Frågor och svar om ordinationsrätt
LyssnaFrågor och svar om ordinationsrätt är främst avsedda som stöd för personal inom barnhälsovård, elevhälsa och andra verksamheter som utför vaccinationer.
Sjuksköterskors rätt att ordinera läkemedel för vaccination regleras genom 9 § Socialstyrelsens föreskrifter om behörighet för sjuksköterskor att förskriva och ordinera läkemedel (HSLF-FS 2018:43).
Regler om ordination av vaccin mot covid-19 återfinns i Socialstyrelsens föreskrifter om behörighet för sjuksköterskor att ordinera läkemedel för vaccination mot sjukdomen covid-19 (HSLF-FS 2020:81)
Sjuksköterskor med relevant utbildning får självständigt ordinera vacciner så länge detta sker i enlighet med de ramar som fastställts i specifika föreskrifter och rekommendationer från Folkhälsomyndigheten, nämligen de som listas i 9 § Socialstyrelsens föreskrifter om behörighet för sjuksköterskor att förskriva och ordinera läkemedel (HSLF-FS 2018:43). Dessa föreskrifter och rekommendationer anger ramarna för ordinationsrätten genom att specificera till exempel målgrupper för vaccination, val av vaccin, antal doser och intervall. Behörigheten omfattar all ordination som sker i enlighet med dessa föreskrifter och rekommendationer, och är inte kopplad till specifika produkter. Motsvarande regler gäller för ordination av vaccin mot covid-19.
Om vaccinationen sker inom ramen för barnvaccinationsprogrammet och innebär en kompletterande vaccination, får behöriga sjuksköterskor ordinera det vaccin som bedöms vara mest lämpligt för ändamålet, oavsett barnets ålder.
I vägledningen om vaccination av barn och ungdomar anger vi till exempel att den andra påfyllnadsdosen mot difteri, stelkramp och kikhosta (motsvarande dos 4) från 13 års ålder kan ges antingen med lågdos- eller fulldosvaccin.
Nej, eftersom vaccination före 12 månaders ålder inte omfattas av vaccinationsprogrammet för barn och Folkhälsomyndighetens rekommendationer om vaccination mot MPR inte står listade i 9 § Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2018:43), så har sjuksköterskor inte ordinationsrätt för MPR-vaccin till barn som är under 12 månader.
Ja, behöriga sjuksköterskor har rätt att ordinera kompletterande vaccinationer av barn. I Folkhälsomyndighetens vägledning om vaccination av barn och ungdomar anges också att vaccinationsserien inte behöver startas om, eller extra doser ges, i fall det har gått mer än ett år mellan första och andra dosen eller om intervallen blivit längre än rekommenderat.
Ja, sjuksköterskor med behörighet enligt Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2018:43) får självständigt ordinera även kompletterande vaccinationer inom barnvaccinationsprogrammet. Detta följer av att Folkhälsomyndighetens föreskrifter om vaccination av barn (HSLF-FS 2016:51) anger att barn ska erbjudas kompletterande vaccinationer mot sjukdomar som ingår i programmet.
Att behöriga sköterskor har rätten att ordinera vacciner för kompletterande vaccinationer i enlighet med föreskrifterna om vaccination av barn barn (HSLF-FS 2016:51) innebär inte att de måste göra det. I de fall sjuksköterskan inte anser sig ha tillräcklig kunskap kan och bör BHV- eller skolläkare konsulteras för diskussion och eventuell ordination.
Vid vaccination av barn mot sjukdomar som omfattas av barnvaccinationsprogrammet krävs läkarordination när man inte följer de ramar för åldrar och tidsintervall mellan doserna som står i föreskrifterna om vaccination av barn (HSLF-FS 2016:51). Läkarordination krävs till exempel vid vaccination enligt ett påskyndat vaccinationsschema med start vid 2 månaders ålder, MPR-vaccination före 12 månaders ålder, tidigareläggning av den andra dosen MPR-vaccin till förskoleklass eller tidigare, eller för att ge dos 5 av dTp-vaccin tidigare än 5 år efter dos 4.
Läkarordination krävs också när man ska vaccinera barn mot en sjukdom som varken ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn eller omfattas av någon av de rekommendationer som listas i 9 § Socialstyrelsens föreskrifter om behörighet för sjuksköterskor att förskriva och ordinera läkemedel (HSLF-FS 2018:43). Läkarordination krävs till exempel för att ordinera vaccin mot hepatit B eller tuberkulos till barn som inte ingår i någon riskgrupp, eller om man inom regionen bestämt sig för att erbjuda barn fler vacciner, till exempel mot TBE.