Frågor och svar om det allmänna vaccinationsprogrammet för barn

Generellt ligger ansvaret för utbildning och kompetensutveckling hos regioner och huvudmän för elevhälsan. Folkhälsomyndigheten genomför utbildningsdagar med inriktning på barnvaccinationsprogrammet två gånger om året på olika orter i landet.

Datumen finns i kalendariet

Upprepa vaccinationen med rätt dos. Endast fullständiga doser räknas.

Folkhälsomyndigheten har föreskrifter om vaccination av barn som reglerar det allmänna vaccinationsprogrammet för barn.

Grundföreskrifterna trädde i kraft i juni 2016 och har beteckningen HSLF-FS 2016:51. Sedan dess har två ändringsföreskrifter tillkommit, med beteckningen HSLF-FS 2019:17 och HSLF-FS 2020:25, som delvis ersätter grundföreskrifterna.

Konsoliderad version av Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (HSLF 2016:51) om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn

Ändringarna innebär att vaccination mot HPV ska från och med augusti 2020 erbjudas alla barn i årskurs 5. Tidigare erbjöds HPV-vaccination till flickor i årskurs 5 eller 6.

Föreskrifterna ska vara vaccinoberoende och hållbara över tid. Vid nästa upphandling, eller vid vaccinbrist, kan ett annat vaccin bli aktuellt att använda, och därför ska föreskrifterna också ange vad som gäller i det fallet.

Vid kompletterande vaccinationer är schemat i 5 § inte applicerbart, och därför innehåller schemat inte någon information om vad som gäller i dessa fall.

För antal doser och intervall vid kompletterande vaccination hänvisas till den vägledning som vi har tagit fram.

Vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer

Föreskrifterna om vaccination av barn reglerar vilka som är skyldiga att erbjuda vaccinationerna och vid vilka tidpunkter som dessa ska erbjudas. Vanligtvis erbjuds de genom barnhälsovård och elevhälsa, men de kan även ges vid andra hälso- och sjukvårdsenheter (t.ex. på neonatalavdelningar).

Enligt smittskyddslagen ansvarar regionen för vaccination av barn som går i förskoleklass. Inga vaccinationer är dock förlagda till förskoleklass enligt föreskrifterna.

Behov av kompletterande vaccinationer som identifieras i förskoleklass kan erbjudas av elevhälsan, om lokala förutsättningar tillåter det.

Som regel ansvarar kommunerna och andra huvudmän för elevhälsan för vaccination av skolbarn. Detta regleras i smittskyddslagen (SFS 2004:168, 2 kap. 3 a §). När lagtexten skrevs var förskoleklass inte obligatorisk, och därför gjorde man ett undantag för elever i förskoleklass. Sedan höstterminen 2018 är förskoleklass obligatorisk och undantaget kan komma att tas bort framöver.

Enligt smittskyddslagen är det fortfarande regioner som ansvarar för att erbjuda vaccinationer till elever i förskoleklass. Om kommunen har kommit överens med regionen om detta kan elevhälsan ändå erbjuda vaccination mot MPR i förskoleklassen. Eftersom MPR-vaccination i förskoleklass faller utanför de ramar som anges i föreskriften om vaccination av barn krävs dock läkarordination för dessa vaccinationer.

Konsoliderad version av Folkhälsomyndighetens föreskrifter (HSLF-FS 2016:51) om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn

För mer information om kompletterande vaccinationer och vaccinationsplanering för barn som inte följt det svenska nationella allmänna vaccinationsprogrammet för barn, se:

Vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer.

Ja. Alla barn upp till 18 år ska erbjudas kompletterande vaccinationer inom det allmänna vaccinationsprogrammet. Vaccination mot Haemophilus influenzae typ b och pneumokocker behöver dock endast erbjudas barn upp till 6 års ålder och vaccination mot humant papillomvirus (HPV) endast till flickor.

