alkoholdrycker benämns tillverkare (1 kap. 11 § alkohollagen, AL). En tillverkare ska vara godkänd som upplagshavare hos Skatteverket (2 kap. 1, 3 § AL). (Prop. 2024/25:86, s. 50)

Vad innebär hantverksmässig tillverkning?

Hantverksmässig tillverkning innebär att hela tillverkningsprocessen ska utföras av tillståndshavaren, det vill säga inte bara den karaktärsgivande delen av tillverkningen. (Prop. 2024/25:86, s. 50)

Den karaktärsgivande tillverkningen ska inte vara av enklare art, till exempel blandning, spädning eller filtrering. Viss ledning kan, enligt propositionen, tas från Systembolagets krav i deras sortiment för tillfälligt, småskaligt och lokalt, TSLS.

För att komma i fråga för inköp som TSLS-artikel krävs att produkten produceras lokalt. Produkten ska också vara hantverksmässigt producerad och den årliga produktionsvolymen ska understiga vissa nivåer. Produkten ska dessutom uppfylla minst ett av dessa kriterier:

• Produkten ska vara jäst, bryggd, destillerad eller mustad på den lokala produktionsadressen.
• Produkten ska innehålla lokala råvaror. Enbart vatten räknas inte som en lokal råvara.
• Produkten ska få sin slutgiltiga karaktär på den lokala produktionsadressen. En produkt som endast etiketteras eller buteljeras lokalt uppfyller inte detta kriterium. (SOU 2021:95)

Enligt propositionen bör destillationen av spritdrycker ske på tillverkningsplatsen, och för jästa drycker bör jäsningen ske på tillverkningsplatsen. Avseende vissa spritdrycker, till exempel gin, kan andra krav behöva ställas sett till hur spritdryckerna tillverkas. Att endast blanda inköpta komponenter, späda, filtrera eller söta drycken på tillverkningsstället kan aldrig vara tillräckligt för att uppfylla kravet på egentillverkning. (Prop. 2024/25:86, s. 50)

Krav på egna råvaror

Det är endast vid vintillverkning som det ställs krav på egen råvara, det vill säga egenodlade druvor. Andra ämnen som kan tillsättas, till exempel vatten, salt, syror eller konserveringsmedel, omfattas inte av kravet på egen odling.

Druvorna ska komma från mark som tillverkaren förfogar över, till exempel genom ägande eller arrende. Det är inte möjligt att genom gårdsförsäljning sälja vin som framställts av druvor som har odlats utanför Sverige.

Arbetskraften som skördar råvarorna ska antingen vara tillverkarens egen eller anlitas av tillverkaren själv. (Prop. 2024/25:86, s. 53)

En vinodling som inte är för eget bruk ska vara registrerad hos länsstyrelsen.

Alkoholdrycker, sprit och alkoholhaltiga preparat (livsmedelsverket.se)

Spårbarhet

Vintillverkare ska föra en tydlig dokumentation så att druvorna ska kunna spåras till den dryck som säljs genom gårdsförsäljning. Ett sätt kan vara att föra en vinjournal. Information om journalföring finns i branschens riktlinjer.

Branschriktlinjer (livsmedelsverket.se)

Redan idag ställs krav på spårbarhet i livsmedelslagstiftningen. Detta för att hitta och stoppa osäkra livsmedel samt att korrekt information finns om livsmedlet (prop. 2024/25:86, s. 54). Vid kontroll eller tillsyn av att endast druvor odlade i Sverige används vid tillverkningen kan det vara bra att ta hjälp av en livsmedelshandläggare i kommunen.

Kontroll för att motverka livsmedelsbedrägeri (kontrollwiki.livsmedelsverket.se)

Tillverkaren ska vara oberoende

Enligt propositionen ska en oberoende tillverkare uppfylla tre kriterier. Tillverkaren ska

• vara juridiskt och ekonomiskt oberoende av andra tillverkare av alkoholhaltiga drycker
• använda lokaler som är fysiskt skilda från lokaler som används av andra tillverkare av alkoholhaltiga drycker vars volymer överskrider de som angetts i lagstiftningen
• inte tillverka alkoholhaltiga drycker på licens. (Prop. 2024/25:86, s. 63)

Gårdsförsäljaren får inte vara beroende av andra alkoholdryckestillverkare

Syftet med kravet på oberoende är att undvika situationer där kopplingar i form av ägande och rösträtt leder till att en person i flera företag har möjlighet att påverka de olika företagens affärsbeslut.

