Frågor och svar om lagen om tobak och liknande produkter

Lyssna

Här hittar du svar på frågor om lagen om tobak och liknande produkter.

Rökfria miljöer

Lyssna

Rökförbuden i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter omfattar inte privata bostäder eller andra lokaler för boende. I dessa boenden ingår eventuella altaner eller balkonger. Detta framgår av 6 kap. 4 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

Den som blir störd av tobaksrök i sin privata bostad bör i första hand kontakta sin hyresvärd alternativt styrelse om man bor i en bostadsrätt. Om rök kommer in i bostaden genom ventilationen eller genom otätheter mellan lägenheter är det möjligt att kontakta den kommunala förvaltningen för miljö- och hälsoskydd för vidare bedömning.

Uppdaterad:
Dela länk till frågan

Lyssna

Anläggningar huvudsakligen avsedda för idrottsutövning

Om en anläggning, som huvudsakligen är avsedd för idrottsutövning, används för andra aktiviteter och arrangemang än idrott - exempelvis konserter, festivaler och mässor - omfattas arrangemanget av rökförbudet för idrottsanläggningar (se vidare avsnittet rörande 6 kap. 2 § p.8 LTLP). Rökförbudet gäller i detta fall inom hela det inhägnade området - såväl på själva platsen där man normalt idrottar som vid exempelvis toaletter som finns inom området.

Andra områden än sådana som huvudsakligen är avsedda för idrottsutövning

Om festivalen, konserten eller mässan hålls inom ett annat område utomhus är det enligt Folkhälsomyndighetens bedömning rimligt att jämställa de olika miljöerna inom området med de som finns i en stadsmiljö. Följaktligen bör det vara förbjudet enligt 6 kap. 2 § LTLP att röka inne i tält och liknande utrymmen med väggar och tak som allmänheten har tillträde till, samt vid entréer till sådana utrymmen (jfr prop. 2003/04:65 s. 18). Rökförbud bör också gälla inom sådana avgränsade områden som kan liknas vid uteserveringar.

Mer om rökförbud på inhägnade idrottsanläggningar utomhus

Uppdaterad:
Dela länk till frågan

Lyssna

Ett syfte med regeln om rökförbud vid entréer till lokaler och utrymmen som allmänheten har tillträde till är att personer som besväras av rökning ska kunna ta sig in i lokalerna utan att utsättas för rök.

Enligt Folkhälsomyndighetens bedömning är det mot den bakgrunden rimligt att rökförbudet vid entréer även gäller i köer som kan uppstå utanför entréerna. Det innebär att man vid bestämmandet av det rökfria området utanför en entré måste ta eventuell köbildning med i beräkningen. Det innebär också att storleken på det rökfria området utanför en entré kan växla beroende på hur många som köar för att komma in i lokalen eller utrymmet.

Rökförbudet vid entréer gäller bara entréer till lokaler och utrymmen inomhus. I de fall det uppstår en kö utanför entrén till exempelvis en idrottsplats utomhus gäller alltså enligt LTLP inget rökförbud vid entrén och följaktligen inte heller i kön.

Uppdaterad:
Dela länk till frågan

Lyssna

Ansvaret för att rökförbudet följs ligger på den som äger eller på annan grund (t.ex. som hyresgäst) disponerar över en lokal, ett annat utrymme eller ett område utomhus – kort sagt den som har praktiska möjligheter att se till att bestämmelserna om rökförbud följs.

Vid entréer har ägaren eller den som på annan grund disponerar över lokalen eller utrymmet innanför entrén ansvar för rökförbudet. Det gäller oavsett om denna person äger eller disponerar området utanför entrén. Om en entré går till ett köpcentrum eller ett kontorskomplex, bär normalt fastighetsägaren ansvaret för att rökförbudet följs.

Skyltning, avvisning m.m.

Den som har ansvar för rökförbudet ska genom skyltning tydligt informera om förbudet och vid behov ingripa med information och tillsägelser. Om någon trots tillsägelse röker där rökning inte är tillåten, får denna person avvisas. Bara poliser och ordningsvakter har rätt att avlägsna. Den som är ansvarig för att rökförbudet följs har alltså inte laglig rätt att själv avlägsna personer som bryter mot rökförbudet, utan måste ta hjälp av polis eller ordningsvakter.