Vaccinera så snart som möjligt med två månaders intervall mellan de första två doserna av kombinationsvaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio och Hib, samt vaccin mot pneumokocker, och med minst 6 månaders intervall mellan den andra och tredje dosen. Barn mellan 1 och 6 år behöver endast en dos Hib, det vill säga ge första vaccinationen med kombinationsvaccin som innehåller Hib och de två återstående vaccinationerna med vaccin mot difteri-stelkramp-kikhosta-polio. Barn över fem år behöver inte Hib-vaccin. Barn över 18 månader bör också ha en dos vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund. Om barnet tillhör riskgrupper för tuberkulos eller hepatit B bör man se till att även dessa vaccinationer ges.

Barnhälsovårdsjournalen bör spåras.

För barn som nyligen flyttat till Sverige bör en noggrann vaccinationsanamnes tas, vid behov med hjälp av tolk. Handlingar från hemlandet bör om möjligt begäras. Nu gällande vaccinationsschema för olika länder kan man hitta på WHO:s webbplats:

Externa länkar om vaccinationer, WHO: WHO-vaccinationsprogram i världens länder.

OBS! Det har tyvärr hänt att barn saknat vaccinationer fast de enligt dokumentation skulle vara vaccinerade i ursprungslandet. Rådgör med barnhälsovårdsöverläkaren vid tveksamhet.

Om uppgifter saknas och föräldrarna inte kommer ihåg antal doser och ungefärlig tid för tidigare vaccinationer för ett visst vaccin, bör barnet betraktas som ovaccinerat och vaccineras enligt svenskt program.

Ja. Enligt de nya föreskrifterna ska alla flickor under 18 år som inte är vaccinerade enligt vaccinationsprogrammet erbjudas kompletterande vaccination mot HPV. Det bör finnas rutiner som säkerställer att tillfällen ges till kompletterande vaccinationer.

Ja. Många länder ger tre vaccinationer i tät följd under spädbarnsåret (till exempel vid 2-3-4 eller 2-4-6 månaders ålder) samt därefter en påfyllnadsdos under andra levnadsåret. De första tre av dessa vaccinationer motsvarar de två doser som ges i Sverige vid tre och fem månaders ålder, och påfyllnadsdosen under andra levnadsåret motsvarar den påfyllnadsdos som ges vid 12 månaders ålder.

Man bör alltså fortsätta som vanligt med DTP-polio vid 5 år samt ytterligare en påfyllnadsdos mot difteri-stelkramp-kikhosta i årskurs 8-9.

Elevhälsan är inte skyldig att erbjuda kompletterande vaccinationer till elever som är 18 år och äldre, men kan göra det ändå om lokala rutiner och förutsättningar tillåter.

Annars får ungdomarna vända sig till en vårdcentral eller vaccinationsmottagning och själv bekosta resterande doser.

I regel ja.

Ja, ett barn med en neurologisk sjukdom i lugnt skede kan vaccineras enligt det vanliga vaccinationsprogrammet.

Alla. Vaccinera som vanligt.

Alla. Vaccinera som vanligt.

Vaccin som innehåller aktivt, försvagat mässlingsvirus eller varicellavirus (varicellae=vattkoppor) skall inte ges inom tre månader efter en blodtransfusion. Det tillförda blodet kan innehålla antikroppar mot mässling och vattkoppsvirus, vilket kan försvaga vaccineffekten. I övrigt inga restriktioner.

Den vaccinationsmottagning familjen vänder sig till ansvarar för att samplanera rese- och barnvaccinationerna. I princip gäller att de allra flesta resevaccinerna, även oralt vaccin mot kolera, kan ges samtidigt med barnvaccinerna. Om barnet är mer än nio månader gammalt kan också levande vaccin mot gula febern ges samtidigt med andra levande vacciner och samtidigt med övriga vacciner i vaccinationsprogrammet. Observera dock att om vaccinerna inte ges samtidigt bör man efter gula febern-vaccin vänta 4 veckor med andra levande vaccin. För tuberkulintest gäller att man bör vänta en månad efter gula febern-vaccination, men om tuberkulintestet utförs först kan man ge levande vaccin när lokalreaktionen avlästs på tredje dagen.