Att vara juridiskt och ekonomiskt oberoende innebär att det inte får förekomma ett beroende mellan gårdsförsäljaren och andra alkoholdryckestillverkare, oavsett produktionsvolym, till exempel på ledningsnivå eller vad gäller ägarandelar eller rösträtt i bolaget. Det innebär att tillverkare som ingår i en koncern med andra alkoholdryckestillverkare inte kan få ett gårdsförsäljningstillstånd. Inte heller kan en tillverkare med samma personer i ledningen eller som på annat sätt står i ett beroendeförhållande till en sådan tillverkare få tillstånd. (Prop. 2024/25:86, s. 64, 157)

Det finns däremot inga hinder om en gårdsförsäljare behöver anlita extern kompetens, som inte omfattar styrelseuppdrag eller på annat sätt kan påverka styrningen av företaget. Inte heller är varje samarbete med en annan tillverkare uteslutet. Exempelvis kan en tillverkare vara medlem i en branschorganisation, ekonomisk förening eller producentorganisation utan att anses vara beroende av andra medlemmar i organisationen. (Prop. 2024/25:86, s. 64)

Lokaler ska vara avskilda från tillverkare med större produktionsvolymer

Småskaliga tillverkare kan dela på vissa lokaler, till exempel lager, kylrum och anläggning för buteljering. I så fall ställs höga krav på att respektive tillverkare dokumenterar sin verksamhet för att kommunen ska kunna följa deras verksamhet och utöva tillsyn. (Prop. 2024/25:86, s. 64)

Gårdsförsäljaren får inte tillverka på licens

En tillverkare får inte tillverka alkoholdryck på licens från en annan tillverkare, då även det kan skapa ett beroende mellan tillverkarna. (Prop. 2024/25:86, s. 64)

Gårdsförsäljaren ska visa sitt oberoende

Det är tillverkaren som ska visa att hen är oberoende från andra tillverkare. Kommunen ska kontrollera de uppgifter som lämnats, om det finns misstanke om felaktigheter. En rutin för hur tillverkaren uppfyller kraven på oberoende ska finnas med i verksamhetens egenkontrollprogram. Ett underlag för att bedöma detta kan vara ett intyg från Skatteverket som visar att tillverkaren är att ses som en oberoende producent av alkoholdrycker. Det är dock inget krav på ett sådant intyg för att visa sitt oberoende.

Intyg för oberoende små producenter av alkoholdrycker (skatteverket.se)

Tillverkaren ska ha en begränsad årsproduktion

En tillverkare får inte ha en större årsproduktion än följande:

• 75 000 liter spritdrycker
• 200 000 liter jästa alkoholdrycker med mer än 10 volymprocent
• 400 000 liter jästa alkoholdrycker med upp till 10 volymprocent.

Hur räknas årsproduktion?

Årsproduktionen räknas som den produktionsvolym som har tillverkats under kalenderåret innan. Om ingen tillverkning har skett, ska man göra en uppskattning. Volymgränserna för respektive dryckeskategori ska kontrolleras vid tillståndsgivningen. Det är upp till den som ansöker om gårdsförsäljningstillstånd att genom dokumentation visa att hen uppfyller villkoren för tillståndet.

Om en tillverkare har produktion inom flera dryckeskategorier får ingen kategori överstiga respektive volymgräns. Det innebär exempelvis att tillstånd för gårdsförsäljning inte kan beviljas till en tillverkare som föregående kalenderår tillverkat 50 000 liter spritdryck, men 500 000 liter öl med en alkoholhalt under 10 volymprocent. Däremot kan en tillverkare ha en produktion inom alla de tre kategorierna och uppfylla kraven för tillstånd, förutsatt att produktionen inom alla kategorier håller sig inom volymgränserna och övriga krav för tillstånd är uppfyllda. En årlig produktion om exempelvis 75 000 liter spritdryck och 200 000 liter vin (som normalt överstiger 10 volymprocent alkohol) är således tillåten.

