Frågor och svar om det allmänna vaccinationsprogrammet för barn

Folkhälsomyndigheten har föreskrifter om vaccination av barn som reglerar det allmänna vaccinationsprogrammet för barn.

Grundföreskrifterna trädde i kraft i juni 2016 och har beteckningen HSLF-FS 2016:51. Sedan dess har två ändringsföreskrifter tillkommit, med beteckningen HSLF-FS 2019:17 och HSLF-FS 2020:25, som delvis ersätter grundföreskrifterna.

Konsoliderad version av Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd (HSLF 2016:51) om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn

Vid kompletterande vaccinationer är schemat i 5 § inte applicerbart, och därför innehåller schemat inte någon information om vad som gäller i dessa fall.

För antal doser och intervall vid kompletterande vaccination hänvisas till den vägledning som vi har tagit fram.

Vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer

Vanligtvis erbjuds vaccinationer genom barnhälsovård och elevhälsa, men de kan även ges vid andra hälso- och sjukvårdsenheter (till exempel på neonatalavdelningar).

Enligt smittskyddslagen ansvarar regionen för vaccination av barn som går i förskoleklass. Inga vaccinationer är dock förlagda till förskoleklass enligt föreskrifterna.

Behov av kompletterande vaccinationer som identifieras i förskoleklass kan erbjudas av elevhälsan, om lokala förutsättningar tillåter det.

Som regel ansvarar kommunerna och andra huvudmän för elevhälsan för vaccination av skolbarn. Detta regleras i smittskyddslagen (SFS 2004:168, 2 kap. 3 a §). När lagtexten skrevs var förskoleklass inte obligatorisk, och därför gjorde man ett undantag för elever i förskoleklass. Sedan höstterminen 2018 är förskoleklass obligatorisk och undantaget kan komma att tas bort framöver.

Enligt smittskyddslagen är det fortfarande regioner som ansvarar för att erbjuda vaccinationer till elever i förskoleklass. Om kommunen har kommit överens med regionen om detta kan elevhälsan ändå erbjuda vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund (MPR) i förskoleklassen. Eftersom MPR-vaccination i förskoleklass faller utanför de ramar som anges i föreskriften om vaccination av barn krävs dock läkarordination för dessa vaccinationer.

Konsoliderad version av Folkhälsomyndighetens föreskrifter (HSLF-FS 2016:51) om vaccination av barn i enlighet med det allmänna vaccinationsprogrammet för barn

För mer information om kompletterande vaccinationer och vaccinationsplanering för barn som inte följt det svenska nationella allmänna vaccinationsprogrammet för barn, se:

Vägledning för vaccination enligt föreskrifter och rekommendationer.

Ja. Alla barn upp till 18 år ska erbjudas kompletterande vaccinationer inom det allmänna vaccinationsprogrammet. Vaccination mot Haemophilus influenzae typ b och pneumokocker behöver dock endast erbjudas barn upp till 6 års ålder. För pojkar gäller kompletterande vaccination mot humant papillomvirus (HPV) endast pojkar födda 2009 och senare.

Ja. Enligt föreskrifterna ska alla flickor under 18 år som inte är vaccinerade enligt vaccinationsprogrammet erbjudas kompletterande vaccination mot HPV. Kompletterande vaccination mot HPV upp till 18 års ålder gäller även pojkar födda 2009 och senare. Det bör finnas rutiner som säkerställer att tillfällen ges till kompletterande vaccinationer.

Elevhälsan är inte skyldig att erbjuda kompletterande vaccinationer till elever som är 18 år och äldre, men kan göra det ändå om lokala rutiner och förutsättningar tillåter.

Annars får ungdomarna vända sig till en vårdcentral eller vaccinationsmottagning och själv bekosta resterande doser.

Ja, ett barn med en neurologisk sjukdom i lugnt skede kan vaccineras enligt det vanliga vaccinationsprogrammet.

Alla. Vaccinera som vanligt.

Alla. Vaccinera som vanligt.

Vaccin som innehåller aktivt, försvagat mässlingsvirus eller varicellavirus (varicellae=vattkoppor) skall inte ges inom tre månader efter en blodtransfusion. Det tillförda blodet kan innehålla antikroppar mot mässling och vattkoppsvirus, vilket kan försvaga vaccineffekten. I övrigt inga restriktioner.