Vanligt gammaglobulin innehåller bland annat antikroppar mot mässling, röda hund, påssjuka och vattkoppor. Dessa antikroppar kan försämra vaccinationssvaret efter MPR-vaccination (eller efter vaccination med andra levande vacciner). MPR-vaccin och varicellavaccin bör därför inte ges tidigare än tre månader efter en gammaglobulinspruta. Kombinationsvaccinet mot difteri-stelkramp-kikhosta-polio-Hib kan ges, liksom andra avdödade vacciner.

Observera att den begränsning som gäller gammaglobulin INTE gäller profylax mot hepatit A med vaccin, som dessutom ger bättre skydd än gammaglobulin och om möjligt bör föredras. Hepatit A-vaccin kan alltså ges samtidigt med MPR-vaccin eller varicellavaccin.

Ja, sjuksköterskor med behörighet enligt Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2018:43) får självständigt ordinera även kompletterande vaccinationer.

Att behöriga sköterskor har rätten att ordinera kompletterande vaccinationer i enlighet med föreskrifterna om vaccination av barn innebär inte att de måste ordinera vacciner självständigt. I de fall sjuksköterskan inte anser sig ha tillräckliga kunskaper kan och bör BHV- eller skolläkare konsulteras för diskussion och eventuell ordination.

Skälet till ändringen är till stor del ett behov att underlätta vaccination av inflyttade barn och till stor del att BHV- och skolsköterskorna anses ha en reell kompetens för bedömning och ordination av kompletteringsvaccination. Beslutet om bredare ramar för vaccinationsprogrammet togs efter genomgång av remissvaren på det först utsända ändringsförslaget till ny föreskrift där många remissinstanser efterfrågade utvidgad ordinationsrätt. Utifrån denna efterfrågan konsulterades representanter från relevanta yrkesföreningar och myndigheter och en konsekvensutredning genomfördes.

Läkarordination krävs när man inte följer de ramar för ålder och tidsintervall mellan doserna som står i föreskrifterna om vaccination av barn, t.ex. vid påskyndat vaccinationsschema med start vid 2 månaders ålder, tidigareläggning av andra dosen MPR-vaccin eller för att ge dos 5 av dTp-vaccin tidigare än 5 år efter dos 4.

Läkarordination krävs också när man ska ge en vaccination som varken ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn eller omfattas av någon av de rekommendationer som listas i Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2018:43), t.ex. för att ge vaccin mot hepatit B eller tuberkulos till barn som inte ingår i någon riskgrupp, eller om man inom regionen bestämt sig för att erbjuda barn fler vacciner, t.ex. mot TBE.

Läkarordination krävs även vid förskrivning av vacciner utanför de åldrar som Läkemedelsverket har godkänt vaccinet för, så kallad off-label förskrivning. Exempel på detta är vaccination av tidigare ovaccinerade eller ofullständigt vaccinerade ungdomar över 13 år med kombinationsvacciner med hög antigenhalt.

Om det är tidsbrist, till exempel inför en utlandsresa, så kan man påbörja vaccination redan vid sex veckors ålder. I så fall ges tre primära vaccinationer mot difteri-stelkramp-kikhosta-polio-Hib-hepatit B med 1-2 månaders mellanrum.

Obs! Barn som vaccineras enligt ett sådant accelererat schema med tre doser bör sedan fortsätta vaccineras enligt det vanliga schemat, det vill säga med en påfyllnadsdos vid 12 månader och nästa dos vid 5 års ålder.

Inom ramen för vaccinationsprogrammet kan den första dosen ges från 2,5 månaders ålder för att ge barnen ett tidigt skydd mot kikhosta. I det fallet behövs ingen extra dos utan man fortsätter sedan enligt schemat med en andra dos vid 5 månaders ålder, osv.

Vaccinationerna ska som regel inte skjutas upp. Det är tvärtom särskilt viktigt att för tidigt födda barn vaccineras i tid, eftersom de vanligtvis inte hunnit få normal mängd antikroppar från modern. (Största mängden antikroppar överförs nämligen under den senare delen av graviditeten.)

Barn födda före vecka 32 behöver ett tidigt och förstärkt skydd och därför rekommenderas dessa barn en extra dos kombinationsvaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib och hepatit B från 6 veckors ålder.

Rekommendationer för vaccination av för tidigt födda barn.