Den som har ett gårdsförsäljningstillstånd ska löpande följa och dokumentera producerade volymer så att villkoren för tillståndet fortsatt uppfylls. (Prop. 2024/25:86, s. 62)

Om produktionsgränser närmas eller överskrids

Om det finns indikationer på att gränsen är på väg att passeras under ett pågående kalenderår påverkar det inte tillståndet för det innevarande året. Tillverkaren kan då begränsa sin produktion under den återstående delen av kalenderåret för att inte överstiga gränsen inför det kommande kalenderåret. (Prop. 2024/25:86, s. 63)

Däremot kan en indikation på att gränsen är nära att passeras vara skäl för förnyad tillsyn över tillståndet för det kommande kalenderåret. Om kommunen vid en kontroll konstaterar att föregående årsproduktion översteg den tillåtna produktionsnivån inom någon av de tre kategorierna ska kommunen återkalla gårdsförsäljnings­tillståndet.

Om produktionen överstiger de fastlagda gränserna får tillverkaren inte fortsätta med gårdsförsäljningen, utan får sälja via sitt partihandelstillstånd till exempelvis Systembolaget eller hotell- och restaurangbranschen. (Prop. 2024/25:86, s. 62)

Förutsättningar för gårdsförsäljning

För att få ett tillstånd för gårdsförsäljning finns några grundläggande förutsättningar. Här får du som kommunal handläggare mer information om besöksarrangemanget samt var alkoholdrycker får säljas och i hur stor mängd.

Besöksarrangemang

Syftet med kravet på ett besöksarrangemang är att gårdsförsäljningen inte ska utgöra ett alternativ till Systembolagets detaljhandel. Därför behöver regleringen säkerställa att besöket, och inte försäljningen, står i centrum. (Prop. 2024/25:86, s. 67)

I samband med gårdsförsäljningen ska ett besöksarrangemang anordnas av tillståndshavaren. Kraven som ställs på arrangemanget är att det ska

• ha anknytning till den aktuella alkoholdrycken, ha ett kunskapshöjande inslag, ha en viss varaktighet samt erbjudas mot betalning
• genomföras i nära anslutning till försäljningsstället. (Prop. 2024/25:86, s. 65)

Typ av arrangemang

Arrangemanget ska ha en koppling till den aktuella alkoholdrycken och ha ett kunskapshöjande inslag, till exempel ett besök i studiesyfte på tillverknings- eller odlingsstället. Utöver studiebesöket bör det kunna handla om en föreläsning om hur alkoholdryckerna framställts, dryckernas historia och utveckling över tid. Det kan också tänkas vara en måltidsupplevelse med föreläsande inslag där man får lära sig och prova på att kombinera mat och dryck. Det kan även vara kurser av olika slag, till exempel om vintillverkning, lagring av den aktuella drycken, ölbryggning eller kryddning. (Prop. 2024/25:86, s. 67)

Folkhälsomyndigheten har beslutat om föreskrifter som bland annat reglerar utformningen av besöksarrangemanget. Anledningen är framför allt att få en likvärdig bedömning i olika kommuner. Av föreskrifterna framgår följande:

• Arrangemanget ska pågå i minst 30 minuter.
• Arrangemanget ska ledas av en eller flera fysiska personer.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om gårdsförsäljning (PDF, 190 kB)

Exempel på arrangemang som inte uppfyller kraven

Det är inte tillräckligt med enbart servering av aktuella alkoholdrycker med eller utan mat. Det krävs också att arrangemanget har ett reellt innehåll och inte enbart är ett rent fysiskt besök mot en inträdesavgift. Det är inte heller möjligt att ersätta fysiska rundvandringar och föreläsningar med förinspelade eller digitala arrangemang som kan erbjudas till ett lägre pris. Gårdsförsäljning får heller inte genomföras på distans, till exempel genom beställning via internet eller att hela besöksarrangemanget sker digitalt eller på annat sätt på distans. (Prop. 2024/25:86, s. 67–68)

Arrangemanget ska ske i nära anslutning till försäljningsstället

Besöksarrangemanget ska ske i nära anslutning till försäljningsstället. Det kan handla om att det sker på samma ort, i samma by eller på andra sidan gatan. Det finns dock inte krav på att det ska ske på samma fastighet som försäljningsstället är beläget. Exempelvis kan arrangemanget ske i en lokal, såsom en hembygdsgård, i samma by som tillverknings- eller odlingsplatsen.