Tillsyn

Kommunen har tillsynsansvar över de rökfria miljöerna. Folkhälsomyndigheten ansvarar för att ge kommunerna tillsynsvägledning om rökfria miljöer. Länsstyrelsen utövar tillsyn inom länet över de rökfria miljöerna. I den tillsynen ingår bl.a. att följa kommunernas verksamhet och biträda kommunerna med information och råd.

Uppdaterad:
Dela länk till frågan

Lyssna

Nej, vid tillämpningen av reglerna om rökfria miljöer omfattar ordet "rökning" inte bara tobaksrökning utan även:

  • inhalering av tobak som t.ex. förångats
  • rökning av örtprodukter för rökning
  • användning av e-cigaretter
  • användning av andra produkter som till användningssättet motsvarar rökning men som inte innehåller tobak, t.ex. e-cigaretter som inte innehåller nikotin och därför inte är att betrakta som e-cigaretter i lagens mening.
Uppdaterad:
Dela länk till frågan

Handel med tobak och liknande produkter

Lyssna

För att en person ska anses vara PBI ska den ha just ett betydande inflytande över verksamheten.

I propositionen 2017/18:156. till lagen sid. 191 har lagstiftaren redogjort för några exempel på vilka som kan anses vara PBI. Som exempel på PBI i juridisk person kan verkställande direktör, styrelseledamot, bolagsdelägare eller aktieägare med betydande aktieinnehav nämnas. Även annan ekonomisk intressent bakom en rörelse kan komma att innefattas i prövningen som PBI.

Vid bedömningen bör hänsyn tas till om butikschefen fattar strategiska beslut i fråga om hur bland annat försäljning och marknadsföring ska bedrivas. Hänsyn bör också tas till vilken befogenhet och vilken funktion butikschefen kan anses ha i verksamheten. Om en butikschef exempelvis äger andelar i bolaget, har varit med och finansierat verksamheten, har rätt att teckna firman vi fullmakt m.m. Har en butikschef till exempel enbart ansvar över personalen kan det anses vara mer tveksamt om denna behöver prövas som en PBI.

Uppdaterad:
Dela länk till frågan

Lyssna

Endast den som har tillstånd enligt 5 kap. 1 § lag om tobak och liknande produkter (LTLP) får bedriva detalj- eller partihandel med tobaksvaror. Tillstånd krävs dock inte för detalj- eller partihandlare som varken har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige. Undantaget beror enligt förarbetena på att det innebär praktiska svårigheter att upprätthålla ett tillståndskrav för utländska näringsidkare som saknar anknytning till Sverige.

Enligt 5 kap. 10 § (LTLP) framgår att den som bedriver partihandel med tobaksvaror endast får sälja sådana varor till den som har försäljningstillstånd.

Denna bestämmelse skulle kunna uppfattas som att en partihandlare i Sverige inte får sälja tobaksvaror till handlare utomlands som inte omfattas av kravet på tillstånd, och därför saknar ett försäljningstillstånd.

I den situation där detalj- eller partihandlaren utomlands saknar säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige och därmed inte omfattas av kravet på tillstånd bedömer Folkhälsomyndigheten att följande bör gälla:

Partihandlaren i Sverige kan sälja tobaksvaror till detalj- eller partihandlaren utomlands. Eftersom handlaren utomlands inte omfattas av tillståndskravet i 5 kap. 1 § LTLP blir följden att bestämmelserna i 5 kap 10 § LTLP om att tobaksvaror endast får säljas till den som har tillstånd inte ska tillämpas.

Observera att 3 kap. 8 § LTLP gäller även för leveranser till annat land och att partihandlaren i Sverige därför behöver uppgifter om den aktuella handlaren utomlands identifieringskoder.

Uppdaterad:
Dela länk till frågan

Lyssna

I 5 kap. 14 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter framgår att en styckförpackning med cigaretter ska innehålla minst 20 cigaretter, rulltobak ska innehålla tobak som väger minst 30 gram, och portionsförpackat snus ska innehålla minst 20 portioner. Cigaretter, rulltobak och portionsförpackat snus får inte tillhandahållas konsumenter på marknaden i mindre mängd än vad som anges i första stycket.

Utifrån syftet med reglerna bör handlarens egenkontrollprogram beskriva hur det säkerställs att det inte säljs styckvis av cigaretter eller snusportioner. Exempelvis genom att informera personalen om att det förbjudet. I egenkontrollprogrammet bör det också finnas en rutin som beskriver hur handlaren och personalen ska agera när det finns anledning att tro att cigarettpaket eller snusdosor innehåller mindre än 20 stycken cigaretter eller snusportioner.

