Statistik om övervikt och fetma hos vuxna
LyssnaMer än halva den svenska vuxna befolkningen har övervikt eller fetma. Andelen har ökat över tid och det blir allt vanligare med svårare fetma.
Under perioden 2006–2022 ökade andelen vuxna 16–84 år med antingen övervikt eller fetma, från 46 procent till 51 procent (figur 1). Ökningen är störst bland de yngsta (16–29 år), med en ökning från 22 procent 2006 till 28 procent 2022.
Övervikt och fetma ökar med åldern. År 2022 var förekomsten 47 procent i gruppen 30–44 år och 62 procent bland 45–64-åringar. Det fanns även skillnader utifrån kön, utbildningsnivå och födelseland. Övervikt eller fetma var till exempel vanligare bland män än kvinnor, 56 respektive 45 procent. Däremot var andelen med fetma 16 procent bland båda könen.
Figur 1. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, d) fetma grad 1, e) fetma grad 2, e) fetma grad 3 fördelat på ålder, under perioden 2006–2022. Möjliga val: kön.
Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor", Folkhälsomyndigheten.
Eftersom övervikt och fetma blir allt vanligare samt att svårare fetma ger allvarligare fysiska, psykiska och sociala konsekvenser finns det anledning att följa utvecklingen av olika grader av fetma (figur 2). Fetma grad 1 (BMI 30,0–34,9) ökade från 8,8 till 11,8 procent under perioden 2004–2022. För fetma grad 2 (BMI 35,0–39,9) ökade förekomsten från 1,7 till 3,1 procent och fetma grad 3 (BMI 40,0 eller högre) från 0,5 till 1,4 procent.
Kvinnor tenderar att i högre utsträckning än män ha en högre grad av fetma, medan det är vanligare med fetma grad 1 hos män än kvinnor (figur 2).
Figur 2. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) fetma grad 1, b) fetma grad 2, c) fetma grad 3, fördelat på kön, under perioden 2004–2022.
Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor", Folkhälsomyndigheten.
Fetma grad 1, 2 och 3 är vanligare bland dem med enbart förgymnasial utbildning, men förekomsten har ökat i alla utbildningsgrupper (figur 3).
Figur 3. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) fetma grad 1, b) fetma grad 2, c) fetma grad 3, fördelat på utbildningsnivå och åldersstandardiserat, under perioden 2010–2022. Möjliga val: kön.
Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor", Folkhälsomyndigheten.
Det finns också skillnader mellan regionerna (figur 4). År 2022 hade Stockholm lägst andel med övervikt eller fetma, 46 procent, och högst andel hade Västernorrland, med 60 procent. Även andelen med fetma varierade beroende på region, från 13 procent i Stockholm till 22 procent i Västernorrland. Fördelningen mellan de olika graderna av fetma varierar också mellan regionerna.
Figur 4. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav a) övervikt, b) fetma, c) övervikt och fetma, d) fetma grad 1, e) fetma grad 2, f) fetma grad 3, fördelat på region, under perioden 2004/2007–2019/2022. Möjliga val: kön
Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor", Folkhälsomyndigheten.
Resultaten baseras på den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Uppgifterna om deltagarnas längd och vikt som ligger till grund för resultatet är självrapporterade. Det är sannolikt att den faktiska förekomsten av övervikt och fetma är högre, men undersökningen ger en bra bild av utvecklingen över tid.