Köp av alkoholdrycker genom gårdsförsäljning ska ske direkt eller i mycket nära anslutning i tid till att besöksarrangemanget har genomförts. Det ska inte vara möjligt att konsumenten återkommer för att genomföra ett köp senare samma dag eller några dagar senare. (Prop. 2024/25:86, s. 68)

Krav på åldersgränser

Den som har ett gårdsförsäljningstillstånd kan behöva förhålla sig till flera åldersgränser. I lagstiftningen finns ingen åldersgräns för att få delta i besöksarrangemanget. Gårdsförsäljaren bör själv utvärdera, till exempel utifrån marknadsföringsreglerna, om arrangemanget är lämpligt för barn och unga. Det är därför möjligt för gårdsförsäljaren själv att sätta en åldersgräns för att delta i arrangemanget.

Om gårdsförsäljaren har ett serveringstillstånd ska den som serveras alkoholdrycker vara minst 18 år. Detsamma gäller vid provsmakning av alkoholdrycker.

Vid försäljning av alkoholdrycker gäller samma regler som för Systembolaget. Köparen måste alltså vara minst 20 år. (Prop. 2024/25:86, s. 69)

Marknadsföring

Marknadsföring av alkoholdrycker ska vara särskilt måttfull och får inte vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av alkohol. Marknadsföringen får inte rikta sig särskilt till barn och ungdomar som inte har fyllt 25 år. Exempelvis skulle en nallebjörn med alkoholtillverkarens märke kunna bedömas som marknadsföring riktad mot personer under 25 år. (Prop. 2024/25:86, s. 70)

KOVFS 2023:1 Konsumentverkets allmänna råd om marknadsföring av alkoholdrycker (publikationer.konsumentverket.se)

Om du som handläggare stöter på marknadsföring som du tycker är tveksam eller olämplig kan du kontakta Konsumentverket.

Försäljning får ske från endast ett försäljningsställe

Syftet med att begränsa antalet försäljningsställen för respektive tillverkare är att främja besöksnäringen och svenskt dryckeshantverk snarare än bidra till fler försäljningspunkter. Därför får försäljning endast ske från ett försäljningsställe per tillverkare (5 a kap. 3 § alkohollagen). (Prop. 2024/25:86, s. 72)

Försäljningsstället ska vara på den plats där huvuddelen och den karaktärsgivande delen av tillverkningen sker. För vintillverkare kan försäljningen alternativt ske på den plats där huvuddelen (viktmässigt) av druvorna odlats. E-handel eller andra former av distansförsäljning är inte tillåtet. (Prop. 2024/25:86, s. 73)

Vilka mängder av alkoholdrycker får säljas?

Syftet med att reglera mängden alkoholdrycker som en gårdsförsäljare får sälja till konsumenten är att det ska vara besöket på odlingsstället som är i fokus och inte försäljningen. Större inköp av alkoholdrycker ska fortsatt ske från Systembolaget. Regeringen menar att köpet snarare ska påminna om ett souvenirköp där en turist köper med sig något som ett minne från ett turistbesök. (Prop. 2024/25:86, s. 76)

Försäljningen av de egentillverkade alkoholdryckerna till varje konsument vid samma besökstillfälle får inte överstiga följande:

• 0,7 liter spritdrycker
• 3 liter vin
• 3 liter starköl
• 3 liter andra jästa alkoholdrycker. (Prop. 2024/25:86, s. 74)

Om en tillverkare producerar drycker i olika kategorier får volymen läggas ihop, men inte överskrida respektive gräns ovan. (Prop. 2024/25:86, s. 76)

Utlämning av alkoholdryckerna ska ske vid försäljningen. Det ska alltså inte vara möjligt att hämta dryckerna vid ett senare tillfälle. (Prop. 2024/25:86, s. 77)

