Rättsfall: Undantagsregeln och direktsända digitala teater- och operaföreställningar

Lyssna

Rättsfall från Regeringsrätten RÅ 2010 ref.68. Lagrum: 8 kap. 15 § 4 st. alkohollag (2010:1622).

Bakgrund

Bolaget hade ansökt om permanent tillstånd för pausservering till allmänheten på en biograf i Malmö i samband med direktsända digitala teater- och operaföreställningar. Kommunen avslog bolagets ansökan om servering av vin och starköl i foajé till teater eller konsertlokal i pauser. Beslutet motiverades med att serveringsstället inte var att betrakta som en teater eller en konsertlokal enligt undantaget för pausservering i alkohollagen.

Bolaget beviljades prövningstillstånd i regeringsrätten som konstaterade att undantagsregeln om att tillstånd får meddelas till servering av vin och starköl i foajén till en teater eller konsertlokal i pauser till föreställningen har ansetts vara tillämplig även vid visning på en biograf av direktsända digitala opera- och teaterföreställningar.

Slutsats som kan dras från rättsfallet

Det är ostridigt att teater- eller operaföreställningarna var sådana föreställningar som avses i 7 kap. 8 § fjärde stycket alkohollagen. När en teater- eller operaföreställning direktsänds digitalt fungerar alltså lokalen som en teater eller konsertlokal.

När den så kallade undantagsregeln tillkom fanns inte digitalt direktsända teater- och operaföreställningar. Lagstiftaren kunde alltså inte ta hänsyn till om undantagsregeln skulle tillämpas på sådana föreställningar. Trots detta bedömde regeringsrätten alltså att den skulle vara tillämplig. Detta innebär att regeringsrätten gjorde en så kallad objektiv teleologisk tolkning av alkohollagen.

Själva begreppen teater och konsertlokal har inte definierats i lagen, och i förarbetena diskuterar man inte innebörden av dem. De syften som ligger bakom lagstiftningen om alkoholservering, liksom de överväganden som gjordes i samband med att undantagsregeln tillkom, visar enligt regeringsrättens mening att begreppen primärt tar sikte på en viss lokals funktion och inte till dess utformning som sådan.

Regeringsrätten har således lagt den huvudsakliga tonvikten vid lagstiftningens syfte.