Vanligt gammaglobulin innehåller bland annat antikroppar mot mässling, röda hund, påssjuka och vattkoppor. Dessa antikroppar kan försämra vaccinationssvaret efter MPR-vaccination (eller efter vaccination med andra levande vacciner). MPR-vaccin och varicellavaccin bör därför inte ges tidigare än tre månader efter en gammaglobulinspruta. Kombinationsvaccinet mot difteri-stelkramp-kikhosta-polio-Hib-hepatit B kan ges, liksom andra avdödade vacciner.

Vacciner stimulerar kroppens immunförsvar så att individen får ett skydd mot sjukdom. När kroppen träffar på ett smittämne (virus, bakterie, parasit eller svamp) stimuleras immunförsvarets celler. Efter genomgången sjukdom får kroppen ett immunologiskt minne. Nästa gång kroppen blir utsatt för samma typ av smittämne kommer immunförsvaret att känna igen det. Kroppens svar blir då snabbare och kraftigare och kan förhindra att den smittade blir sjuk på nytt.

Med vaccination uppnår man immunitet mot smittsamma sjukdomar utan att behöva bli sjuk och gå igenom de risker det innebär. Vid vaccination tillförs kroppen antigen, vilket kan vara ett försvagat smittämne, delar av ett smittämne eller något som liknar smittämnet man önskar skydda mot. När kroppens immunförsvar träffar på antigenet stimuleras immunförsvarets celler och antikroppar bildas. Om den vaccinerade senare träffar på det riktiga smittämnet kommer individen redan ha ett skydd och kunna undvika att bli sjuk.

Flockimmunitet skyddar även ovaccinerade

När de allra flesta i befolkningen är vaccinerade mot en sjukdom finns det få personer som kan sprida smittan. Detta kallas flockimmunitet och innebär att sjukdomen kan hållas borta. På så sätt skyddas ovaccinerade individer, till exempel spädbarn och människor med allvarliga underliggande sjukdomar som gör att de inte svarar på vaccination eller inte kan vaccineras.

Särskilt bra flockimmunitet uppnås av de vacciner som förhindrar både sjukdom och bärarskap av smittämnet (som vaccin mot Haemophilus influenzae typ b och konjugerat pneumokockvaccin).

Sjukdomar kan utrotas

Vaccination skulle kunna utrota en del sjukdomar. Detta förutsätter att smittämnet som ger sjukdomen bara finns hos människor, att det finns ett effektivt vaccin och att vaccinet ger långvarigt skydd. Hittills är smittkoppor den enda infektionssjukdom som helt utrotats. Stora insatser pågår för att utrota polio och man har lyckats utrota poliovirus typ 2 och 3.

Olika sätt att vaccinera

De flesta vacciner ges som sprutor. Injektion ges till spädbarn i låren och till större barn och vuxna på utsidan av överarmen. Det finns ett fåtal vacciner som är drickbara (till exempel mot kolera eller rotavirusinfektion) eller som kan ges i form av nässpray (till exempel mot influensa).

Antal doser som behövs varierar från vaccin till vaccin. För vissa vacciner krävs påfyllnadsdoser senare i livet för att behålla skyddet.

Man ska känna till anatomin i lår respektive arm och fixera låret/armen på ett bra sätt innan man sticker. Vid subkutan injektion vinklas nålen cirka 30-45°. Man kan lyfta ett hudveck för att minska risken att nålen accidentellt hamnar i muskel. Vid intramuskulär injektion vinklas nålen istället cirka 90°, det vill säga man sticker vinkelrätt mot huden. WHO rekommenderar att man vid intramuskulär injektion sträcker huden mellan tumme och pekfinger och sticker där emellan.

Om ett barn av misstag fått en för liten dos ges genast en ny dos, eftersom vaccinets skyddseffekt kan förbli otillräcklig annars.

Detta gäller dock inte vid vaccination med rotavirusvaccin och BCG-vaccin. En ny dos rotavirusvaccin behövs inte även om barnet har kräkts efter vaccinationen. Vid misslyckad injektion av BCG-vaccin ges inte något ytterligare vaccin vid detta tillfälle.

Vaccinationerna ska som regel inte skjutas upp. Det är tvärtom särskilt viktigt att för tidigt födda barn vaccineras i tid, eftersom de vanligtvis inte hunnit få normal mängd antikroppar från modern. (Största mängden antikroppar överförs nämligen under den senare delen av graviditeten.)

Barn födda före vecka 32 behöver ett tidigt och förstärkt skydd och därför rekommenderas dessa barn en extra dos kombinationsvaccin mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, Hib och hepatit B från 6 veckors ålder.

Rekommendationer för vaccination av för tidigt födda barn.