För ett nytt köp ska tillåtas krävs också att konsumenten betalar för och deltar i ett nytt besöksarrangemang. (Prop. 2024/25:86, s. 77)

För att tillverkaren ska kunna visa att hen uppfyller kraven för gårdsförsäljning ställs det krav på dokumentation. Det ska gå att följa varje köp, till exempel via kassakvitton, där det behöver framgå vad som sålts och vid vilken tidpunkt. Även kvitton för besöksarrangemang ska kunna visas för kommunen. (Prop. 2024/25:86, s. 77)

Särskilda bestämmelser om försäljningen

I samband med gårdsförsäljning finns särskilda bestämmelser om försäljningen av alkoholdrycker. Här får du som kommunal alkoholhandläggare mer information om bland annat försäljningsansvarig person, under vilka tider försäljning får ske och vilken information om alkoholens skadeverkningar som ska lämnas.

Försäljningsansvarig person

Syftet med regleringen är att försäljningen sker på rätt sätt.

Tillståndshavaren eller den försäljningsansvariga personen ska till exempel se till att reglerna om ålderskontroll följs, att försäljning inte sker till någon som är påverkad av alkohol eller andra berusningsmedel samt att den som köper alkoholdryck också har deltagit i ett besöksarrangemang.

En försäljningsansvarig person ska

• ha tillsyn över gårdsförsäljningen
• vara närvarande under hela den tid som försäljningsstället är öppet, oavsett om någon försäljning sker eller inte
• ha fyllt 20 år
• vara lämplig för uppgiften med hänsyn till sina personliga egenskaper och omständigheterna i övrigt. (Prop. 2024/25:86, s. 90)

Gårdsförsäljaren ska anmäla vem eller vilka personer som är försäljningsansvariga till den kommun som givit tillståndet. Tillståndshavare ska också ansvara för att den personal som anlitas vid gårdsförsäljningen har tillräckliga kunskaper i alkohollagstiftningen så att försäljningen uppfyller kraven. (Prop. 2024/25:86, s. 91)

Gårdsförsäljning får ske under vissa tider

Kommunen får besluta om under vilka tider som gårdsförsäljning får ske. Det ska särskilt beaktas om försäljningen kan befaras medföra olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa. Gårdsförsäljning får dock inte bedrivas tidigare än kl. 10:00 och inte pågå längre än till kl. 20:00. (Prop. 2024/25:86, s. 91)

Situationer då det kan vara olämpligt med gårdsförsäljning vissa tider kan vara om det finns risk för att störningar uppkommer för närboende eller om försäljningsstället är beläget i ett särskilt känsligt område, till exempel i närheten av skolor, ungdomsgårdar eller där många ungdomar brukar samlas eller i områden med känd missbruksproblematik. (Prop. 2024/25:86, s. 92)

Prissättning

I propositionen om gårdsförsäljning finns ett resonemang om prissättningen för dels alkoholdryckerna, dels besöksarrangemanget.

Alkoholdrycker

Priset på alkoholdryckerna får inte sättas lägre än tillverkningskostnaden samt ett skäligt påslag. (Prop. 2024/25:86, s. 93)

Tillverkningskostnad för dryckerna kan till exempel vara kostnader för kärl för tillverkning och förvaring samt kostnader för buteljering. För den som odlar sin råvara kan det handla om till exempel kostnader för arrende av marken där odlingen sker, kostnaden för sådd eller inköp av de plantor, frön eller motsvarande som krävs för att odla råvaran samt kostnader för utrustning, maskiner och underhåll av dessa. Även kostnader för det arbete som krävs för skörd, underhåll och andra löpande kostnader för odlingen är tillverkningskostnader. (Prop. 2024/25:86, s. 95)

I serveringssammanhang har ett skäligt påslag ansetts vara minst 25 procent på inköpspriset. I begreppet skäligt påslag bör skatt samt kostnader för hantering och försäljning inklusive lokaler, löner etcetera inkluderas. (Prop. 2024/25:86, s. 95)

Folkhälsomyndigheten bedömer att det är rimligt att samma resonemang gäller för gårdsförsäljning.