Syftet med att det inte får vara mindre än 20 cigaretter i ett cigarettpaket, eller 20 portioner i en snusdosa med portionssnus (gäller snus som innehåller tobak) är att det inte ska vara möjligt att sälja tobaksvaror med mindre antal för att få ner priset på denna typ av varor, ett lägre pris skulle kunna få fler ungdomar att börja använda tobaksvaror. Syftet är också att det inte ska vara möjligt att sälja styckvis. (Se prop. 2017/18:156 s. 105 f. och prop. 2004/05:118 s. 22 f.)

En handlare kan inte kontrollera att ett cigarettpaket eller en snusdosa innehåller minst 20 cigaretter eller snusportioner utan att behöva öppna paketen. Folkhälsomyndigheten bedömer att det inte är rimligt att handlaren ska behöva öppna varje förpackning som säljs. Det är därför endast när det finns särskild anledning att kontrollera förpackningen som en kontroll genom öppning kan behöva ske. Det samma gäller om det på paketet framgår att det innehåller färre än 20 cigaretter eller snusportioner.

Ett exempel på när det finns särskild anledning att kontrollera förpackningen kan vara om en kund uppmärksammar handlaren om att förpackningen innehåller färre antal cigaretter eller snusportioner. Ett liknande resonemang förs i förarbetena till lagstiftningen om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och kontrollen av att förpackningarna innehåller ett informationsblad (se prop. 2016/17:132 s. 33).

Uppdaterad:
Dela länk till frågan

Lyssna

Folkhälsomyndigheten bedömer att försäljning av hela tobaksblad omfattas av reglerna i lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter (LTLP). Det innebär att det bland annat krävs tillstånd för att bedriva detaljhandel eller partihandel med tobaksvaror i form av hela tobaksblad samt att tillverkare och importörer ska lämna uppgifter om ingredienser och kvantiteter i tobaksvaror till Folkhälsomyndigheten. Att tobaksvarorna påstås vara avsedda för andra ändamål såsom utsmyckning eller dekoration föranleder ingen annan bedömning.

Folkhälsomyndigheten har i ett tillsynsärende tagit ställning till att hela tobaksblad som saluförs till konsumenter är att betrakta som en tobaksvara och påfört ett försäljningsförbud med anledning av att tobaksvarorna inte var ingrediensrapporterade till myndigheten enligt kraven i 2 kap. 2 § LTLP.

Beslutet överklagades till förvaltningsrätten som avslog överklagandet. Förvaltningsrätten tog i sin dom ställning till att produkterna var att se som tobaksvaror. Målet överklagades till kammarrätten som inte meddelade prövningstillstånd.

Uppdaterad:
Dela länk till frågan

Lyssna

Folkhälsomyndigheten bedömer att det krävs tillstånd för sådan försäljning. Folkhälsomyndigheten kan inte se att en taxfreebutik ska vara undantagna bestämmelsen om att ha tillstånd för att sälja tobak till konsumenter.

Om en taxfreebutik anses ligga på svenskt territorium gäller lagen om tobak och liknande produkter på samma vis som om försäljningsstället skulle vara beläget inom landet men utanför flygplatsen.

Enligt 5 kap. 1 § får endast den som har tillstånd bedriva detaljhandel med tobaksvaror. Tillstånd krävs inte för detaljhandlare som varken har säte eller fast driftställe för näringsverksamhet i Sverige. Detaljhandel är enligt 1 kap. 3 § p. 4 försäljning till konsumenter.

Uppdaterad:
Dela länk till frågan

Lyssna

Folkhälsomyndigheten bedömer att det krävs en anmälan till kommunen för sådan försäljning. Folkhälsomyndigheten kan inte se att en taxfreebutik ska vara undantagna bestämmelsen om att anmäla försäljningen av elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare.

Om en taxfreebutik anses ligga på svenskt territorium gäller lagen om tobak och liknande produkter på samma vis som om försäljningsstället skulle vara beläget inom landet men utanför flygplatsen.

Enligt 5 kap. 14 § får endast den som har anmält försäljningen bedriva detaljhandel med elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare. Detaljhandel är enligt 1 kap. 3 § p. 4 försäljning till konsumenter.

Uppdaterad:
Dela länk till frågan