Begreppet personer med ursprung i högendemiska områden

Högendemiska områden innebär en hög förekomst av hivinfektion. Personer från högendemiska områden räknas ofta in i den stora och heterogena gruppen migranter. I gruppen migranter inkluderas ofta asylsökande, anhöriginvandrare, människor som lever utan tillstånd i Sverige utan att söka asyl eller som har fått avslag på sin asylansökan, arbetskraftsinvandrare och studenter. Skälen till migrationen varierar från person till person.

Nationell strategi mot hiv och aids

Personer från högendemiska områden är en viktig målgrupp enligt den nationella strategin för hiv och aids och vissa andra smittsamma sjukdomar. Nyanlända behöver nås med erbjudande om hälsoundersökningar, som vid behov inkluderar hivtest och tester för andra smittsamma sjukdomar. Strategin belyser även hur viktigt det är att fokusera på kvinnor, ensamkommande barn och unga samt homo- och bisexuella, transpersoner, queera personer och personer med intersexvariation (hbtqi) i detta sammanhang.

Kunskapsunderlag

Personer med ursprung i högendemiska områden är en av de mest riskutsatta grupperna när det gäller hiv, tillsammans med gruppen män som har sex med män (MSM). En anledning är att många har haft begränsad tillgång till information, testning och behandling, av olika skäl.

Många migranter kommer ensamma till Sverige, även barn och ungdomar. Vissa har små möjligheter att återförenas med sina familjer, och andra har ingen familj att återförenas med. När sociala strukturer brister kan individen bli mer utsatt för risk, bland annat när det gäller den sexuella hälsan. Flera studier visar att migranter generellt har en sämre sexuell och reproduktiv hälsa än befolkningen i värdlandet. Tillsammans med ett antal myndigheter har vi beslutat om en nationell samsyn när det gäller hälsa under den första tiden i Sverige.

I jämförelse med andra EU-länder har Sverige en hög andel migranter bland de senaste årens nya fall av hivinfektion, och en hög andel migranter bland personer som lever med hiv. Ungefär 65 procent av dem som lever med hiv i Sverige är utrikesfödda. Många fick sin hivinfektion före ankomsten till Sverige, men migranter har också en högre risk att få hiv i Sverige än befolkningen i allmänhet. Därför kan migranter ha särskilda behov när det gäller exempelvis testning, rådgivning och behandling.

Den höga förekomsten av hiv bland vissa migrantgrupper kan delvis bero på epidemiologiska mönster i ursprungsländerna och ökad sårbarhet under migrationen och i destinationsländerna. Den sårbarheten kan bero på flera sociala, ekonomiska och kulturella faktorer som kan begränsa migranters tillgång till och användning av hälso-och sjukvård. Studier visar att migranter tenderar att möta hinder som påverkar tillgången till hivtestning och rådgivning, vilket kan leda till en sen hivdiagnos och behandling. Detta får konsekvenser både för individen och för samhället.

Folkhälsomyndighetens arbete

Vi tar fram och sprider kunskap om utvecklingen av hiv och sexuellt överförda infektioner (STI), sexualitet och hälsa bland migranter. Utöver det fördelar vi varje år statsbidrag till civilsamhällsorganisationer som arbetar med hiv- och STI-prevention. Civilsamhället har en viktig roll i det förebyggande arbetet för personer med ursprung i högendemiska områden.

Förbättringsområden

Det är viktigt att det förebyggande arbetet mot hiv och andra sexuellt överförda infektioner integreras med övriga områden inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det preventiva arbetet behöver även utgå ifrån rätten till hälsa. Vidare behövs fler studier om preventiva interventioner till migranter i Sverige. Preventiva budskap bör även uppmärksamma andra sexuellt överförda infektioner som har betydelse för migranter, inte bara hiv. I detta ingår också att fokusera på särskilt utsatta migrantgrupper såsom kvinnor, ensamkommande barn och unga och hbtqi-personer.

Läs mer