Besöksarrangemang

Besöksarrangemanget ska vara kostnadsbelagt. Priset för besöksarrangemanget får inte sättas lägre än självkostnaden samt ett skäligt påslag. Olika arrangemang får innebära olika kostnader, till exempel får en kurs på en vecka kosta mer än en föreläsning med besök på odlingen. Lön till den som guidar eller föreläser är en sådan typisk kostnad som bör räknas in. Ytterligare kostnader för skapande av ett arrangemang eller en upplevelse ska också ingå i självkostnadspriset liksom kostnader för lokal och utrustning. (Prop. 2024/25:86, s. 95–96)

Kostnader för lokalen kan enligt Folkhälsomyndigheten bedömning till exempel vara uppvärmning, el, hyra eller lånekostnader på byggnaden. Att trycka upp materialet om alkoholens skadeverkningar kan vara ett exempel på kostnader för utrustning.

Folkhälsomyndigheten bedömer vidare att lönekostnaden eller annan ekonomisk ersättning till den som håller i besöksarrangemanget inte kan vara noll eftersom verksamheten ska bedrivas yrkesmässigt. Kostnaden ska inte bero på antalet deltagare vid varje specifikt tillfälle, utan ska baseras på nedlagd tid.

Krav på dokumentation

För att ge kommunen goda förutsättningar att utöva tillsyn över reglerna om prissättning är det nödvändigt att tillverkaren har en god dokumentation. Den ska visa kostnaderna för tillverkning av drycken respektive kostnaderna för besöksarrangemanget och att ett skäligt påslag har gjorts. Tillverkaren ska vidare kunna redogöra för hur man bedömt prissättningen och vilka faktorer som anses ingå i tillverknings- samt självkostnadspriset. (Prop. 2024/25:86, s. 96)

Krav på att lämna uppgifter för statistikunderlag

Syftet med kravet är att gårdsförsäljningsreformen ska kunna utvärderas.

En tillståndshavare ska kunna lämna nödvändiga uppgifter för att Folkhälsomyndigheten ska kunna föra statistik över gårdsförsäljningen. (Prop. 2024/25:86, s. 107)

De uppgifter som ska lämnas till Folkhälsomyndigheten finns i föreskriften om gårdsförsäljning

Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om gårdsförsäljning (PDF, 190 kB)

Information om alkoholens skadeverkningar

Syftet med regeln är att det ska verka som en motvikt till besöksarrangemanget som kan ses som marknadsföring. (Prop. 2024/25:86, s. 97)

I samband med besöksarrangemanget ska tillståndshavaren ansvara för att information om alkoholens skadeverkningar lämnas till deltagarna. (5 a kap. 16 § alkohollagen)

I Folkhälsomyndighetens föreskrifter framgår att muntlig information ska ges om att alkohol kan orsaka skador. Informationen ska ges i inledningen av besöksarrangemanget.

Folkhälsomyndigheten har tagit fram ett informationsblad som tillverkaren kan användas som stöd. Informationsbladet kommer att publiceras inom kort.

Tillverkare får anordna provsmakning inom sitt gårdsförsäljningstillstånd

Provsmakning i samband med gårdsförsäljning får ske av den egentillverkade alkoholdryck som man har tillstånd att sälja. Om tillverkaren vill bedriva provsmakning av andra alkoholdrycker måste denna söka tillstånd för provsmakning. (Prop. 2024/25:86, s. 99)

Begreppet provsmakning, i alkohollagens mening, innebär att det ska handla om små mängder av olika produkter, oftast motsvarande en matsked eller mindre. Detta anses räcka för att kunna få en uppfattning om kvalitet och smak. Detta gäller oavsett vilken form av alkoholdryck som erbjuds. (Prop. 2009/10:125, sid. 113 och 167)

Åldersgränsen för provsmakning är 18 år. För köp av alkoholdryck för förtäring på annan plats gäller 20 år. (Prop. 2024/25:86, s. 100)

Prövning av gårdsförsäljningstillstånd

För att en tillverkare ska få sälja sina egenproducerade alkoholdrycker direkt till konsumenter krävs först ett tillstånd för gårdsförsäljning. Du som kommunal alkoholhandläggare får här mer information om vilka krav som ställs vid tillståndsförfarandet, tillståndets giltighetstid och vad som krävs vid förändringar av verksamheten.

