Covid-19 är klassad som både en allmänfarlig- och samhällsfarlig sjukdom och är därmed också en smittspårningspliktig sjukdom. I vägledningen framgår att den enskilda patienten är skyldig att vid allmänfarliga sjukdomar, så gott hen förmår, medverka till att minska risken för smittspridning. I det kan ingå utifrån den proportionalitetsprincip som gäller i smittskyddslagen, i förhållande till varje smittspårningspliktig sjukdom, att covid-19 smittade personer informerar sina när-kontakter, även om vården har kvar ansvaret för smittspårningen. Gällande covid-19 finns också ett stort behov av att smittspårningen genomförs på snabbast möjliga sätt för att smittspridningen ska kunna brytas snarast.

Då smittspridningen av covid-19 är ojämnt fördelad krävs det en regional anpassning av hur smittspårningsarbetet genomförs. En viktig aspekt är att i en situation med samhällssmitta fokusera resurser på kontakter som sker i miljöer där man vet att det finns en hög risk för smittspridning. Ett prioriterat arbete är att smittspåra i den händelse man får kännedom om fall av covid-19 i miljöer som inkluderar riskgrupper. Utökad smittspårning i hälso- och sjukvård samt omsorg ska alltid göras, oavsett vilken fas i pandemin regionen befinner sig, och sker med personal som har särskild kompetens för smittspårning.

  • Författare: Folkhälsomyndigheten
  • Publicerad: 21 juli 2020
  • Uppdaterad: -