Tillstånd ska prövas av den kommun där försäljningsstället är beläget

I likhet med övriga tillstånd enligt alkohollagen ska gårdsförsäljningstillstånd prövas av den kommun där försäljningsstället är beläget. (Prop. 2024/25:86, s. 78)

Ansökan om tillstånd ska vara skriftlig. Tillståndsprövningen ska avgöras inom rimlig tid enligt tjänstedirektivets krav. Prövningen ska göras inom 4 månader efter att ansökan är komplett (5 § alkoholförordningen, 2010:1636). Beslutet ska skickas som kopia till Folkhälsomyndigheten, den länsstyrelse som berörs av beslutet och Polismyndigheten. Kommunen ska också utfärda ett bevis om gårdsförsäljningstillstånd. (Prop. 2024/25:86, s. 79) Tillståndsbeviset bör även skickas in till Folkhälsomyndigheten.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter om tillståndsbevis för gårdsförsäljning (PDF, 92 kB)

Folkhälsomyndigheten har tagit fram två mallar för ansökan och tillståndsbevis för gårdsförsäljning. Mallarna kommer att publiceras inom kort. Blankettmallen om bilaga till ansökan om serveringstillstånd kan användas i tillämpliga delar även för ärenden om gårdsförsäljning.

Blankettmallar för kommunernas arbete med tillståndsgivning

Tillståndsprövningen innebär att kommunen tar in känsliga uppgifter om personer och ekonomiska förutsättningar för en tillverkare. Exempel kan vara redogörelsen om prissättning i egenkontrollprogrammet och uppgifter om finansiering. Därför kan delar av underlaget omfattas av sekretess.

Krav på egenkontrollprogram vid ansökan

Syftet med egenkontroll är, utöver att säkerställa att lagar och regler efterlevs, att förbättra och utveckla verksamheten. Egenkontrollprogrammet kan fungera som en form av checklista för vad som krävs för att verksamheten ska följa lagen.

Syftet med egenkontrollprogrammet är också att fungera som underlag till kommunens tillståndsprövning och tillsyn av verksamheten. Genom programmet får kommunen information om hur verksamhetsutövaren arbetar för att följa lagstiftningen. Vid tillsyn kan frågor ställas utifrån uppgifter i programmet. På så sätt kan egenkontrollen underlätta och effektivisera tillsynen för både kommunen och verksamhetsutövaren.

Vad som ska finnas med i egenkontrollprogrammet finns i Folkhälsomyndighetens föreskrifter om gårdsförsäljning.

Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om gårdsförsäljning (PDF, 190 kB)

Egenkontrollprogrammet ska bifogas ansökan om gårdsförsäljningstillstånd. (Prop. 2024/25:86, s. 81)

Formellt finns inget förbud mot att gårdsförsäljning och servering sker på samma plats. Det blir dock upp till tillståndshavaren att säkerställa att villkoren för de båda tillstånden kan upprätthållas. Det ska framgå av egenkontrollprogrammet hur det säkerställs, exempelvis gällande åldersgränser och vilka drycker som får tas med hem respektive får intas på plats.

Krav på tillståndshavaren

Vissa krav på tillståndshavaren vid gårdsförsäljning är desamma som vid serveringstillstånd. Tillståndshavaren ska

• vara lämplig med hänsyn till sina personliga och ekonomiska omständigheter
• ha kunskaper om alkohollagen och anslutande föreskrifter.

För att pröva lämpligheten får kommunen begära ut uppgifter ur belastningsregistret. Lämplighetsprövningen ska göras av både den juridiska personen och de fysiska personer som har ett betydande inflytande i rörelsen. Mer information finns i vägledningen ”Prövning av lämplighet”. Där framgår att remiss bör skickas till bland annat Skatteverket.

Prövning av lämplighet

Tillståndshavaren och eventuella personer med betydande inflytande ska göra ett kunskapsprov för att visa att de har de kunskaper som krävs för att verksamheten uppfyller lagens krav. (Prop. 2024/25:86, s. 82)

Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om kunskapsprov för gårdsförsäljning (PDF, 136 kB)

Kunskapsprov om alkohollagstiftningen

Yttrande från Polismyndigheten

En ansökan om tillstånd för gårdsförsäljning får inte bifallas förrän Polismyndighetens yttrande har inhämtats. Polismyndigheten kan ha information om sökandens eller platsens lämplighet som kommunen inte kan få del av på annat sätt.

Även om sökanden tidigare har ett serverings- eller provsmakningstillstånd ska kommunen inhämta ett nytt yttrande från Polismyndigheten. (Prop. 2024/25:86, s. 82–83)

Krav på försäljningsstället

Det finns vissa krav på utrymmet för gårdsförsäljningen:

• Utrymmet ska vara avgränsat.
• Försäljningsstället ska disponeras av tillverkaren, till exempel via ett hyresavtal, som inte enbart gäller för ett enstaka tillfälle.
• Försäljningsstället kan vara antingen inomhus eller utomhus.
• Andra varor än alkoholdrycker får säljas, så länge som marknadsföringsbestämmelserna inom alkoholområdet följs. (Prop. 2024/25:86, s. 86)

Utrymmet ska vara lämpligt för sitt ändamål, varför det ibland kan vara lämpligt att ta in ett yttrande från räddningstjänsten.

Utrymmen för flera tillverkare

Tillverkare kan dela vissa produktionslokaler med andra småskaliga tillverkare, till exempel vid ett kooperativ. Däremot får flera tillverkare inte dela på ett försäljningsställe, det vill säga utrymmen för försäljning ska vara fysiskt avskilda för respektive tillståndshavare.

Exempel på tillfällen då gårdsförsäljningstillstånd kan vägras

Det finns vissa omständigheter när tillstånd kan vägras även om övriga krav är uppfyllda. Det kan exempelvis handla om följande:

• Försäljningsställets belägenhet, till exempel att lokalen är belägen i ett bostadsområde, i närheten av skolor, fritidsgårdar eller institutioner för personer med beroendesjukdomar.
• Besöksarrangemangets utformning, till exempel att upplägget särskilt lockar ungdomar.
• Utrymmet där försäljningen sker är inte utformat på ett betryggande sätt.
• Andra skäl som gör att olägenheter kan befaras uppkomma i fråga om ordning och nykterhet eller särskild risk för människors hälsa. (Prop. 2024/25:86, s. 85)

Tillståndets giltighetstid

Ett tillstånd för gårdsförsäljning får längst gälla till 31 maj 2031. (Prop. 2024/25:86, s. 88)

Det är också möjligt att ge tillstånd under kortare tid, till exempel om sökandens framtidssituation inte kan överblickas eller att verksamheten står inför förändringar. (Prop. 2024/25:86, s. 89)

Förändringar i verksamheten

Efter att ett tillstånd för gårdsförsäljning har givits ska anmälan göras vid följande tidpunkter:

• när verksamheten påbörjas
• om det sker avbrott i verksamheten
• om verksamheten upphör
• om verksamheten förändras i omfattning
• vid betydande förändringar i ägarförhållanden.

Anmälan ska ske i förväg. Om förändringarna inte har kunnat förutses ska anmälan göras utan dröjsmål.

Om tillståndshavaren går i konkurs upphör tillståndet att gälla. Om konkursboet vill fortsätta verksamheten ska en ny ansökan göras hos kommunen. (Prop. 2024/25:86, s. 89–90)

Det finns också ett par andra omständigheter när en anmälan ska göras till kommunen:

• om tillståndshavaren har avlidit
• om tillståndshavaren har fått en förvaltare.

Dödsboet respektive förvaltaren ska anmäla till kommunen om de vill fortsätta att driva verksamheten.

Avgifter för tillstånd och tillsyn

Kommunen får ta ut en avgift för prövningen av ansökan om gårdsförsäljningstillstånd. En avgift för tillsynen över den som har tillstånd för gårdsförsäljning får också tas ut av kommunen. (Prop. 2024/25:86, s. 107)

Avgiftsnivåerna ska fastställas i enlighet med de allmänna krav om självkostnadsprincipen som finns för kommunala taxor. Det är kommunfullmäktige som tar beslut om taxan. Fullmäktige kan även behandla andra grunder för avgifterna, till exempel när och hur avgiften ska betalas. (Prop. 2024/25:86, s. 108)